Underbart att det äntligen är fredag och helgen är runt knuten, kan inte bli bättre då jag också slutar tidigt.
Ser fram emot helg eftersom det varit en seg vecka, med en del tråkiga besked på jobbfronten. Fast det får vara en egen historia, ska inte förstöra den här dagen för mig.

Vill tipsa om serien Blodstorm av John Ajvide Lindqvist. Första titeln är Skriften i vattnet, jag är inne på del 2 som heter Rummet i jorden.
Bpda är enligt mig läsvärda, dock måste man läsa dem i ordning för att förstå en del av handlingen i denna bok.

Är redan klar med min trappuppgång, med tillhörande tvättstugor. Nu får jag bara vänta på att min teamledare ska hämta mig, för att äta frukost och sedan är dett dags för mig att gå hem.
Skönt att ibland jobba extra korta dagar, speciellt då det kommer fint besök från Mantorp.

Här om veckan var jag med om en grej med min kollega, som kan beskrivas som obehaglig. Veckan efter skickade jag ett mail till Borås Tidning, på kollegans begäran och önskan. 

Eftersom jag fortfarande inte hört något från BT, så väljer jag att dela med mig av det inträffade med er. Nedan följer det mail jag skickade till Borås Tidning.

Det ska tillägas att min kollega fortfaramde inte mår bra men kämpar på och jag delar denna berättelse, för att berätta om hur det kan vara att jobba på Samhall. 

Hej BT

Jobbar på Samhall som lokalvårdare sedan 1 år tillbaka, jag trivs med jobbet eftersom jag har underbara medarbetare.
Förra veckan hände det en grej när jag och mina kollegor, var på Dammsvedjan och städade.

Jag märkte att min kollega som städade huset jämte mitt, inte mådde bra och var väldigt stressad.
Städade klart mina trappor och mötte upp kollegan vid dennes hus, för att prata medan vi väntade på att bli hämtade av våran teamledare.

Kollegan berättade att hon inte mådde bra, pga stress från cheferna som försökte skicka henne till platser hon inte var bekväm med att vara på.
En bit in i samtalet uttryckte hon att hon hade självmordstankar, hon hade lust att bara ge upp och strunta i allt. Jag fick numret till hennes chef och försökte få tag på denne, för att berätta hur kollegan mådde.
Kollegan är ensamstående med 4 barn och har inget större skyddsnät, så självklart gjorde jag allt i min makt för att stötta henne. Pratade med henne, frågade varför hon ville ge upp och dö och "Dina barn då?" frågade jag.
På frågan om hennes barn fick jag inget svar, då insåg jag hur illa det var med min kollega. Till sist bad hon mig att ringa ambulans, samt att ringa chefen igen som inte svarade.
Ringde 112 och förklarade för operatören att min kollega var självmordsbenägen, sedan försökte jag få tag på min chef som svarade med sms att denne skulle ringa upp.
Svarade med sms och förklarade läget, snabbt ringde min chef upp och hörde hur kollegan mådde. Min chef skulle prata med sin kollega och sedan komma ut dit vi var och städade.

Cheferna kom först till platsen, strax efter kom ambulansen och jag kunde lämna kollegan för att åka med min teamledare för lunch i våran tvättstuga.
Innan jag gick fick jag från min chef "Bra jobbat."
På tisdagen kom kollegan tillbaka till jobbet och bi pratade om det inträffade, hon berättade vad läkaren sagt och visade kopia från sin journal.
Där stod det uttryckligen att kollegan inte får stressa eller utsättas för någon form av stress.
På måndagen hade kollegan pratat med sin chef över telefon, där chefen ville att min kollega skulle "testa" att jobba på Ceva och deras lager.
Detta trots att kollegan uttryckligen sagt vad hon fixar och inte fixar, chefen tryckte på att kollegan ändå skulle testa och chefen skulle följa med denne.
Trots att hon på fredan ville ta sitt eget liv och i den stunden skulle lämna sina barn utan mamma.

Kollegan har läst vad jag skrivit till er, jag hoppas vi hörs.
Tack för er tid och ett bra jobb med tidningen.

Hälsningar,
Mia Linna

Om inte världen har gått under än, krävs det mycket mer innan det sker...
De senaste 2 veckorna har varit rena rama katastrofen på jobbet, ena dagen har det varit personalbrist. Nästa dag så har det antingen varit personal som tjaffsat emot, eller inte gjort sitt jobb ordentligt.
I måndags var det trappor/tvättstugor som skulle städas, hjälpte en kollega med dennes tvättstuga. Eftersom jag var klar med min port, och det är roligare att hjälpas åt när det finns tid till det. Visade sig att personen som haft trappen med tvättstuga, uppenbarligen inte gjort sitt jobb ordentligt eller rent ut sagt struntat i att städa tvättstugan.
På bilden nedan är en liten hög med damm som jag hittade under, runt och bakom maskinerna. Trasan går inte att beskriva, som jag använde till dammningen.

Sedan var det rena katastrofen från driftledarens sida, denne kan inte planera över huvudtag. Var ensam i min grupp före frukost, näpp då skulle driftledaren till varje pris ha mig. Men det satte jag stopp för, för jag behövde städa trappor.

Energitjuvar har de flesta mött och människor med negativa energier, som man bara inte kan vara i närheten av.

Själv har jag en kollega som är en energitjuv, vilket jag insåg när denne varit borta från jobbet ett par dagar. För plötsligt kände jag ett nytt sorts lugn och så mycket lättare att andas.

Jag har egentligen inget problem med personen ifråga, kan jobba med personen ifråga. Men jag orkar inte med människor som är borta en längre tid. Som sedan plötsligt tror att allt är som tidigare och att denne inte varit borta en tid, utan att veta vad som hänt och skett på jobbet. Jag tog ett beslut att blockera personen på Instagram, Facebook och Messenger.

Jag kanske är en idiot som bara slutar svara på någons sms och samtal, samt blockerat denne på sociala medier.
Till mitt försvar så var jag även beredd på att prata med personen ifråga och förklara läget, ansikte mot ansikte. Vilket skedde i måndags vid lunch på jobbet, förklarade läget och sa att jag behöver utrymme. Men att jag kan tänka mig att jobba med kollegan och självklart ska man kunna jobba tillsammans.

Snacka om lyckad eftermiddag, jag såg fram emot att ha apt men det blev verkligen inte som tänkt.
Vi skulle prata om det här med arbetsmiljö, och inför mötet hade chefen gett oss två frågor att fundera på.
Fråga 1: Vad är det som gör att vi trivs på en arbetsplats?
Fråga 2: Hur kan jag bidra till en bättre arbetsmiljö på vår arbetsplats?

Men hur i sjuttons gubbar ska jag kunna prata om dessa frågor, med person som aldrig öppnar munnen, en som inte kan bra svenska. Eller den som hela tiden måste höras och avbryta alla, men inte tål att bli avbruten.
Sedan blev ju inte situationen bättre av att jag fick världens ångest/panikattack, samt inte kunde sitta kvar och låtsas som allt var okej. Eller ens komma på varför jag skulle vara där och försöka vara proffesionell/trevlig.
Så för första gången i mitt liv, klev jag bara ut från ett möte utan att säga något över huvudtaget. Övriga får tycka och tänka vad de vill, jag orkar inte bry mig om det...

Det känns äntligen som att jag kan andas igen, och det är plötsligt roligt att vara på jobbet.
Trappstäd är kanske inte världens roligaste men ett jobb, som måste göras och äntligen känns det bra att gå till jobbet. 

I måndags förra veckan fick jag byta arbetsgrupp, efter en längre tids problem med måendet och några samta med chefen. Det blev för mig att istället utgå från Åsboholmsgatan och hänga med i en av bilgrupperna. Vilket innebär olika stadsdelar varje dag med nya trappor, bäst av allt är ändå alla nya människor som jag träffar varje dag.

Sedan i höstas har jag kämpat med mitt svajande mående, pga dålig arbetsmiljö och stress. Så äntligen få en chef som vågar ta tag i saker och röra om i grytan, kändes riktigt bra. 

Nu är jag inne på min 2:a vecka i bilgruppen och det känns hur bra som helst, tänk vad lite miljöombyte kan göra.

Inte lätt att heta Zelda, helt slutkörd efter att ha haft besök från Mantorp hela helgen.
Efter en ordentlig omgång med bus, hade jag en utslagen liten katt liggandes på golvet.