Det ska finnas ett talesätt som säger att Alla goda ting är tre och jag måste erkänna att det nog är väldigt sant, då jag fick mig en väldigt god och glad överraskning på jobbet imorse. I fredags hände det saker och allt ska självklart hända när jag har mina lediga dagar, men strunt samma. Hur som helst så plötsligt hände det visst saker och vipps så var personen ifråga, omplacerad till ett nytt bord och det ute i det större rummet.
Flera gånger under förmiddagen kunde jag plötsligt bara stanna upp i arbetet, haja till och konstatera hur lugnt och skönt det plötsligt var i Tysta Rummet där jag jobbar med ett par underbara kollegor. Plötsligt hade jag lust och ännu mer ork att göra mitt jobb, det kändes som att syret hade hittat in till rummet igen. Tänk att en sådan liten sak kan göra en så enorm skillnad, att du dagligen slipper höra samma gamla saker om och om igen, du slipper upprepa saker tusen och tusen gånger åter. Men det bästa av allt är att nu slipper jag jobba nära en vuxen människa som pratar barn/baby språk och stundtals beter sig som en unge i värsta trotsåldern och som snackar förbannat mycket skit om allt och ingenting.

Får se vad som händer framöver och som kan vara av god karaktär...

Det har verkligen varit en lång vecka, det är först idag som jag kunnat luta mig tillbaka och bara ta det lugnt.
Blev att jobba 4 dagaroch det för att min arbetsförmedlare bokat in ett möte på jobbet, en av två dagar som jag egentligen skulle vara ledig på. Så det var bara för mig att göra om schemat och jobba även onsdag eftermiddag, och otroligt nog blev mötet av.
Diskuterade brevet och vissa saker för tydligades, visade sig att jag inte riskerade att bli av med min ersättning vid ett missat möte. Då jag inåg i en speciell grupp som man uppenbarligen visar mer hänsyn, men då ska inte heller de raderna stå med i brevet som skickas ut till mig. Informerade arbetsförmedlaren om att Arbetsförmedlingen borde ändra och formulera om en hel del av innehållet, som de skickar ut till alla arbetssökande. Hur som helst så fick jag även veta att det var arbetsförmedlaren som "missat" att informera mig om det inställda mötet, med förklaringen att hon plötsligt fick så mycket på sitt bord och missade det. Bättre ursäkt än ingen ursäkt alls om jag ska vara ärliG.

Igår var en dag som jag inte behövde vara på jobbet och jobba, men det blev ändå en krävande dag. Då jag skulle iväg med mamma och storhandla, och det var verkligenstorhandling som gällde. Sammanlagt var vi in i 6 olika affärer, samt McDonalds för lunch, och denna storhandling tog drygt 4 timmar eftersom vi åkte över större delen av stan och varje affär krävde sin tid. Träffad även faster och farbror på ICA Maxi, pratade med dem en stund innan det var dags att handla vidare.

Men skönt var det att ha denna storhandling avklarad och ännu skönare var det att få komma hem på eftermiddagen, så därför har jag tagit det otroligt lugnt idag. Mest suttit vid mitt skrivbord och sytt på mitt handarbete, får passa på när jag har flyt och allt blir bra på första försöket.

Skjortan skulle jag ha lämnat hemma, om jag vetat hur klibbigt det skulle bli både ute och inne på jobbet. Men jag ska överleva tills det att jag kommer hem, då blir det att slänga av sig alla ner klibbade kläder och bara blänga på tv:n en stund. Hade varit så skönt om det kunde komma en otdentlig åsk- och regnskur, så att det går att andas normalt igen.
Återstår att se hur det blir med den saken, om det kommer åska och regn under eftermiddagen. Fast man ska inte klaga nu när det är varmt och någorlunda fint väder ute, trots att det är så klibbigt som det är.
Blir intressant att se om mötet med min arbetsförmedlare blir av eller ej på onsdag eftermiddag, hon lämnade två medelande på min svarare förra veckan. I det sista meddelandet bad hon om ursäkt och sa att vi får pratas vid, när vi ska ha mötet som är i den här veckan. Blir det här mötet inställt kommer jag inte bara vara "upprörd", som arbetsförmedlaren sa utan då kommer jag bli fly förbannad och i frågasätta hennes arbete och mycket mer. Med tanke på att hon i princip tvingade mig att ändra hela veckans schema, utan någon hänsyn eller respekt för mig som individ. Blir intressant å se hur det hela kommer att sluta, då arbetsförmedlingen har behandlat mig som skit vid ett par tillfällen. Fick kallelse från Arbetsförmedlingen idag med posten ang mötet som ska vara ihop med Försäkringskassan, i detta brev står det klart och tydligt: Det är viktigt att du kommer på mötet. Om tiden inte passar vill vi att du ringer eller mejlar så snart som möjligt så att vi kan hitta en ny tid. Din ersättning kan påverkas om du inte kommer på mötet eller bokar om tiden.

Borde inte dessa rader även gälla mot mig som arbetssökande, inte bara mot arbetsförmedlingen.

Fortsättning följer...

Idioter finns det gott om i världen, idag när jag var i stan på några ärenden råkade jag nog på den största gruppen idioter. Nämligen trafikidioterna som finns överallt runt om i trafiken, det spelar ingen roll om det handlar om deras sätt att köra, stannar till för att plocka upp någon eller hur de parkerar. De finns överallt och alla har vi nog stött på dem, när vi är ute i trafiken och jag pratar inte enbart om pensionärer. Dessa trafik idioter finns i alla åldrar, kön och storlekar. Måste dela med mig av en händelse som jag och pappa råkade ut för här om dagen, vi kommer i Knalleland och undrar varför bilen framför oss saktar ner för att sedan stanna.

2 unga killar hade på släpet massa betongblock, när ena däcket släpper från släppet och rullar iväg. Då kan man ju undra hur det kommer sig att däcket släpper från släpkärran och bara rullar iväg, men det var ganska uppenbart att lasten vägde för mycket och att det var något som gick sönder i hjulupphängningen på kärran. Har aldrig varit med om att en sådan här grej har hänt på en släpkärra, men någon gång ska man vara med om även en sådan här grej. 
Äldre personer bakom ratten ska vi inte prata om, bara tanken på äldre personer bakom ratten ute i trafiken får mig förbannad flera gånger om. Detta hände mig en dag när jag var ute och körde, hade ett par ärenden att uträtta åt mamma och därför hade jag bilen. Börjde uppe vid sjukhuset för att gå in på Apoteket, där jag skulle köpa en kräm för ansiktet och när jag skulle ut från parkeringen hade en jävla gubbe ställt sig mitt körbanan. Skulle plocka upp sin tant och denne tant, tog 40 år på sig för att gå från bänken till bilen och sedan sätta sig. Det fanns gott om plats på taxi-området, så gubbjäveln kunde lätt ha svängt in där och inte blockerat framkomligheten för mgi och övriga bilar. Blev till sist så sur att jag ställer mig på tuttan och tutar, vilket får tantjäveln att blänga utav bara tusan på mig, men det var inte jag som i första läget parkerade mig mitt i vägen för övriga bilister som ville fram. 
Vid Blomsterlandet kör en gubbe på 50-60 år in på parkeringen före mig, och uppenbarligen vet inte den här gubbjäveln hur "enormt" liten bil han har. Då han tar upp 1,5 parkering för sin enorma bil och gör att ingen annan kan få plats jämt. Hade jag varit smart i det läget hade jag bett gubben flytta bilen, då han blockerade den enda lediga platsen och fått honom att framstå som en idiot. Men jag valde att inte göra något, nu när jag tänker på saken skulle jag tagit en bild på idiotens parkering och lagt upp på Facebook. Lätt att vara efter klok, nog om idioter runt om på vägarna.

Som om det inte räcker med att det är höga halter med pollen i luften, som gör mig extremt trött så finns det även saker på jobbet. Det är information som inte kommer fram, personer som tror sig vara bättre än alla andra och inte vet hur att hjälpa till. Sedan är det de 2 till, där den ena bara beklagar sig och allt ska handla om denne. Den sista av dessa 2 är en person som absolut inte ska vara på ett ställe som Stiftelsen Vitryssland, då personen i fråga behöver så mycket hjälp och stöd i alla uppgifter som vi har. Plus att personen ifråga kan glömma bort saker efter 5-10 minuter, så det blir samma kommentarer och frågor gång på gång, timme efter timme. Inte konstigt att mina krafter inte räcker till, men jag har blivit allt bättre på att stänga ute allt det negativa och enbart fokusera på mig själv. Kan bara just nu hoppas på att något görs och att dessa negativa personer får andra placeringar, så att jag och vissa personer med mig kan få det lugnare när vi är på plats och ska jobba.

Livet är verkligen inte lätt alla gånger, hur som helst har jag en plan för att hantera saker och ting som inte är okej på jobbet. Gäller bara att få rätt ögonblick att ta upp det med dem på kontoret, för annars kan det bli väldigt fel och drabba fel personer. 

Det var länge sedan jag hade en sådan här seg måndag, sista timmen på jobbet var rena tortyren. Kläder att packa finns det alltid gott om, men orken var spårlöst försvunnen och huvudet bara snurrade. Efter att man påstod att jag var ansvarig för att en tejprulle försvunnit, men det är inte första gången saken försvunnit ifrån det rum jag sitter i och jobbar. Men jag tänker inte hänga läpp över det, då jag vett att jag inte har med den försvunna tejpen att göra. Hur som helst så blev det en hel del saker gjorda på jobbet, fick även pratat med rehabkordinatorn om arbetsförmedlingens inställda möte förra veckan. Även min handläggare på arbetsförmedlingen ringde och sökte mig, trots att jag var fullt sysselsatt med att jobba. Det gällde mailet jag skickade i fredags, där jag undrade och funderade på hur saker och ting får gå till med inställda möten utan att informera samtliga berörda. Fick veta av rehabkordinatorn att hon fått medelande om att mötet var inställt för ett par veckor sedan, vilket får mig att fundera. Hur kan det gå flera veckor utan att man informerar mig om att ett bokat möte är inställt, när man informerat alla andra? Börjar förstå hur de på arbetsförmedlingen jobbar, då det tog 4 dagar att svara på en enkel fråga som jag skickat via mail.

Hur som helst får jag se hur saker och ting utvecklar sig under veckan, resten av dagen tänker jag bara ta det lugnt och försöka få upp värmen i kroppen. Det var inte den bästa dagen att gå ut i shorts, men då jag nu har sommarsäsong blir det inte att ta på mig några långbyxor de närmaste månaderna. Återstår att se hur det blir med den saken denna sommar...

Hade tänkt försöka hålla mig vaken tillräckligt länge för att åtminstone se alla bidrag i Eurovision Song Contest, men nu är frågan om jag ens ska försöka eller istället gå och lägga mig. Magknip från ingenstans slog plötsligt till och strax efter det trötthet från helvetet. Chipsen kan nycket väl vara boven i dramat med magknipen, tröttheten beror på att det varit en lång dag och väldigt lite återhämtning. Hur som helst ska jag ändå försöka hålla mig vaken en stund till, om så bara för att se början av finalen på Eurovision. Hoppas verkligen och håller tummarna för att Frans och Sverige inte tar hem det hela, för nu får det räcka med Eurovison spektakel här i Sverige för ett antal år igen. Blir i vilket fall som helst spännande att se hur det hela går och vad det är för framträdanden som ställer upp på scen ikväll.