Kan man få för mycket av böcker? Kanske om man frågar dem som inte förstår grejen med att läsa böcker, men enligt mig kan man aldrig få nog av böcker. Och nog av Stephen King kan man absolut inte få, speciellt inte jag.
Jag hade turen att snubbla över denna Stephen King bok och denna bok var jag ju bara tvungen att låna med mig.
Sista vakten är den avslutande delen i Stephen Kings hyllade thrillertrilogi om Bill Hodges och hans ständiga medhjälpare Holly och Jerome. Den första boken i serien, Mr Mercedes, tilldelades 2015 års Edgar Award för bästa spänningsroman.

I förra veckan blev det att svänga förbi Göta Bibliotek, jag hade inte tänkt att låna någonting. Fast detta besök på biblioteket visade sig vara en av de få gånger, då jag hittar hur mycket intressanta böcker som helst. Det slutade med att jag var tvungen att välja vilka böcker jag ville låna med mig hem, för annars skulle risken vara stor att jag lånade med större delen av biblioteket. Men som tur är lånade jag inte med mig allt för mycket. 

Ibland är det så himla underbart skönt i sängen, att jag inte skulle vilja gå upp alls. Det hade varit något om man kunde sova för resten av sitt liv, kanske att det går någon gång i framtiden.
Igår var en riktigt seg dag och det känns som att jag enbart gäspade, och inte gjorde något annat över huvudtaget. Det var så illa att jag var tvungen att gå och lägga mig runt 18, för det fanns inte en chans att jag skulle orka hålla mig vaken längre.
Strax före 11 ringde telefonen, vilket väckte mig när jag sov som bäst. Suck för att npgon får för sig att ringa en, när man sover som bäst och absolut inte har någon som helst lust att vakna.

Måste rekomendera författaren Karin Slaughter, som har skrivit flera böcker.
Just nu håller jag på och läser Blindbock som verkligen är en bra bok, någonstans i mitten tappade jag för en stund intresset. Fast sedan hände något i handlingen och nu vill jag bara veta hur det går för personerna, som boken handlar om. Får man tag i den skyldige, hur kommer det hela att gå och hur går det för dem boken handlar om?

Drar en lättnadens suck och njuter av att helgen äntligen är här, efter en seg förmiddag på jobbet.
Segt var det av den enkla anledningen att förmiddagen ägnades åt att städa på jobbet, vilket å andra sidan behövdes göras. Dammsugare, golvmoppar och trasor drogs fram för att få det ordentligt snyggt bland alla bord. Även några lådor packades klart för att få dem ur vägen, jag hade även tid för att gå igenom påbörjade lådor och tejpa ihop dessa. Fanns även tid för att bara rulla tummarna och göra ingenting, vilket inte jag klarar långa stunder. Så istället passade jag på att klippa till nya lappar, för att senare fixa dem så man vet vad lådorna innehåller.

Förutom att förmiddagen var seg och stundtals var långtråkig, hann jag även med att tjatta med kollegorna på ett sätt som inte annars alltid hinns med. Att hinna umgås och bara bara vara tillsammans med kollegorna, tycker jag gav mig väldigt mycket. För det var som att jag kunde lära känna dem ännu bättre. 
Fick även beskedet att en kollega skulle sluta, denne var bara inne för samtal med cheferna och hämta hänglås från sitt skåp. Under tiden denne kollega var på jobbet hann jag få höra både det ena och det andra, många av sakerna jag fick höra var av sådan sort som jag helst hade varit fortsatt ovetande om. Men som tur är har jag en förmåga att mellan varven att låta information gå in genom ena örat och ut genom det andra örat, i detta fall för att det egentligen inte hade med mig att göra och för att det var sådant som jag inte ville veta.

Då var det dags igen, ännu ett par dagar med gråväder och + grader. Plusgrader är verkligen inte fel, känns som att det trots allt kan finnas hopp om att våren kommer om någon månad.
Efter mycket om och men, inställda möten pga sjukdom och arbetsförmedlare som är på fel plats för ett möte så blev det igår eftermiddag äntligen dags för ett ordentligt möte på Arbetsförmedlingen.
Snacka om att jag var nervös inför mötet, då både Försäkringskassan och psyk skulle vara med. Med handen på hjärtat och så här i efter hand, kan jag vara ärlig och säga att jag inte hade något att vara nervös för. Vad skulle jag vara nervös för?

Jag hade fått för mig att jag inte skulle få vara kvar på Stiftelsen Vitryssland, för att fortsätta min rehabilitering tillbaka till arbetslivet. Men så var ju inte fallet alls, suck vilken lättnad...
Jag fick framföra min planering och önskemål, det är att få ha kvar min placering på Vitryssland och att jag framåt våren kommer att utöka min arbetstid till 50%. Fast det är planering på längre tid att jag ska börja jobba halvtid, men tills jag kommer så långT fortsätter jag jobba mina 16 timmar fördelat på 4 dagar i veckan. 

Jävla idiot som just gick förbi mig vid hållplatsen, precis som människan ska passera mig börjar han gapa till ett par personer längre bort. Höll på att skrämma livet ur mig och inte nog med det, så står jag på Norrby som inte är ett lugnt område i Borås.
Vilken seg förmiddag det har varit på jobbet, första veckan som jag jobbat fullt 40% och det kanske har med saken att göra. Å andra sidan har inte vädret varit det roligaste under veckan och det påverkar en hel del. Får vara nöjd med att ännu en arbetsvecka är avklarad och det känns riktigt skönt att åka hem, blir å bara ta det lugnt väl hemma.

Så fort det är kombination av snö och kraftiga vindar, är det bara en sak som kommer ur det. Nämligen trafikkaos och kanske är inte det så konstigt, det finns dem som ger sig ut i trafiken och inte tar hänsyn till väglag eller andra trafikanter.
Kollde just Borås Tidnings hemsida och där kunde jag läsa om vilket kaos snön ställt till med, får helt enkelt vara glad över att jag inte behövde ta mig någonstans alls idag.

Var ute en sväng under eftermiddagen, för att skotta upp en gång från verandan till vägen. Tänkte att det kunde vara bra, så att man kommer till och från huset utan att först pulsa genom mängder av snö.
Till och med katterna är påverkade av snöandet, för första gången som jag kan minnas är de tillsammans på köksbänken.

Jag har fullständigt glömt bort att avsluta mina påbörjade inlägg här på bloggen, kanske för att det är så himla mycket som snurrar i huvudet på mig.
Plus att det är en hel del i görningen på jobbet, mycket sker i det fördolda och som man inte riktigt kan ta på. Jag kan bara ta idag som exempel, stundtals kunde man skära med kniv i spänningarna som låg i luften. Ena stunden pratar inte folk med varandra och nästa pratar man med varandra, mellan varven viskas och tasslas det mellan folk samt mycket annat. En sak som är säker är att det är något i görningen på jobbet, fast vad kan jag inte säga då detta bara är en känsla jag och en kollega till mig har.
På torsdag har jag uppföljningsmöte med Arbetsförmedlingen på jobbet, blir intressant att se hur detta möte kommer att gå. Med tanke på att min arbetsförmedlare "strulat" med de senaste 2 mötena som varit inbokade. 
Nästa vecka har jag möte på Arbetsförmedlingen, med både Försäkringskassan och min kontaktperson från psyk. Detta möte kommer bli mer intressant än mötet på torsdag, då alla inblandade parter är inbjudna och jag vet inte säkert vad som kommer sägas. Bara hålla tummarna för att det går min väg, samtidigt är jag väldigt glad över att min kontaktperson från psyk kommer att vara med på detta möte.