Jag skulle kunna påstå att mitt liv går under utan fungerande internet, fast mitt liv går bara halvt om halvt under. Det för att jag har en mobil att använda mig av och för att jag som tur är, har en hel del surf att använda mig av i mitt abonemang.
Utan mobilen och internet i denne, vet i sjuttons hur jag skulle klarat av den här helgen med allt som varit. Stort plus att att jag kan göra mobilen till mobilt bredband, så att jag även kan surfa på min platta.
I vilket fall som helst så är det någon jävel som grävt av en eller flera kablar, någonstans i närheten av där jag bor och det är bredbandskabeln som någon jävel grävt av. Får vara glad över att jag inte är den enda som är drabbad och jag kommer trots allt lätt undan, då det finns de som är utan telefoni i grannskapet. 

Fast vad kan jag klaga över, det verkar ganska bra att börja skriva om att jag varit utan bredband hela helgeN för helt plötsligt verkade det som att Telia efter mycket om har varit och lagat den avgrävda kabeln. Så nu kan jag surfa fritt och hur mycket som helst, utan att först kolla vart jag har bäst mottagning för mobilen då den varit min internetuppkoppling hela jävla helgen. Men nu får jag vara nöjd med att bredbandet är i funktion igen och fortsätta mitt surfande i lugn och ro.

Tänk er en blomma som plötsligt slår ut i blom efter en lång vinter, känns som jag vinnit titelmatch i tungviktsboxning mot en världsmästare.
Detta tack vare att jag och kollegorna imorse fick beskedet om att leksaksmannen inte fick fortsätta på jobbet, jag fick lust att ge chefen en jäkla blött kyss och detta bara för att han berättade denna underbara nyhet. Se "Jiddrande energitjuv" för mer bakgrundsfakta om det som hänt m.m, ibland är livet bra underbart och det känns äntligen som att jag kan andas på jobbet. Stämningen är en helt annan och allt verkar så mycket lättare,  och vissa konstiga grupperingar och hiearkier har försvunnit av någon anledning. 

Ska jag vara ärlig så är jag jävligt glad och samtidigt stolt över, att jag stod upp mot en jävla mobbare på jobbet och att jag fick denna idiot att göra narr av sig själv mot cheferna. 

Boktips
Detta är boken för alla oss som älskade filmen och/eller boken Djävulen bär Prada. 

Nu är det dags att följa Andy ut på nya äventyr, kan lova att det är väldigt mycket spännande läsning som man har framför sig och jag har bara läst några enstaka sidor. Men älskar boken redan.

Det finns nog mycket jag säger "det finns inget värre än" om och nu är det dags igen, fast den här gången handlar det om ett jiddrande pucko till energitjuv på jobbet.
Personen i fråga kan allt om allting, vet bäst och har absolut koll på allting som går att ha koll på. Ännu värre blir det av att detta pucko är en av världens största RÖVslickare som finns på den här planeten och otroligt stoe energitjuv, bara tanken på människans arroganta sätt och "det är så synd om mig" får mig att vilja spy.
De personer på jobbet som inte har några som helst problem med denna är lätträknade, och jag är inte en av dem. Jag hör till kategorin som inte tål människan, skulle kunna strypa honom utan att blinka och sedan le på dennes begravning. Men så kommer det inte att bli, i måndags vid frukosten 9.00 fick jag nog av människans gnällande och kommenterande om alla andras fel och brister. I vanlig ordning satt det och klagades över frukosten, ojojoj, och då slog det slint för mig.

Det är verkligen inte ofta som jag får ett ordentligt utbrott och är fullständigt rosenrasande, men vid frukosten var det dags. Jag sa vänligt men bestämt att har man något att klaga över frukosten, får man ta det med cheferna på kontoret.

Vilket aldrig har gjorts när man har klagat över saker, utan det är mer bekvämt att sitta med någon av kollegorna och bara klaga över hur dåligt eller fel saker är. Att en än gång få höra sådant här gnällande fick mig förbannad, vilket ledde till en jävla utskällning av leksaksmannen, för ingen annan vågad säga till den jävla bitterfittan. Chefen hörde uppenbarligen att jag höjt rösten och kommer in i köket, då jag var på väg till damernas omklädningsrum för att "lugna ner" mig och hade jag inte gått iväg hade saker som annars fått ångras skett. 

Hur som helst så fick jag höra efter frukosten att chefen även skällt ut berörd person efter noter, sedan hade hon pratat med mig för att kolla läget. Efter samtalet med chefen och mitt utbrott, var det som att luften gick ur mig och det var en helt annan stämning på jobbet. Det var som att någon äntligen gjort något åt elefanten i rummet, som ingen vågade sätta upp sig mot och nu i efterhand är jag glad över att ha satt denna idiot och jävla energitjuv ordentligt på plats.

Blir intressant å se vad som händer nästa vecka, då personen ifråga ska till Arbetsförmedlingen och ska jag vara ärlig önskar jag verkligen att människan inte får förlängt. Finns nog flera kollegor som önskar samma sak som jag, då många av oss är trött på att ha en sådan här person i närheten.

Idag har det verkligen varit fullt ös medvetslös på jobbet, när det gäller min uppguft att packa skor. Fick nämligen väldigt trevligt sällskap av kollegan, som skulle hjälpa mig att få undan åtminstone en del av det enorma berg av skor som fanns ute på lagret.
Äntligen säger jag bara, det tog ju inte lite lite tid för cheferna att inse att jag kanske kunde behöva ett par extra händer till hjälp. Och vilket team vi var sedan, ska inte skryta, men när man står 2 personer och samarbetar så kan det bara sluta på ett sätt. Nämligen att det bara sprutar ut färdig packade lådor med olika sorters skor i, känns skönt att ha haft en sådan här fredag på jobbet. Även om det blev mycket skor packat, så hann jag även med att städa omklädningsrum och stundtals faktiskt ta det lugnt. Vet inte när sist jag hade en så här bra dag på jobbet, där det inte kändes som att jag var ensam om att jobba. Kan bara säga att det känns riktigt bra att fortsätta ta hand om skorna, packa och sortera dem även i fortsättningen. 

Jag vet inte hur det är med er där ute i världen, men jag drar mig för att gå till tandläkaren. Speciellt när det gäller de tillfällen då jag vet med mig att en av mina tänder måste lagas, vet ju inte hur dyrt det kan bli.
Men nu har jag äntligen tagit mig själv i kragen och fått tummen ur ett speciellt ställe, och faktiskt ringt tandläkaren. Nu när jag ändå behövde boka tid hos tandläkaren, passade jag på att byta till Folktandvården Centrum. Som ligger närmare jobbet och Resecentrum, om jag skulle behöva gå dit från jobbet, eller på en ledig dag och då kan jag passa på att ta en promenad på samma gång. Jag hade sådan jäkla otur nere på Scandinavium, (när jag och föräldrarna såg på Cats) att jag bet av en av mina kindtänder medan jag tuggade på en gosisbit ur en Gott och blandat påse. Hur fansiken lyckas man med det? Kan säga att det inte var lakrits som jag tuggade på, utan en av de där färgade godisbitarna. Krävs mig för att lyckas med en sådan sak, hur som helst kunde det vara mycket värre då hela tanden kunde ha lossat. Nu är det bara en del av tanden och äntligen, har jag en tid hos tandläkaren för att åtgärda problemet. Även om det är ett tag kvar till det besöket den 7/11, så är det nu åtminstone fixat ich klart. Hade kunnat boka en tid redan den här veckan, men vill gärna ha fått min lön så jag kan betala för besöket.

Jag får skärpa mig, inse att sommaren faktiskt är över och komma ihåg att allltid ta på mig en tröja när jag ska gå ut. För när jag inser att det inte längre är läge för enbart linne ute, ja då har verkligen hösten kommit.

Återigen är det en dag med regn och blåst, vilket är vädret man verkligen man tycker om att vara ute i. Å ena sidan kund det vara värre, så jag tänker inte klaga över regnet och blåsten som infunnit sig då det kunde varit mycket värre om ni frågar om mig. 
Även om många verkar tro att vintern kommer, vilket får mig att undra hur de kommer att klä sig när vintern kommer ordentligt och det är vinter enligt kalendern.
Jag må vara väldigt varmblodig av mig, men samtidigt vet vad jag värk och smärta innebär. Vilket får mig att funders över varför är folk så överklädda nu, i början av oktober? När den eiktiga kylan inte infinner sig förräns i november/december, jaja, det är ju inte mitt problem hur folk klär sig.
Fast det fick mig att fundera över hur folk kommer att klä sig, när den riktiga kylan och vintern faktiskt infinner sig.

Alla gar vi ju en relation till sången Memory, som sjungs av Barbara Streisand och jag har länge vetat att just denna låt är med i musikalen Cats. Igår var jag med mina föräldrar och såg på denna underbara och helt fantastiska musikal, vilken föreställning. Jag kan nästan inte finna några ord för att beskriva upplevelsen.