Vilket knepigt väder det är, ena dagen är det supervamrt och det går knappt att vara ute.
I höjd med Mjölby på E4 kom det en ordentlig regnskur, och enligt pappa som körde till Linköping var det som att köra på is. Och jag kan bara konstatera att det är illa när pappa säger en sådan sak, så det gäller verkligen att ta det försiktigt ute på vägarna nu när det väl regnar.
Idag blev det att hälsa på syster med sambo i Linköping, för att fira födelsedag och träffa sambons närmaste familj. Alltid lika roligt att göra ett par timmars besök i Linköping och speciellt idag, då besöket blev extra roligt. Då jag träffa underbara människor som jag inte träffat på länge, och 2 i sällskapet hade jag inte träffat tidigare vilket gjorde detta besök ännu trevligare.

Jag är nog inte den enda som lider i den här värmen, men det är bara bita ihop och fortsätta kämpa vidare i den här förbannade värmen.
Visst är det skönt med sol och värme, men det är otroligt jobbigt att behöva jobba i den här värmen. Värst är det när tempraturen stiger upp mot eller passerar +30 grader, speciellt jobbigt är det på jobbet där det inte är någon ordentlig ventilation och tvärdrag inte hjälper mycket mot värmen. Å andra sidan ska jag inte sitta här och gnälla, då jag har bra kollegor som gör extremt varma dagar lite lättare att hantera.
Som om detta inte räcker med att göra livet roligare på jobbet, så är det otroligt lugnt och behagligt på jobbet. Detta för att vissa människor på jobbet gått på semester, som går många med mig på nerverna och stundtals fått mig vansinnig. Lugnet kommer åtminstone hålla i sig ytterligare någon vecka och det gäller att njuta ordentligt, för man vet aldrig vad som händer och sker när semestrarna är över.
Ännu bättre är det av att det redan imorgon är fredag och det innebär lite kortare dag på jobbet, och just nu håller jag tummarna för att vädergudarna är nådiga och låter regnet komma in över landet. Men det verkar inte över huvudtaget bli som jag vill på väderfeonten, fortsätta hålla tummarna för att regnet kommer snart.

Hur i helvete kör folk? I vanlig ordning och i god tid går jag ut till busshållplatsen, Götsereds Affären för att ta bussen till jobbet. Idag valde jag att gå efter vägkanten en bit efter 180:an (Alingsås-Borås) och precis innan hållplatsen hittar jag ett påkört rådjur. Funderar på vad jag ska göra, då den som tur är verkar död och jag bestämmer mig för att ringa 112. Var ju enda nummret jag kom att tänka på och fick prata med en trevlig polis hos polisens ledningscentral, föeklarade läget och gav mina uppgifter innan samtalet avslutades.
Någon måste ha kört på det här rådjuret, oavsett av vilken anledning så ska man alltid ringa polisen och anmäla sådana här grejer.
Oavsett vad som hände och hur det hände, så är nu saken anmäld och en jägare kommer att komma till platsen för att ta hand om detta rådjur.

Ibland hinner man med hur mycket som helst på 15 minuter hos läkaren, jag var hos läkaren för att förlänga min sjukskrivning.
Som tur var så hann vi med ytterligare ett ämne, nämligen varför jag svettas så extremt mycket. Pratade fram och tillbaka med läkaren om detta en stund, förklarade hur jag upplevde det hela och så vidare och läkaren beslutade att jag skulle lämna lite blodprover. Vilket jag självklart ställer upp på, då jag vill ha reda på orsaken till varför jag svettas så extremt mycket. Det vill säga om det nu finns någon fysisk orsak till detta, som en sjukdom som jag ännu inte kände till att jag fått eller utvecklat. Blir intressant å se vad provsvaren kommer att säga och vad som kommer att hända framöver. 

Då var jag återigen på Ikea, fast denna gång i Kållered och det är mina föräldrar som letar efter ny garderob. Jag hittade mig en pall, så jag kunde inta pallläge här på Ikea garderobsavdelning. 

Det känns som att pappa har gjort om en del av trädgården till en lekstuga, som är till för män över 60 år.
Igår hämtade vi hem en liten grävmaskin, hyrd på Maskinhjälp och nästan direkt drog pappa igång med grävandet. Vi behöver nämligen byta ut avloppet och tur är det att pappa hyrde en liten grävare, för det hade inte gått att grävadet håll som behövdes för Ecoboxen.

Efter 4 dagar hemma efter resan norrut, så kände jag att det var dags att bege sig till stan och släppa loss. Så nu sitter jag här på Café Viskan, min vana trogen, och har ett litet party för mig själv.
Å andra sidan är jag inte helt ensam här, då det finns massa folk och personal runt omkring mig. Men festen är min egen och det ska mycket till, innan det här partyt störs. Jag firar min sista dag på semestern, då det imorgon enligt mig är vanlig helg och att jag klarade av resan norrut till Haparanda och besöket hos farfar.

Tidigare idag blev det att göra ett besök hos naprapaten Erik på Sturegatan, och han fick förhoppningsvis ordentlig ordning på min rygg. Och nu känns det som om att jag är redo att börja jobba igen, efter 14 dagars ledighet.