Alla inlägg under augusti 2018

Av MJ - 29 augusti 2018 11:36

Jag sitter här på Café Viskan och grubblar över livet i största allmänhet, som varför vissa dagar känns så mycket tyngre än andra dagar.
Imorse var det så jobbigt att komma upp ur sängen, hade svårt att bestämma mig för om jag skulle sova bort hela dagen eller gå upp. Efter en ordentlig fundering blev det att gå upp och försöka göra det bästa av den här dagen, med allt vad det innebär.
Varför skjuta upp allt till imorgon eller nästa vecka, när jag har tid och möjlighet att göra det idag. Av den anledningen blev det att åka till stan och köpa mediciner på Apoteket, då jag bara hade tabletter för ett par dagar kvar. Nackdelen med att äta mediciner, är att jag hela tiden måste ha koll på hur mycket jag har kvar och när jag måste förbi apoteket.
När jag ändå är i stan fick det bli ett stopp här på Viskan, bara för att få en paus från alla måsten och saker som har med vardagen att göra. Ibland glömmer jag bort att göra saker som bara är för mig själv och ingen annan, därför är dessa besök på Café Viskan så välbehövliga för mig. För här får jag en paus från allt och ingenting, bara vara för mig och det samtidigt som jag har massa människor omkring mig.

Jag har en förmåga att aldrig känna mig ensam helt ensam i en folksamling, som här på Viskan och det är kanske är för att min ensamhet just nu är vald av mig själv och för att jag kan njuta att vara ensam bland alla dessa människor. 

Just nu håller jag på och läser en superspäöande bok skriven av Sofie Sarenbrant, Syndabocken. Den suger verkligen in en som läsare och tar med läsaren på en hisnande resa, som verkligen handlar om våran verklighet idag. Utanförskap, om att vara annorlunda och inte passa in i samhället, rika människor som inte är nöjda med vad de redan har. Svenskar mot människor från andra länder, normer och åsikter om hur människor ska vara. Syndabocken är en bok jag varmt rekommenderar och även Sofie Sarenbrants andra böcker. 

Av MJ - 23 augusti 2018 15:25

Räcker det att jag har psykiska problem? Igår när jag träffade läkaren på vårdcentralen, för att förlänga min sjukskrivning, fick jag svar på mina blodprover som lämnades innan semestern. Jag hade i början av sommaren sökt hos vårdcentralen, då jag svettades koppiösa mängder och det oavsett om jag gjorde någonting eller bara satt rätt upp och ner. Provsvaren visade sig att jag har problem med min sköldskörtel, diagnosen heter något fint som jag inte kommer ihåg och därför säger jag struma.
Struma är ingenting nytt för mig, då min mamma har denna diagnos och genom mamma har jag lärt mig lite. Jag var ärligt talat inte förvånad över att jag drabbats själv av struma, då det är genetiskt och under de senaste månaderna har jag känt att något är fel i kroppen. Har länge tänkt att det har med mitt psyke att göra, då jag har haft mina psykiska diagnoser sedan 2010. Men så visade det sig vara något fysiskt fel på mig nu till råga på allt, och helt plötsligt känner jag mer frisk än någonsin. Ja så kan ju man också reagera på ett sjukdomsbesked, å andra sidan är jag väldigt glad och lättad över beskedet då jag sedan tidigare är bekant med sjukdomen. 


Personalansvarig kom förbi på jobbet och ville kolle läget med oss som har en anställning i kommunen, och ärligt talat läger jag ner med att försöka förstå mig på människan...

Det finns inte ord för att beskriva vad jag tycker, tänker och känner om den här persomen. Bäst att därför inte försöka beskriva det heller, för det kan bli väldigt dumt i slutänden. En sak är säker, det är att jag har väldigt svårt för personen ifråga, men jag har en plan och den får jag helt enkelt hålla mig till.

Av MJ - 22 augusti 2018 11:16

Det blev att åka in till stan och förtidsrösta på Stora Torget, väl på torget var det det liv och rörelse. Valstugorna öppnades, jag kikade runt valstugorna och funderade på om jag behövde prata med folk från de olika partierna. Men jag kom ganska fort fram till att jag redan hade bestämt mig, för hur jag skulle rösta i valet och därför började jag leta efter valstugorna. Där var det redan en hel del folk som köade för att få rösta och även en reporter från Borås Tidning var på plats, han höll på att fota damen före mig i kön. Helt plötsligt ville han intervjua mig och det gick jag ju med på samt ställa upp på bild. Förhoppningsvis slipper jag vara med i morgondagens tidning, men skulle jag nu hamna i en tryckt tidning hoppas jag och ber att åtminstone inte min bild hamnar där. 

Återigen är det dags att träffa läkaren på vårdcentralen, för att förlänga min sjukskrivning. Ärligt talat så har jag ingen som helst lust att träffa läkaren och fixa med sjukskrivningen, men nu när jag ändå sitter här i väntrummet kan jag lika bra genomföra det här besöket. Lika bra fullfölja alla planer för den här dagen, sedan blir det första bästa buss hem och ta det lugnt resten av dagen. 

Av MJ - 21 augusti 2018 08:17

Först tanka bilen och sedan bär det av mot Kungsbacka, för att göra en hämtning av kläder hos en privatperson som ordnar med insamlingar för folk i Kungsbacka med omnejd. 
Detta blir första gången som jag åker med på åkning utanför stan, där hämtningen är av storlek större. Ser fram emot detta och se vart det är vi ska hämta sakerna ifrån, samtidigt är det skönt att slippa packa skor. Men skorna kommer nog inte rymma för mig.

Av MJ - 20 augusti 2018 15:57

Äntligen har jag påbörjat förberedelserna med nästa tavla och just att ta ut mitten, samt komma igång med motivet är så tråkigt. Samtidigt som jag ser fram emot att komma igång med denna tavla, så har jag fortfarande lite tråkigt jobb kvar på de 3 andra tavlorna som jag sytt till mamma.
Men arbetet med mammas tavlor får vänta lite, då jag behöver få omväxling i vad jag pysslar med. Blir intressant å sy något nytt och som faktiskt är till mig själv, får se hur mycket jag kommer svära om den här tavlan framöver.

Ännu en måndag är avklarad med jobb och alla måsten, blir intressant å se hur resten av veckan kommer ha att erbjuda. Var in på kontoret och pratade med cheferna en stund på förmiddagen, pratade mest allmänt om olika saker på jobbet. Fick även förfrågan om jag kan tänkas hjälpa till på bilen, då blir det att hämta inlämnade saker på återvinningsstationerna och lådor. Sedan vet man aldrig vad som händer och sker när man åker med på bilen, för plötsligt kanske jag får åka med på en större hämtning utanför stan.

Av MJ - 15 augusti 2018 15:24

Jag vet inte vad eller hur folk tänker om det här med att köra och samtidigt greja med sin mobil. Men jag är av den åsikten att man defenetiv blir en sämre förare, när man inte fokuserar på trafiken och iställer håller på med sin mobil.
Igår när jag gick från jobbet skulle jag passera en rondell, för att ta mig till busshållplatsen för att åka hem. När jag närmar mig det sista övergångsstället kommer det en buss, så jag väntar med att gå mot övergångstället och när bussen passerar märker jag vad föraren håller på mig.

Att föraren sitter och fipplar med sin jävla telefon medan han kör bussen, på bussen är det en hel del passagerare och det är en hel del trafik i och runt rondellen. Som tur är för mig så var jag observant och såg det hela, för föraren av bussen hade ingen som helst koll på någonting runt omkring sig.

Det var bara rena rama turen att det inte fanns någon fotgängare eller cyklist i närheten eller på övergångsstället, när bussen närmade sig, för det hade slutat riktigt illa. Jag har skickat iväg ett klagomål gällande detta till Västtrafik som jag idag fick uppleva och jag hoppas snabbt få svar på vad de ska göra eller kommer att göra, men det återstår att se hur det blir med den saken.

Skrev i mitt klagomål att detta är väldigt upprörande, att deras förare kan hålla på så här. Skrev även att om jag inte hade varit uppmärksam, så hade jag antingen blivit påkörd eller ihjälkörd. Och därför ser jag fram emot att få svar från Västtrafiks kundservice, för att se vad de har för återkoppling att ge mig och det vill säga att om de ens vill kännas vid en sådan här sak. 

Av MJ - 12 augusti 2018 16:37

Den senaste tiden har det inte blivit mycket uppdaterat här på bloggen, jag har inte haft orken eller inspirationen att skriva. Mycket har det berott på att jag inte mått allt för bra i min ångest, och så har jag av någon anledning gått runt med en inre stress. Som påverkat mig mer än jag ville erkänna, men sakta och säkert så börjar den äntligen släppa. Och förhoppningsvis är jag på banan igen med bloggandet, ungefär som man vet att årstiderna varje år förändras med ett par månaders mellanrum. 
Det känns som att jag återigen börjar komma på banan igen med allt och ingenting, det märker jag även på jobbet. Den senaste tiden har det kommit in extremt mycket skor til mig, vilket har gjort att jag inte riktigt har hunnit med att packa allt. Men nu är det äntligen ordning och reda på skofronten och jag börja varva ner igen, å andra sidan vet man aldrig vad som händer och sker på mitt jobb. Chefer har kommit tillbaka från semestern och man vet aldrig hur dagen blir, när en av cheferna är på jobbet. Innan semestrarna var vi många som inte riktigt orkade med chefen, då denna uppenbarligen inte verkade må jättebra.

Så här om veckan valde jag att skriva ihop ett brev kan man säg och få ner allt och ingenting, om hur både den fysisk och psykiska arbetsmiljön påverkades av att en person som chefen inte mådde bra. Nu väntar jag på svar kring detta brev och förhoppningsvis kommer det att ske en förändring. Efter mycket funderade fram och tillbaka, så valde jag att göra på detta sätt då jag inte visste hur att ta upp saker och ting med chefen på jobbet. Nu hoppas jag för alla inblandade att detta får en snabb och väldigt bra lösning. 

Den 1 augusti skrev jag om en kurs jag påbörjade, denna kurs är egentligen ett projekt vid namn Point och tråkigt nog blev den uppskjuten på framtiden. Den blev framflyttad då vi bara var 2 deltagare som dök upp och detta kändes väldigt tråkigt, då jag verkligen såg fram emot att gå på detta. Ledaren för min grupp skulle försöka få tag på de deltagare som inte dök upp, men hade forfarande inte fått tag på dem i början av veckan efter. Så därför sköt hon upp hela starten och nu återstår det att se om det blir något av det hela eller ej. 

Av MJ - 11 augusti 2018 19:45

De sista dagarna har det verkligen varit upp och ner med vädret, sommaren har bytts ut mot höst.

Så verkar det åtminstone när jag kollar ut genom fönstret, det blåser ordentligt och stundtals öser regnet ner från skyn.
Men jag får vara glad att jag trots allt hann ut i skogen en stund på förmiddagen, för att plocka lingon. Jag har uppenbarligen fått fnatt och ser hela tiden fram emot nästa tur ut i skogen, för att se hur mycket lingon jag orkar plocka nästa vända. 

Förr om åren har jag plockat mycket blåbär, men i år har jag upptäckt lingonen och dessa bär är lite lättare att plocka för min del. Har en del problem med ryggen och därför passar lingon mig bättre, då jag inte står still på samma ställe långa stunder. Utan det blir hela tiden små pauser med jämna mellanrum för att hitta nästa bra snår med lingon. 

Mitt i rensningen av lingonen under eftermiddagen gick plötsligt strömmen.

Så jäkla typiskt och jag som behöver ha ljus för att kunna rensa lingon, så det blev att föröka rensa lingonen så gott det gick halvmörkret. Men till sist blev jag klar med rensningen och efter drygt 2 timmar utan stöm hemma kom det äntligen tillbaka. 

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards