Jag förstår fortfarande inte hur jag lyckas med att vurpa och ändå gå från platsen, med enbart blåmärken och jävla onda leder.
Under förmiddagen var det då återigen dags för mig att dra till med en jäkla vurpa, denna gång tog mina knän den största smällen och de är fortfarande inte helt återställda.
Jag kommer antagligen vara väldigt öm och stel i ett par dagar, troligtvis blir det att äta värktabletter ett par dagar för att underlätta rörligheten.
Sitter nu på Café Viskan, och filosoferar över livet och undrandes över varför jag ska drabbas av alla jävla motgångar.

Jag kan inte vara mer än nöjd med mig själv en sådan här dag, trotsade min ångest och mötte en av orsakerna till att mitt liv är

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har varit en sådan där dag, då jag faktiskt skulle ha stannat hemma i sängen och inte gått upp. Detta enbart pga att en person på jobbet, såg till att jag nådde min gräns och fick ett fullständigt psykbryt. Som om det inte räcker med det jag ...

Hösten har verkligen kommit och det med besked, åtminstone vädermässigt. Ena morgonen är det kallt som skuttons, nästa helt okej och idag rena rama skitvädret med regn. Men som tur är det onsdag eftermiddag, bara en dag kvar med jobb och sedan tar ja...

Det här är en bok som fångar läsarens intresse från första stund, åtminstone mitt. Jag har drygt 100 sidor kvar och ska inte avslöja för mycket, men låt er inte nedslås av bokens längd. Går ju alltid att lyssna på som ljudbok, eller läsa i den form m...

Oktober innebär höst och med det, varierande tempraturerer under dagen och naturen skiftar verkligen i många färger just nu. Jag skulle kunna gnälla hur mycket som helst, över det här med hösten och mörkret. Men vad hjälper det? Får istället vara gla...

Istället för att komma ungefär 5.16, så kom bussen kom 5.24 till busshållplatsen. Att bussen kommer så här sent hör till ovanligheterna, men till sist kom bussen. Och det får jag vara glad över, så nu håller tummarna för att en kollega kommer förbi t...