Direktlänk till inlägg 6 december 2018
Jag förstår fortfarande inte hur jag lyckas med att vurpa och ändå gå från platsen, med enbart blåmärken och jävla onda leder.
Under förmiddagen var det då återigen dags för mig att dra till med en jäkla vurpa, denna gång tog mina knän den största smällen och de är fortfarande inte helt återställda.
Jag kommer antagligen vara väldigt öm och stel i ett par dagar, troligtvis blir det att äta värktabletter ett par dagar för att underlätta rörligheten.
Sitter nu på Café Viskan, och filosoferar över livet och undrandes över varför jag ska drabbas av alla jävla motgångar.
Jag kan inte vara mer än nöjd med mig själv en sådan här dag, trotsade min ångest och mötte en av orsakerna till att mitt liv är
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 | 16 | |||
17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
22 | 23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 | 28 | 29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|