Det sägs vara bra med läsning, fast det borde finnas en gräns på hur mycket läsning som är bra. Saken går alltid att diskutera fram å tillbaka.
Igår avslutade jag de spännande böckerna om profileraren Ella Werner, nu är jag fullt upptagen med att följa agenten Jane Hawk och hennes jakt på sanningen.
Sedan blir det att se vad som händer i Stephen och Owen Kings Törnrosor, som man kan förstå av titeln så har det ett samband med Törnrosas sömn.
Fast denna historia kanske inte är lika trevlig och vem vet vad som händer efter vägen.

Snacka om att jag är otränad, det var verkligen inte bra att rensa fler rabatter på en och samma gång. Men jag är inte den som ger mig och nu får jag betala för detta.

i samma veva. Trots att jag tog det väldigt lugnt och hade flera pauser inne, så fick jag träningsvärk från helvetet. Ska enligt min mamma ha hittat mina så kallade trädgårdsmuskler, baksidan av låren och vissa stunder kan jag knappt gå i trappan vare sig upp eller ner. Men trots att jag har en jäkla träningsvärk, låter jag inte det stoppa mig. Eftersom jag tröttnade på att enbart vara hemma och göra saker, bestämde jag mig för att ta en sväng till stan och kolla läget. Blev att kolla in några butiker runt Stora Torget, för att se om något fångade mitt intresse men så blev det inte. Slutade med att jag sätter mig här på Café Viskan, med en kaffe och kollar in läget.

Mats Ahlstedts böcker om profileraren Ella Werner visade sig vara mer spännande än jag från början kunde tro.
Håller nu på att läsa Trojan, som är den avslutande delen om Ella Werner och denna bok är bara så spännande.

Då var äntligen påsken till ända och vardagen knackar på, med det sagt blir det att tillbringa någon timme i trädgården.
Har några rabatter att ta hand om, bäst att göra det innan någon familjen får för sig att jag ska göra ännu mer. 

Bäst att jobba vidare och göra det ordentligt, vill helst bli klar med allt samt städa efter mig innan familjen kommer hem i eftermiddag.

Önskar er alla en glad och trevlig påsk!
Själv kommer jag tillbaka i början av nästa vecka, med massa att skriva och dela med mig av.
Ta hand om er och varandra, trevlig!

Att åka till Ullared och handla brukar vara något som jag ser fram emot, men efter lördagens besök i denna stora butik har jag minfunderingar...
Vad har det tagit åt mänskligheten? Det jag snabbt kunde konstatera var att det rådde fullständigt kaos, japp fullständigt kaos. Uppenbart är det att när mängder av folk samlaså här, kan man uppenbarligen göra och vara hur som helst. Man parkerar 2 kundvagnar mitt i gången och sedan ställer man sig där för 4-dygns konferans,  vilket gör att området blir omöjligt att passera oavsett om man har kundvagn eller ej. Hade god lust många gånger att säga till båd den ena och andra människan, att flytta sig och ta sina konferenser på mer lämpliga platser. Men vad hade det hjälpt? Kan lova att efter 10-20 minuter så hade man parkerat sig likadant, fast någon annanstans i varuhuset.  

Som sagt så överlevde jag shoppingrundan till Ullared, men det var nära att ryggen gav upp den sista stunden. Sen ska jag inte ta upp mina öron, som gör sig allt mer påminda om att jag har dem och att jag uppenbarligen börjar bli gammal eller att jag behöver hjälpa öronen att höra bättre. 

Blir att ringa vårdcentralen någon dag, för att börja kolla upp vad som kan tänkas vara fel med min hörsel. När man ändå är igång och ringer runt tilL vården, kan jag lika gärna passa på att ringa till sjukgymnasten och boka tid dit med, för att vara på säkra sidan. Min nacke och axlar har sedan en tid bara blivit sämre och sämre, trots besöktes naprapaten. Så där får det bli besök hos sjukgymnast och se vad denna kan göra för att hjälpa mig. Mer om allt detta får det bli om framöver, dags för mig att runda av för denna gång.

Ett missförstånd får ödesdigra konsekvenser för en mor, en dotter och en sedan länge saknad son. Dolda premisser och falska illusioner leder dem in i en ond spiral av destruktiva handlingar. En skoningslös jakt på lycka, driven av självömkan och girighet. Hur absurd kan tillvaron bli om personer utan gräns för hur långt de är beredda att gå i jakten på lycka, missförstår sin omvärld?

Efter 20 års frånvaro återvänder Jan hem för att hjälpa sin mor efter faderns bortgång. Det hjärtliga mottagandet med öppna armar han föreställt sig på vägen dit blir dock inte till verklighet. Modern och systern känner inte igen honom. Jan ser det som en ypperlig chans att, i egenskap av främling, observera sin familj på håll för att ta reda på vad han skulle kunna göra för att verkligen göra dem lyckliga. Han tar in som gäst på värdshuset modern och systern driver. Vad han inte vet är att modern och systern har en egen plan för att nå sin lycka, på bekostnad av värdshusgästernas liv. Och i deras ögon är Jan en helt vanlig gäst.

En modern tragedi om jakten på lycka.

Ännu en gång har jag fått chansen att komma till Borås Stadsteater som provpublik,

och att få se just Missförståndet var en upplevelse. För detta var första gången jag fick se hela pjäsen spelas i sin helhet, och för att vara helt ärlig var jag först lite så där till att se denna pjäs, mycket för att jag inte fick grepp om handlingen. Men när jag väl sett denna pjäs, anser jag den vara helt okej. 

Idag fick bli en dag då jag skippar alla tråkiga måsten, saker som borde göras och njuter av tillvaron.
Det har varit en lång vecka med både sena kvällar och vissa dagar när man måste upp tidigt, oavsett vad man själv tycker och tänker. I onsdags kväll var det teater för min del och snacka om att jag var trött igår morse, när det var dags att bege sig till stan och träffa läkaren. Hade extremt stor lust att gå hem igen, ringa mottagningen och säga att jag inte skulle komma. Fast hade jag gjort det, hade saker och ting blivit mer problematiska, då det inte alltid är så himla lätt att få träffa läkare inom öppenvårdspsykiatrin. Å andra sidan hade jag tur att få träffa en underbar kvinnlig läkare, som verkligen lyssnade för att få grepp om situationen och hur hon kunde hjälpa mig bäst.  Nu träffade jag som tur denna läkare för att förlänga min sjukskrivning och detta besök var jobbigt, för helt plötsligt hade jag en panikattack. Från ingenstans och utanförvarning, troligen till följd av stress och att jag till sist slappnade av. Som tur gick allt bra och jag överlevde som sagt, även om det för några sekunder kändes som om jag kanske inte skulle klara mig igenom läkarbesöket.  

Nu håller jag tummarna för att framtiden ska kännas ljusare för mig, då jag blev fortsatt sjukskriven. Vilket också gör att jag kommer fortsätta med både mediciner och samtalsterapi, men även försöka komma igång med olika projekt här hemma.