Det var ett tag sedan jag mådde riktigt dåligt och trodde världens undergång var nära, men helt plötsligt bara small det till. Började igår eftermiddag efter mötet, men botten nådde jag imorse.
Jag kan inte förklara hur det kändes eller ens vilka tankar jag hade, men jag kom fram till att både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen försöker skynda på min rehabilitering.
Då och då "satsar vi" på att jag ska ha kommit upp i 50 %, vilket är 20 timmar i veckan. När det är fixat ska det kollas på ny arbetsplats för mig att fortsätta arbetsträna på, men de glömde en viktig sak. Ingen tog i beräkningen att jag kanske inte klarar av att genomföra dessa förändringat, så som det sas på mötet.
Det kändes som att man tyckte att allt var klappat och klart, men glömde att jag kanske skulle må jävligt dåligt efter mötet. Imorse nådde jag botten ordagrant, hade ingen som helst lust att fortsätta leva eller ens försöka kämpa vidare med arbetsträningen.
Jag funderade allvarligt på att på något sätt skada mig själv, avbryta arbetsträningen och massa andra idiotiska saker.

Trots allt så kom jag fram till att se vad som händer och sker, om jag mailar handläggaren på Arbetsförmedlingen och ställer frågorna som jag aldrig fick svar på.
Frågan om jag inte skulle uppnå målet med att komma upp i 20 timmars arbetsvecka, hur ska jag kunna och orka fortsätta kämpa när min framtid på Compass är så osäker.
En sak är säker och det är att jag framöver tänker ta det väldigt lugnt, när jag är på arbetsträningen och jag tänker inte vara allt för medgörlig. Tänker vara jäkligt omöjlig och vara tvär, för nu har saker coch ting gått på tok för långt.

Beslutsfattarna skiter i människorna som mig och våra problem, jag är uppenbarligen inte viktig i genomförandet av målen och planerna som bestämdes igår på mötet. Nu när jag haft chansen att smälta allt som sas och bestämses, så undrar jag hur i helvete man tror att jag ska klara av att bara så där gå från 12 till 20 timmars arbetsvecka. Någon har ingen verklighetsförankring och ingen insikt i hur det är att leva med ångest, panik och depressionsproblem. Men när det nu kommer till mig, så tänker jag inte bli överkörd av ett gäng idioter som inte har någon koll eller känsla för verkligheten.

Blir intressant att se hur den här matchem kommer att gå, då sista ordet inte är sagt och det är långt till halvtids vilan. Har en del funderingar och tankar som går att göra verklighet av...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har varit en sådan där dag, då jag faktiskt skulle ha stannat hemma i sängen och inte gått upp. Detta enbart pga att en person på jobbet, såg till att jag nådde min gräns och fick ett fullständigt psykbryt. Som om det inte räcker med det jag ...

Hösten har verkligen kommit och det med besked, åtminstone vädermässigt. Ena morgonen är det kallt som skuttons, nästa helt okej och idag rena rama skitvädret med regn. Men som tur är det onsdag eftermiddag, bara en dag kvar med jobb och sedan tar ja...

Det här är en bok som fångar läsarens intresse från första stund, åtminstone mitt. Jag har drygt 100 sidor kvar och ska inte avslöja för mycket, men låt er inte nedslås av bokens längd. Går ju alltid att lyssna på som ljudbok, eller läsa i den form m...

Oktober innebär höst och med det, varierande tempraturerer under dagen och naturen skiftar verkligen i många färger just nu. Jag skulle kunna gnälla hur mycket som helst, över det här med hösten och mörkret. Men vad hjälper det? Får istället vara gla...

Istället för att komma ungefär 5.16, så kom bussen kom 5.24 till busshållplatsen. Att bussen kommer så här sent hör till ovanligheterna, men till sist kom bussen. Och det får jag vara glad över, så nu håller tummarna för att en kollega kommer förbi t...