Finns mycket som är hopplöst och kan driva en till vansinne, den här veckans hopplöshet har varit min torra hårbotten.
Mamma nämnde en kur som hon hört någonstans, nämligen att man skulle ha balsam i håret över natten. Samt sova med en handduk över håret, jag kommer sova med handduken virad runt kudden istället.

Så nu sitter jag här, redo att testa om balsam över natten kan hjälpa mot torr hårbotten. Annars finns alltid speciellt schampo mot just detta problem, som jag har inför skaffat och har i beredskap.
Uppdatering kommer de närmaste dagarna, fortsättning följer...

Äntligen var det dags för mig att låna Makten, boken om Jane Hawk som jag stifftade bekantskap med i boken Tystnaden.
Synd bara att jag måste vänta tillS nästa år, för att läsa fortsättningen och se om Jane får upprättelse. 

Hade jag kunnat skulle jag lägga mig nu, och sova hela natten och vakna först någon gång runt 8-tiden imorgon bitti.
Fast sådan tur lär jag inte ha, istället blir det hålla mig sysselsatt med olika saker och för att kunna sova i natt, blir att ta hjälp av mediciner om en stund. Vilket kommer att behöveas efter en dag som denna, då farfar från Haparanda är på besök och ska bo hos min familj över helgen igen.
Räcker det inte med förra helgen? Det hade varit så skönt att slippa ha gäster över helgen, efter den vecka som nu har varit för min del. Men jag får bitta ihop och försöka vara trevlig, i den mån jag orkar och klarat av. Överlämnaf allt annat ansvar till förämldrarna, för underhållning och sysselsättning.
Själv har jag fullt upp med mig själv, mina handarbeten och alla böcker som väntar på att jag ska läsa dem.

Kors i taket får fixas, mina glasögon är äntligen lagade och hemma igen. Funderade under eftermiddagen om de blivit lagade eller vad som hänt, men det visade sig att Direkt Optik hade ringt min pappa, så att han kunde hämta glasögonen åt mig. 

Säger bara det, att jag har verkligen oturen att mina glasögon går sönder 2 gånger på bara några månader och att det var samma sak som hände. Till våren blir det att köpa nya glasögon, så att jag inte står där utan glasögon om det skulle hända något.

Ösregn och gråmulet, perfekta dagen att ha "skiter i allt och strejk"-dag och det är precis vad jag behöver.
Den senaste tiden har jag växlat upp och ner i hur jag mår, är det inte det psykiska så är det något fysiskt som strular eller krånglar till det.
Fick igår ta och ringa vårdcentralen, då jag har extremt jobbiga vallningar och kan bli kokhet inombords av ingenting. Kan sitta vid köksbordet, framför tv:n eller andra ställen, när jag helt plötsligt känner att det nästan kokar i kroppen på mig. Skulle få tid hos läkaren, för att sedn lämna prover och förhoppningsvis kan proverna visa vad som är fel på mig.

Och så är jag igång med att arbetsträna 3 dagar i veckan, vilket är riktigt skönt. Börjar bli dags att planera för att gå snart utöka arbetstiden, antingen med fler timmar per dag eller så börjar jag jobba ytterligare en dag till i veckan. Blir att fundera kring detta och hur detta görs på bästa sätt, för i vanliga fall så här på tisdagar brukar jag vara på min psykmottagning och delta i gruppbehandling. Men de senaste 2 tisdagarna med idag inräknat så har jag inte kommit iväg till behandlingen, och det är av många olika skäl. 

Hur jag ska göra med min plats i gruppen är något jag verkligen får fundera över, då jag varken vet in eller ut. 

Vilken jävla kyla, känns som att jag är en levande istapp eller något liknande, fingrarna är iskalla. Just nu önskar jag mig verkligen långt bort till värmen, fast å andra sidan får man vara glad över alla små saker.

Trots kylan och iskall nordanvind, blev det en vända till stan. Hade besök inbokat hos naprapaten, som fick ordning på en väldigt stel och öm rygg. Nu hoppas jag inte behöva besöka vare sig naprapat, sjukgymnast eller läkare på ett bra tag.

Återigen börjar mobilen att krångla, vilket är så irriterande när jag äntligen har kommit igång med skrivandet. Bara ta några djupa andetag och börja om på nytt, kanske några hot om både borrmaskin och hammare ut ifall att mobilen skulle fortsätta våga krångla.
2:a veckan med arbetsträning är avklarad och lite till. Nu känns det åtminstone som att jag kommit in i rutiner och jag känner mig inte längre som en levande död, jämfört med förra veckan. Väl hemma så har jag åtminstone lite ork att göra saker och ting under eftermiddagen, men det är inte några projekt inom rymdforskning eller liknande jag ger mig på. 

Till dem som gått vidare till nya äventyr i livet efter detta.