Ibland vill inte tekniken vara med mig eller så gör jag något konstigt, senaste är att jag skriver inlägg här på bloggen.
När jag sedan ska redigera och publicera inlägget, så saknas bilderna... Mysko säger jag bara, men nu gör jag ett försök och lägger upp lördagens inlägg så här istället.

[Bild]

Satan i gatan som Veronica Maggio sjuger, vad kallt det är nu på morgonen.

3,6 grader fast det känns som att det skulle vara neråt 0 gradigt, vem har beställt den här förbaskade kylan. Får vara glad över att det inte regnade eller ännu värre, blåser ute för då hade det känts ännu kallare.
Kylan gör inte min rygg bättre, som krånglat den senaste tiden. Fast idag behövde jag inte vänta speciellt länge, innan bussen kom. Så nu är jag på väg mot jobbet i Alingsås, skönt att sitta på bussen i skrivande stund.
Ser fram emot ledig dag på fredag och besök hos naprapaten, samt en sväng på stan för att se vad höstmarknaden har att erbjuda.

[Bild]

Jag har inte skrivit mycket på sistone, fast det har funnits mycket som jag velat dela med mig av.
För att vara helt ärligt så vet jag inte i vilken ände jag ska börja, vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Eller rent ut sagt slita av mig håret...

[Bild]

Får konstatera att jag trots allt har det bra på jobbet, speciellt i den byggnad som jag har ansvaret för.
Trevliga lärare och eleverna sköter sig (bortsett från allt skräp på golvet), jag har som sagt inte mycket att klaga över.
Men så kommer det stunder där jag undrar "Vad i sjuttons gubbar tog det åt den människan?"
Det hela började med att det kommit fram kollega, gå före och efter arbetstid runt på skolan och plockar pant. För att sedan ta med sig hem och jag kunde inte bry mig mindre, om personen skött det väldigt mycket snyggare.
Visar sig att personal på skolan noterat detta och ringt våra chefer, så ni kan ju tänka er själva...

På order från chefen hade en kollega skrivit på våran tavla "Ingen plockar pnat och tar med sig hem." Detta medelande var riktat mot hela gruppen, inte en enskild person.

Men detta hade inte personen ifråga förstått, utan tagit åt sig personligen. Så istället för att lägga ner att plocka pant och ta med hem, ställdes det till med drama.

Först hade personen pratar med gruppens teamledare, ifrågasatt varför medelandet skrevs på tavlan osv... Vuxna människor.

Det hade sagt en hel del olämpliga saker från den det gällde, sedan hade kollega pratat med vederbörande och detta gjorde situationen värre. Personen kommer in i städrummet, skäller ut teamledaren framför hela gruppen och börjar gråta. 

Väx upp människa! Sköt ditt jobb, anklaga inte andra för att exempelvis vara rasister. Eller för den delen skylla på att man är ensam stående förälder och inte har några pengar, som om vi inte får lön osv.

Jag visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta, för det hela var så jävla tragiskt att det nästan blev komiskt. Får se vad som händer och sker framåt, det får tiden utvisa. 

Då var det äntligen fredag igen och helgen är på ingång, vilket jag ser fram emot.
Efter en lång berg och dalbana till vecka, så är det skönt att jag har en hyfsat lugn dag framför mig på jobbet. Fredagar är nog den dag som jag har lugnast på jobbet, trots att jag har en hel del att göra och fixa med.

Tatueringen fortsätter läka, men den kan samtidigt driva mig till vansinne. Jag kan inte minnas något, som kliar som kliar så mycket som den hör tatueringen. Stundtals vet jag inte vad jag ska ta mig till... Har funderat på att använda vinkelslipp eller något annat verktyg, för att bli av med kliandet. 

Det började med en fråga från en av kusinerna, när nästa tatuering skulle bli. Svarade att jag funderar på att tatuera något på armen, tidigt i våras började min dröm om nästa tatuering ta form.
"I have a drem" skulle bli mitt nästa motiv, under min semester tog jag kontakt med tatuerare i centrala Borås.

Jag ville göra något speciellt för mig själv, just på detta datum 11 september (9/11 på engelska).
Några mail fram och tillbaka, tiden blev min och en deposition betalades.
I början fick jag mail från tatueraren, han hade gjort en skiss till min tatuering. Jag kunde inte annat än att älska skissen och snacka om att jag varit nervös inför tiden hos tatueraren.

Slutresultatet finns även på sociala medier, bara kolla in Tripel Eight Tattos sida på Instagram. Där finns hela processen med, både filmn och bild. 

Trots att jag höll på att ge upp, mitt under tatueringen så får jag erkänna att tatueringen blev bättre än förväntat. 

Onsdag eftermiddag och arbetsveckan är avklarad, äntligen!
Även om det bara är onsdag, så har det varit långa 3 dagar på jobbet. Varje dag har det varit någonting, exempelvis någon som bara gnäller, en annan som inte kan sköta sitt jobb. Eller i värsta fall någon som inte vet när är dags att hålla tyst...
Så jaa, 3 långa dagar på jobbet har det varit.

Men nu har jag semester i 2 dagar och jag gör som Zelda, handen över ansiktet och bryr mig inte om något på ett par dagar.
Som tur är så blir det lite sovmorgon imorgon, innan jag först ska träffa fysioterapeten. För att kolla upp min krånglande fot, se vad det är som krånglar eller inte krånglar.
Efter det blir det att gå till Triple Eight Tatto, för att snygga till min vänster arm. Jag vet inte om jagnser fram emot att bli tatuerad eller inte, men imorgon bär det av...

Den här veckan har min hjärna, gjort en fullständig härdsmälta.
Är det inte bussen mellan Borås-Alingsås som är sen eller långsam, vilket gör att jag precis missar bussen som passerar mitt jobb. Då är det en kollega, som går mig och andra på nerverna och som uppenbarligen inte vet när man ska hålla käft. Inte för att vara elak, men skyll inte allt på en jäkla diagnos och speciellt ibte en bokstavs kombination.
Fick höra "Jag har ju faktiskt ADHD", som den diagnosen skulle ursäkta allt och ingenting.

Som sagt så har min hjärna fått en fullständig härdamälta, den har fullständigt stängt ner systemet. Det är så illa att jag inte ens reagerar längre, på hur mycket skräp och annat som eleverna slänger på golvet.

Bilderna ovan, är morgonens skärphögar som jag hittade under bord och bänkar.

Jag förstår mig inte på dagens ungdomar, det verkar som att de saknar ett antal hjärnceller. Inte fått någon uppfostran, respekt för andra människor och för den delen för oss som försöker hålla rent och snyggt omkring dem.
Det enda jag kan klaga på i den byggnaden jag städar, är allt skräp som hamnar på golvet. Trots att det finns hur många sopptunnor och papperskorgar som helst, utplacerade i lokalerna. Eleverna skulle behöva gå med oss lokalvårdare, under en dag eller helst en hel vecka. Bara för att få en insyn i hur mycket jobb, som de ställer till med när de skräpar ner 

Hallå, augusti vart tog du vägen?
Redan 1 september redan och det känns som att det bara var här om veckan, som jag kom tillbaka från semestern. Å ena sidan är det skönt att vardagen är här igen, med rutiner och allt vad det innebär. Även om det varit mycket stress och en del tjaffs om onödiga saker, så har konstigt allt rullat på.
Dagarna bara sussar förbi och mellan varven, undrar jag vad sjuttons hände.

Trots att tiden bara sussar förbi och jag inte riktigt hänger med, så har jag uppenbarligen hunnit med mycket.
Det har varit 3-års kalas, moffadag med övernattning (syskonbarn), mängder av promenader med katterna. Så blev det en omgång med pencillin, efter kontakt med läkare hos Min Doktor. Det efter att jag åkt på borelia och fått ett kliande utslag på magen, som tur var för mig så blev jag bättre efter medicinerna.
Kan bara konstatera att man måste vara observant, på märken och utslag om man är i närheten av fästingar m.m

Jag har haft många promenader med katterna, fotat en hel del och lyckats fånga en del olika situationer där katterna varit lite knas eller bara varit.