Vilken konstg dimma det är över Borås, den ligger fläckvis i och runt Borås. Är på väg mot Gekås och Ullared för en ordentlig shoppingrunda och förhoppningsvis håller jag min budget, blir intressant å sent se hur mycket folk det är vid Gekås.

Äntligen är julen och alla måsten avklarade, julklapparna är utdelade, maten är uppäten och nu har jag äntligen möjlighet att andas ut. Bäst att njuta av stundn, med allt vad det innebär.
Den senaste veckan har varit intensiv på olika sätt, farfar från Haparanda kom på besök sent i torsdags. I söndags bar det av till Linköping för mitt och familjens första julfirande, hos syster med sambo och deras 2 kattungar. Var riktigt trevligt att fira jul på annan ort för ovanlighetens skull, men så blev det även julfirande här hemma med farfar.
Julklappar och all julmat är äntligen avklarade, nu är det bara att se framåt mot resten av det här året.

Imorgon blir det att åka till Ullared och en ordentlig shoppingrunda, får se om jag kan hitta allt som behövs. Förhoppningsvis är det inte mycket folk, men man vet aldrig med Ullared och mellandagarna, det kan bli hur som helst.

Jill Johnsson kan verkligen sjunga och sjunger bäst gör hon på scen.

Välkommen till mitt inför julen katastrof, klockan närmar sig 20.30 med stormsteg och jul afton kommer ännu fortare.
För att vara helt ärlig så har jag inte tid med någonting över huvudtaget, knappt jag har tid för mig själv just nu. Åtminstone känns det så här och nu, men som tur är det bara just nu...

Förhoppningsvis får jag ordning på oredan framför min garderob inom några minuter, för att efter det kunna varva ner och ladda inför morgondagens alla strapatser.
Som om den här dagen inte varit fylld av strapatser, var med mamma och storhandlade i Knalleland. Att hitta en parkering, ja det var ju en historia för sig själv och lägg till alla människor som sprang runt som höns utan huvuden på parkeringarna. Ja kanske har ni bilden klar för er...
Suck för att storhandla en sådan här dag, som tur är så slipper jag åtminstone storhandla imorgon. Vilken fars det skulle vara, dagen då de flesta får lön och alla ska samtidigt ut och handla i sista minuten.

Äntligen har jag till sist fått alla mina julklappar inslagna, efter mycket fixande och trixande. Då jag ska fira jul både uppe i Linköping med syster och sambo, plus bara föräldrarna så blev det att planera vilka julklappar som ska vart.
Julfirandet hos syster med sambo i Linköping går av stapeln på söndag, sen blir det lite julfirande med bara föräldrarna och katterna på julafton. Verkligen inte lätt det här med uppdelat julfirande på olika platser, men jag ser verkligen fram emot att först fira jul hos syster med sambo i Linköping för att ha lite julfirande hemma. 
Ännu bättre blir det så då jag imorgon kväll något trevligt att se fram emot, ska nämligen till Åhaga och se Jill Johnsson med min mamma. Har nu sett fram emot detta ett tag och förhoppningsvis blir det en trevlig kväll

Borås resecentrum verkar vara ett riktigt bra ställe att befinna sig på, för ett gäng med duvor som verkar vara på jakt efter mat eller liknande.
Som om det inte räcker med att centrala Borås är sprängdfylld med duvor, nu ska även de ta över resecentrum mitt emot stationen. Värst är ändå att duvorna är så himla närgångna, de håller sig inte på avstånd utan ska vara så nära som 10-20 centimeter från mina fötter. Jaja, vad är problemet? Ska väl inte klaga allt för mycket över dessa fåglar, så länge de håller ett visst avstånd.

Det man inte har i huvudet får man ha i fötterna, sägs det och detta stämde allt för bra på mig idag.
Begav mig till bussen för att åka till stan, men kommer på att busskortet/plånboken var kvar hemma och utan dessa saker kom jag ingenstans. Så jag fick snällt trava hem igen för att hämta busskort och plånbok, för att sedan vända tillbaka till busshållplatsen och invänta nästa buss. Hade sådan tur att jag hade 5 minuters marginal, och som tur går buss 550 mellan Alingsås och Borås tätt på morgon och sen eftermiddag/kväll. 

Nu inväntar jag nästa buss hem och att komma hem ser jag verkligen fram emot, var tvungen att åka in till Apoteket för att hämta ut mediciner. Var lite glömsk förra gången jag delade medicin och glömde att kolla hur mycket jag hade kvar av tabletterna, som tur löste det sig och nu är allt under kontroll igen.

En av söndagens höjdpunkter för mig, brukar vara att dela mina mediciner för 2 veckor framåt. Med små undantag och det är när jag inte har alla mediciner hemma, som jag behöver men jag ska nog överleva trots detta. Det är ju trots allt måndag imorgon och det innebär att jag behöver ta en sväng till stan, för besök på apoteket och samtidigt kan jag besöka affären för att köpa lite godis till kommande vecka.

Att behöva äta mediciner var och varanan dag är inte det roligaste, men jag som rätt många med mig är så illa tvungna.
Som sagt så är det inte roligt att behöva ta mediciner varje dag, men skulle jag inte ta mina mediciner skulle inte mitt liv vara som det är idag. Så jag får vara glad över att det faktiskt finns olika sorters mediciner, som gör att jag kan fungera och fortsätta kämpa mig igenom allt det som är bra och dåligt med att vara i livet.
En av många bra saker i mitt liv, är faktiskt mina handarbeten. De håller min hjärna skärpt och mina fingrar sysselsatta...

1 vecka och lite till har gått sedan jag vurpade första gången för den här säsongen, det jag inte förstår är varför jag skulle landa på knäna. Av alla leder jag har i kroppen, så ska jag självklart dra omkull och landa på mina jävla knän. Som det inte räcker med att mina knän redan är i dålig form, av tidigare skador och vurpor från tidigare år, så lyckas jag även med detta.

Får vara glad över att jag inte bröt något, men suck vad fula blåmärkena är nu. Ser ut som att jag håller på att mögla inifrån och ut...

Vissa dagar njuter jag verkligen av att bara vara hemma och inte behöva bege mig någonstans. Det närmsta jag går ut, är när jag släpper ut och in katterna genom ytterdörren och vissa dagar räcker det för mig. Igår njöt jag av att vara hemma, medan jag idag kände ett behov av att komma ut bland andra människor.
Idag hade jag även ärenden till stan, var tvungen att bege mig till Jobb Borås där min handläggare har sitt kontor och fylla i timrapporten för november. Om jag inte fyllt i den senast imorgon 12.00, skulle jag inte få någon lön i december och det är ju inte bra. Plus att jag har några julkort att lägga på brevlådan, så varför inte ta ett par timmar i stan istället för att sitta hemma varje dag.
Som så många gånger tidigare, fick det även bli ett besök på Café Viskan och här sitter jag nu. Njuter av en spännande bok, Rött spår som jag inte riktigt fått grepp om. Fast jag vill inte sluta läsa boken, då den från starten var ganska spännande och det finns ett mysterium som måste få sin lösning.

Imorgon blir det att träffa läkaren igen, förhoppningsvis blir det inte något problem att bli fortsatt sjukskriven på heltid. Och så har jag kommit igång med samtalsterpi, vilket gör att jag verkligen inte är på topp i mitt mående.
Med de senaste månadernas stress och allt annat som inträffat de senaste veckorna, funderar jag allvarligt på om jag ändå inte kan ha drabbats av utmattningssyndrom. Själv skulle jag påstå mig vara utbränd, å andra sidan kan jag ha gått ner i en depression med allt vad det innebär. Oavsett vilket nu är fallet för min del, så får jag vara nöjd med att imorgon ha en tid för att träffa läkaren och på torsdag är det dags för nästa omgång terapi. 

Detta är 3:e gången som jag går i någon form av samtalsterapi, och jag erkänner att det har hjälpt mig varje gång. Oavsett vad mina problem har varit och oavsett hur jag har mått, så har det i slutänden hjälpt mig. Jag hari ett par månades tid vetat om att jag behöver hjälp och någon att prata med, nu när jag äntligen är igång med terapin igen så känns livet bra mycket enklare. Oavsett vad jag har med mig i bagaget och vad som hänt den senaste tiden, känns det på något sätt som att jag kommer ta mig igenom allt och klara mig fint. Det viktigaste är ändå att jag låter det ta tid och att jag inte tvärt lägger ner med terapin, då jag vet att detta hjälper mig på lång sikt oavsett vad.