De senaste 3 dagarna har jag varit på Dream och hjälpt till med att hantera wellpapp...
Att gå runt på ett stort lager och samla in wellpapp verkade inte så svårt eller allt för tufft, trodde jag först.
Fast... jag var inte beredd på hur ont i fötterna jag skulle få och då menar jag verkligen ONT i fötterna.
Att gå över 19 km under hela dagen (tisdag), kändes när kvällen närmade sig och det gjorde även några blåsor. Min vänstra stortå hade plötsligt blivit en liten vattenmelon, för övrigt så höll mina fötter på att ta livet av mig.
Så kom ihår onsdag och jag måste ordagrant hamnat i helvetet, för igår kunde jag knappt gå på min höger fot. Det var nära att jag gav upp vid 10.50 och gå hem, men så ändrade jag mig.

För att vara ärlig, jag skulle ha tagit en sjukdag igår och inte haft dåligt samvete över det. Eftersom jag uppenbarligen hamnat någonstans värre än helvetet...
Om det finns sådana ställen, lyckades med att få blåsor just där man inte vill ha dem på fötterna. Så det blev att "leka doktor" när jag väl kom hem, lättnaden av att äntligen kunna stå ordentligt på fötterna igen var helt underbar.

Efter gårdagens pärser med fötterna, så var det förvånande att jag orkade stå och gå med mina fötter. Kan inte förneka att det fortfarande gör ont, men med många pauser, mycket plåster och extra strumpor i väskan så klarar jag även denna dag.
Blir att lifta hem med föräldrarna...

Plötsligt händer det och idag var dagen då jag fick gå hem tidigt. Första gången i historien sedan jag började på Samhall, fast någon gång måste vara första gången även för detta.

Kommer till jobbet (Speed i Borås) och får veta att vi inte kan göra vårt jobb, pga att nätverket ligger nere.
Suck... Känslan av det beskedet var först hopplöshet, för vi fick vänta dryga halvtimmen innan chefen och kunde lämna besked.
Blev intressant å höra vad chefen hade att säga om mig och vart jag skulle ta vägen, fick frågan om jag kunde hjälpa till med trappstäd.

Finns en grupp på Samhall som sköter trappstäd för vissa bostadsbolag, men det är inget jobb som jag tror mig fixa.
Jag har aldrig provat att städat trappor, men jag vet att det krävs en del av ens händer pch axlar.
Pga en hand/handled och axel som krånglar mycket för tillfället, så blev det inget städjobb för mig.
Istället fick jag resten av dagen ledig, väldigt snällt av chefen att låta mig gå tidigt.

Hann vara på jobbet i 50 minuter och jag gjorde inte mycket, bortsett från att prata med kollegorna och prata med chefen i telefon.
Istället för att vänta på bussen tills den åkte mot stan, så hoppade jag på och åkte med till ändhållplatsen. För att se vad som händer och sker i den del av Viared, som jag inte vet mycket om.

Idag var en sådan där dag, då jag helst hade varit kvar i sängen och struntat i allt vad ansvar heter. Arbetet var även idag klart 11.30, så det blev en väldigt lång lunch och inte speciellt mycket att hitta på.
Snacka om långtråkigt, när man blir sittande i 2,5 timme innan jag får gå hem.
Som tur är så finns det nästan alltid en bok med i min väska, plus mobil så jag har inte jättetråkigt. Men ärligt talat så är det en pina att behöva invänta ett visst klockslag, innan man får gå hem och speciellt när man som mig arbetstränar.
Vilket innebär att jag antingen som idag blir kvar på jobbet eller får åka iväg till annan arbetsplats, för att hjälpa till där.

Å ena sidan får jag vara glad över att det inte var mer jobb, eftersom jag fortfarande har känningar i kroppen efter min "olycka" i måndags.
Jag kommer aldrig bli en superhjälte som kan flyga, men det gör inte mig någonting...

Som tur har jag en spännande bok med i väskan, som håller mig sällskap. Detta är del 3 i serien om Oxen, en serie som jag verkligen kan rekomendera.