Den senaste tiden har jag läst serien om Silfverbielke, Sveriges värsta seriemördare och psykopat samt kriminalpolisen Colt. Författarna Dan Buthler och Dag Öhrlund har verkligen lyckats bygga karaktären Christopher Silfverbielke och hela historien kring honom.
Nu är jag inne på sluttampen av Uppståndelsen (del 8) och jag har lite beslutsångest. Ska jag fortsätta med Kejsaren, som är den avslutande delen eller ska jag läsa något annat?  Får fundera hur jag ska göra med saken...

Vet i sjuttons vad som är fel på mig, har ingen koll på vilken dag det är och glömmer bort saker med jämna mellanrum.
Det är som att jag går på autopilot och hjärnan har stängt ner, så att bara de absolut nösvändigaste funktionerna är igång.
Kanske inte konstigt att jag är extra trött nu, när pollensäsongen slagit till med full kraft och sedan allt som händer i världen. Det känns som att de senaste månadernas stress och ovisshet har hunnit ikapp mig, jag har de senaste dagarna knappt haft någon som helst ork extra när jag väl kommer hem.

Igår skickade jag in en egenremiss till ortopedimottagningen här i Borås, och förhoppningsvis får jag under året komma dit och träffa en ortoped som kanske kan komma på vad problemet är.
Knä knäppte hela dagen och gjorde ont, börjar undra vad som är fel och det är fansiken dags att kolla upp detta ordentligt. Förhoppningsvis får jag hjälp, men jag är medveten om att det kommer ta tid innan man kallar mig upp till ortopedimottagningen. 

Rehabkordinatorn har jag också hunnit prata med i telefon, som tur är för mig så ringde hon upp mig. Hon ville kolla hur det gick för mig med arbetsträningen och allt runt omkring det, plus att hon fixade så att min sjukskrivning skulle förlängas om den behövde det.

Får vara glad över att kontakt med psykiatrin och allt vad de kan hjälpa mig med, för utom dem vet jag inte vart jag befunnit mig idag.

Det är banne mig tur att kollektivtrafiken trots all oro runt om i världen, fortsätter att funka som den ska.
Utan bussarna och alla förarna, skulle min vardag bli betydligt krångligare och tuffare. Så för att jag i fortsättningen ska kunna ta mig fram med busssen, respekterar jag de nya restriktioner som råder på bussarna.
Nämligen: påstigning bak i bussen, hålla avståndet och respektera avstängda sittplatser nära föraren.

Tänk vad nässpray kan göra för skillnad, direkt efter första sprutet släppte allt tryck i bihålorna oxh huvudvärken bara försvann.
Att äntligen slippa huvudvärken, som varit på gränsen till migrän är helt undebart.
Känner mig äntligen som en vanlig, normal människa och detta trots att pollensäsongen bara har börjat lite smått i slutet av januari. 

Nu är det bara bita ihop och kämpa vidare trots all pollen ute i luften, blir att införskaffa även ögondroppar så att jag fortsätta leva mitt liv som en normal människa och orka med arbetsträningen. 

Det är verkligen inte lätt att vara människa i tider som dessa, nu när Corona-viruset härjar fritt. Skolor stänger, företag låter anställda jobba hemifrån och äldreboenden stänger dörrarna för alla besökare.
Men bussförarna fortsätter gå till jobbet och ser till att busstrafiken fortsätter att rulla, vilket de ska ha en stor applåd för. För utan bussarna och deras förare, skulle inte jag och många med mig inte komma till jobbet och hem.

Heja alla förare i kollektivtrafiken!

Jag förstår mig inte på folk och den här så kallade hyaterin Corona-viruset, varför folk bunkrar konserver, pasta och toapapper till varje pris.
Håller jorden på att gå under?
Kan någon jävel som inte är hysterisk och livrädd/orolig, föeklara vad problemet är?

Senast idag hamnade jag i diskusion kring det här med Corona-viruset, kollegan och jag diskuterar varje dag det här ämnet.
Det är 2 kvinnor som jobbar i samma arbetsrum som mig, varav den ena är mer hysterisk än den andra.
Arbetsledarna vi har förklarade enkelt, att så länge det inte kommer direktiv från myndigheter eller riksdag/regering kommer de hålla öppet. Alltså ska vi komma dit och jobba, inga konstigheter med det.
Efter några turer fram och tillbaka fick jag nog och tog ordet, sa att är man nu så rädd och/eller orolig för att bli sjuk ska man stanna hemma. Oavsett vad för det handlar inte om pengar, vilket fick tyst på fortsatra hysteriska diskussioner.

Experterna har gått med olika råd, inte lätt att veta vad man ska och inte ska tro på.
Mina råd är:
-Handhygien, tvätta noga med tvål och vatten.
-Nys/hosta i armvecket.
-Känner man sig krasslig och har feber, stannar man hemma.
-På 1177.se kan man hitta information om Corna-viruset och mycket annat.
-Behöver man komma i kontakt mwd vården, aka man ringa 1177 så hjälper de en vidare.

Behöver du mer information om coronaviruset kan du söka här:

-krisinformation.se

-folkhälsomyndigheten

-1177.se

-Utrikesdepartementet

-11313.se

Jag har all respekt för människor och deras oro, men däremot kan jag inte förstå varför folk stressar upp sig så jävla förbannat.

Planerat och genomfört, det blev trots allt ett besök till varuhset Gekås I Ullared. Trots allt prat om Corona-viruset och dess härjningar runt om i världen, så var det trots allt en hel del folk som gett sig ut för att shoppa. Men för ovanlighetens skulL så var det trots allt väldigt lite folk och man kunde gå hur brett som helst, hur långsamt som helst utan att bli påkörd av kundvagnar eller andra människor.

Jag har aldrig varit med om att det varit så här lite folk i varuhuset, å andra sidan njöt jag till fullo då jag kunde kolla på allt i lugnt tempo.