Livet vore lite mer underbar om jag kunde varit kvar i sängen med täcket över huvudet, men helt ärligt...
Får vara glad över att jag tog mig i kragen och kom iväg i kylan, för om det kommer snöa imrgon så har jag inte lust att springa ärenden på stan.
Började förmiddagen med att vara för tidig till vårdcentralen, för att lämna prover och jag hade tur att kunna komma in tidigare.
Sedan blev det att svänga förbi Apoteket och hämta mediciner, samt hämta beställt paket från Hobbii.
Istället för att åka direkt hem efter att fixat med alla måsten på stan, så passar jag på att pausa på Café Viskan och helt plötsligt tickar tiden på lite snabbare än om jag vore hemma.
Trots den sega starten på denna morgon, så blev den här måndagen bättre än förväntat.

Finns det något värre än att bara sitta å vänta? Känns som tiden helt plötsligt har stannat och inte bryr sig om att jag har några få planer för resten av den dagen. 

Finns nästan inget värre än att bara vänta, fast å andra sidan kan dagens väntan kunna leda något bra. Arbetsförmedlingen och Samhall har något form av samarbete, och eftersom jag är utan arbetsplats så fick jag chansen att delta i ett informationsmöte. Den gemensamma informationen är över och det verkar bättre än jag trodde från början, för hos Samhall får man chans till en utvecklingstjänst och som i slutänden kan leda till annat jobb.  

Jag förstår mig verkligen inte på storstadslivet, det var inte många människor som faktiskt inte hade näsan i sin mobil.
Att folk inte krockar med varandra när de gick runt i Nordstan, det var riktigt förvånande och jag förstår att folk mår psykiskt dåligt med tanke på all tid som man lägger på olika skärmar.
Ska erkänna att jag har suttit ovanligt mycket med min mobil i handen idag, har båden surfat runt på nätet, bloggat och fotat en hel del. Fast mellan alla dessa saker, så har jag lagt ifrån mig mobilen och exempelvis kollat på folk, druckit kaffe eller kollat på stan ifrån spårvagnen...

Jag insåg det på spårvagnen efter läkarbesöket, att jag verkligen är glad över att inte bo i Göteborg. Fast det är alltid trevligt att besöka Göteborg, ännu skönare är det sedan att bege sig hemåt mot lilla Borås. 

Jag förvånades över alla vägarbeten överallt, förstår inte hur kollektivtrafiken och övrig trafik kan funka med alla vägarbeten samt avstängda gator. Tur att jag åker buss, för jag skulle vara vilse med en gång och inte komma till rätt ställe på flera timmar.

Det får bli en heldag för mig i Göteborg, eftersom det händer att SÄS Borås remitterar mig som patient till annan vårdgivare. Vilket jag är tacksam över, slipper vänts i långa vårdköer och jag får chansen till miljöombyte. Mest har det blivit att kolla runt här i Nordstan och Femmanhuset, plus ett besök på Brödernas och deras hamburgare var riktigt goda... Nästan så att man måste uppleva för att förstå, Brödernas är något jag starkt rekomenderar och de finns på många platser i Sverige.

Man ska välja sina strider, men det vet jag inte riktigt om jag faktiskt kan. Tycker jag något är värt att kämpa för eller att något verkar vara fel, då fansiken tar jag mig an den striden.
Som jag skrev om i början av veckan, så tog jag mig an kampen mot Arbetsförmedlingen och hur jag upplevde att jag blivit behandlad av dem. 

Plötsligt från ingenstans ringde telefonen i tisdags, var en handläggare hos Arbetsförmedlingen som undrade om jag var intresserad av att kanske få en utvecklingstjänst på 1 år hos Samhall. 

Tänkte först att personen skämtade med mig, med tanke på att jag inte hört ett knyst från Arbetsförmedlingen på över 1 vecka. Fast det var ju inget skämt och jag svarade ärligt, visst är jag intresserad av Samhall pch vad de kan erbjuda mig. Fortsatte med att jag önskade mer information, innan jag över huvudtaget kunde bestämma mig om något beslut. Sagt pch bestämt, via Kivra kom det information om att jag skulle vara på Samhall den 26 november 8.30

Helt plötsligt händer det...

Finslipat mail till Arbetsförmedlingen, skickats i fredags eftermiddag

Jag vet inte vad det är för fel på Arbetsförmedlingen, deras regler och handläggarna som inte kan tänka utanför ramarna.
Efter att ha varit på Erikshjälpen i drygt 9 månader och arbetstränat, igenom samverkan mellan Arbetsförmedling/Försäkringskassan och sedan arbetsträning som bara Arbetsförmedlingen skötte. Blev det plötsligt tvärstopp för min arbetsträning och detta utan förklaring, jag bytte handläggare flera gånger hos Arbetsförmedlingen på loppet av några veckor.
Handledaren jag hade på Erikshjälpen försökte vid flera tillfällen få tag i handläggaren utan att lyckas, med frågan om jag skulle få vara kvar eller ej.
Plötsligt 1,5 vecka innan min tid på Erikshjälpen tog slut, kom beskedet som en chock och det var att jag inte kunde fånförlängt. Ingen förklaring eller någonting, handläggaren hade inte ens haft tid med uppföljning med mig och min handledare över telefon. Inte heller kunde denna höra av sig tidigare och medelat besute, men det värsta var ändå inte att beskedet kom som det kom.
Värsta var att handläggare inte hade tid att boka in ett samtal med mig, den arbetslösa, innan jag slutat på Erikshjälprn och att slutrapporten kommt in till Arbetsförmedlingen från arbetsplatsen.

Så nu sitter jag här hemma och undrar över, hur sjuttons jag någonsin ska kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden när Arbetsförmedlingen håller på som de gör med mig.
Jag är en person som inte har problem med att säga vad jag tycker och tänker, jag är inte heller rädd för att ta ton mot exempelvis Arbetsförmedlingen när jag tycker att de gör fel. Och fel har Arbetsförmedlingen gjort mot mig, när handläggaren tilläts ignorera mig som arbetssökande och sedan kunde komma med dåliga ursäkter.
Så förra veckan fick jag inte mycket gjort, eftersom jag tänkte ge Arbetsförmedlingen en chans att göra sitt jobb och hjälpa mig framåt hör i livet. Men det skedde ingenting och jag hörde inte minsta pip från Arbetsflrmedlingens kontor i Borås, till sist när jag tröttnade på att vänta och tog saken i egna händer.

Tänkte för mig själv att jag skriver ihop ett brev till Arbetsförmedlingen, där jag ifrågasätter hur man behadlat mig under min arbetsträning och hur handläggare inte haft tid höra av sig til mig. Ifrågasatte också det om det bästa för mig är att gå hemma utan någon sysselsättning, eller om det vore bättre om jag kunde fått vara kvar på en arbetsplsts där jag funkade och kunde fortsatt min arbetsträning.
Sammanlagt skickade jag 3 mail till Arbetsförmedlingens kontor i Borås under förra veckan, fortfarande har jag inte fått något svar på något vis på det jag skrev.
Däremot har jag fått bekräftat att Arbetsförmedlingen tagit emot mina mail, samt att handläggare ska ha svarat mig. Svaret jag nu inväntar verkar vara skickde med "snigelpost" Postnord, och kommer som tidigast imorgon. 

I nästa inlägg delar jag med mig av hela mailet, som jag skickade i fredags eftermiddag till Arbetsförmedlingen.

Fortsättning följer om mig och kampen mot Arbetsförmedlingen..

Det är så jäkla typiskt, när jag för ovanlighetens skull vill använda mig av min dator, då ska skiten göra en jäkla stor uppdatering.
Som tur sker det ändå en dag då jag har tid att vänta på att datorn ska surra klart med den långsamma uppdateringen. Typiskt att min surfplatta sjöng på sista versen och får lämna jordelivet, alltid är det något när man håller på med teknik.