[Bild]

Stundtals kommer regnet från sidan och inte uppe ifrån, hade verkligen ingen lust att att lämna sängen eller ännu mindre gå utanför dörren.

Uppenbarligen valde jag fel dag att bege mig till stan, med tanke på det tråkiga vädret. Fast tråkigt väder gör det bara extra skönt, när jag klivit innanför dörren hos naprapaten eller som nu på Café Viskan.

Ibland kanske man måste utsätta sig för allt tråkigt, för att verkligen uppskatta allt som är bra i ens för övrigt tråkiga vardag.

[Bild]

[Bild]

Bokhyllan är fylld med böcker och jag skulle gärna ha fler böcker, om bara tiden räckte till.
Varje gång en bok nästan är färdig läst, börjar det jobbiga valet med att välja vilken bok, det är alltid lika svårt. Trots att jag mellan varven får för mig att läsa böckerna i en viss ordning, blir det aldrig så i slutändan och det går inte att förklara.

Har det inte varit orken som försvunnit, så har det varit huvudvärk som fått luften att gå ur mig...

Träningsvärk i magmusklerna? Detta var verkligen något nytt för mig, men även jag kan uppenbarligen få träningsvärk i de väl gömda musklerna under mitt "fläsk" (min benämning på x antal extrakilon på magen). Jag brukar inte vara den som går på gym och jag tränar aldrig mina magmuskler, men av någon anledning skulle gårdagens vurpa få min mage att börja göra motstånd. Som om detta inte räcker så har jag även ont i "rumpan", svanskottan för att vara korrekt. Detta har fått mig att inse en sak och det är följande, tar inte Covid-19 död på mig inom en snar framtid kan träningsvärk från helvetet vara större risk för att jag ska ramla av pinnen.

Men trots världens jävligaste träningsvärk och runt 30-50 cm snö utomhus, så blev det för mig att bege mig till stan Borås. 

Jag är redigt trött på det här skiftande vädret som råder, antingen får det vara blixthalka och lite solsken. Eller så ska det ha kommit 5-20 cm snö och minusgrader en längre tid, inte det här förbaskade växlandet.
Då var årets första vurpa avklarad och det ute på trappan, uppenbarligen var just trappstegen redigt hala för helt plötsligt var jag sittandes i trappan. Snacka om chockerande, undrade hur i sjuttons gubbar jag lyckats med att halka och samtidigt som jag märkte hur olika delar av kroppen värkte.

Jag kände mig verkligen som en gammal kärring, som handlöst faller baklänges. Å andra sidan får jag vara glad över att det gick så bra som det gjorde, eftersom det mesta visade sig vara mjukdelsskador. Ont i ryggen och delar av rumpan, samt ont i nacken och tur för mig så behövde jag inte uppsöka vården.
Fast det stör mig något fruktansvärt att jag lyckades även den här säsongen...

Nyårslöften är verkligen inget för mig, för en tid sedan bestämde jag mig för det pperfekta nyårslöftet.
Aldrig mer några nyårslöften
Detta borde ju vara något jag faktiskt kan klara, kan inte bli bättre och jag hoppas verkligen 2022 blir bättre än 2021.