Hösten har verkligen kommit för att stanna, löven skiftar färg och det är riktigt skönt att ta en promenad. Trots att det är riktigt gråmulet och regnet hänger i luften, så är det riktigt skönt att komma ut, efter en förmiddag utan dess like och där jag stundtals trott att jag höll på att hamna på Hispan. 

Den senaste tiden har jag haft mycket kontakt med vårdcentralen, väntat på att få röntga min handled (som driver mig till vansinne) och en del kontakt med barnmorskemottagningen av olika anledningar. Så efter förra veckans alla vändor med telefonsamtal och besök hos barnmorskan, så har mina ansträngningar börjat få utdelning. Fick just svar från gynekologmottagningen på min egenremiss, den har lagts till läkaren för bedömning och eventuell tidsbokning. 
Så efter mycket muttrande över vården i allmänhet och speciellt över min vårdcentral den sista tiden, så känns det som om min tur kanske kan börja vända ochbörja skina mot mig igen.

För att avsluta den här dagen bättre, så blir det även ett besök hos naprapaten och jag hopps han kan hjälpa mig med min ömma rygg. 

Min hjärna är fullständigt mos, känns som om jag haft en virvelvind eller jordfräs runt i huvudet.

Jag är förvånad över att jag fortfarande är så pigg som jag är just nu och har lite ork kvar, även om den är på upphällning.
Den här veckan har bestått av många olika saker, högt och lågt. Både jobbmässigt och privat, främst då kontakt med vården.

Ringde arnmorskemottagningen, för att förnya recept och boka tid för att ordna med saker som byte av p-stav (preventivmedel). 

Att få kontakt med barnmorska var inget problem och samtalet gick galant, men sedan drog cirkusen igång. Det blev lite konsultation mellan barnmorska och läkare, jag fick rådet att ta kontakt med Kvinnokliniken (Gynekologmottagen) på SÄS. Anledningen till kontakt med Kvinnokliniken är enkel, jag behöver få vissa delar av min kropp utredd och förhoppningsvis är det inget större fel på mig. 

Snabba besked från det hållet, bara för mig att kontakta Kvinnokliniken på SÄS genom att skriva en egen remiss och hoppas på snabbt svar.

Så nu sitter jag här, gäspandes och bara hoppas att jag snabbt får svar.

Det är inte ofta jag har problem med Västtrafik, men när det väl börjar krångla så krånglar det bara utav helvete...
Bussar som är 1-3 minuter försenade köper jag, det kan hända vad som helst. Men att en buss inte kommer?
Jag slutar 13.30, tar bussen 13.41 och byter buss vid 13.50 för att åka med sista bussen 14.02, linje 550 mot Alingsås.
Skulle jag mot förmodan missa bussen som går 13.50 från Södra Torget, kan jag alltid ta den som går 13.58 och ändå hinna med bussen som avgår 14.02 mot Alingsås.
Av någon jävla anledning kom aldrig bussen 13.41, vilket fick mig jävligt sur. För det innebär att jag nu sitter på Resecentrum (Borås) och måste vänta till nästa buss som avgår 15.02

Man antar att kollektivtrafiken bara ska funka och när det inte funkar, ja då blir säkert många med mig irriterade. Kanske inte hela världen tänker någon av er där ute, och i vanliga fall skulle jag inte bli allför sur över en sådan här sak.
Men jag har haft en riktigt dålig dag, mitt humör har varit i botten och vänt flera gånger om under dagen. Och så händer detta att en jävla buss inte kommer, inte något man blir glad över...

Rena bagatellen om jag åkt med en buss som har avgångs tid 2 gånger i timmen, men det är betydligt värre när man blir. strandsatt 1 timme.

Hemma blir det att klaga hos Västtrafik, samt söka förseningsersättning. Förhoppningsvis blir det inga problem med det, återstår att se hur det går med den saken.

Fansiken, det känns som att det var igår...
Jag minns exakt vart på skolan jag befann mig, minns fortfarande bilderna som visades på nyheterna.
Ground Zero finns numera med på min Bucket list, detta är verkligen en plats att besöka.

20 år... Jag kommer aldrig glömma.
Never forgett

Det är bara att kämpa på, försöka hitta de små ljusglimtarna av bra saker och hoppas på det bästa.

September redan här och jag undrar vart tiden tog vägen, här om veckan var det sommar och sedan tog jag ledigt 1 vecka. Å andra sidan kan jag verkligen undra vad ledigheten gjorde åt mig, för jag hann knappt vara på jobbet känns det som. Redan på onsdagen började jag känna mig konstig, men först på torsdagen förstod jag att nåot var fel.

Det jag åkt på känns som en influensa eller kraftig förkylning, men ingen feber, hosta eller snuva... Delar av torsdagen, gårdagen och stunder av dagen har jag varisängliggandes och helt utmattad. Helt jäkla orkeslös och ont i kroppen, så något är ju knas och det får mig att undra vad som är fel på mig? Så dE senaste dagarna har jag varit hemma och sovit, ordagrant sovit och trots det är jag konstant trött. 
 Jag börjar förstå vinken, dags för mig att börja varva ner och släppa alla krav. Vill säga om jag ska undvika gå in i väggen igen eller ta mig igenom den rättare sagt. För jag har gått i väggen vid tidigare tillfällen och det är verkligen inget man vill åter uppleva. 

Har tidigare skrivit om mina skulder, som jag "lyckades" skaffa när jag var yngre och i våras ansökte jag om skuldsanering. Och i början av sommaren drog Kronofogden igång en utredning om jag lämpade mig för skuldsanering med mina skulder, vilket det visade sig att jag gjorde. Igår kom det äntligen ett brev hem med posten, Äntligen!, från Kronofogden med en avbetalningsplan som löper på 5 år. Massa information m.m osv bl.a., bl.a ja ni kanske fattar. Nu håller jag tårna för att borgenärerna (de jag är skyldig pengar), ska gå med på det hela eller komma med en lika bra plan istället.

Hur som helst så är det bara vänta och se, den som lever får veta hur detta kommer att gå. Samt en hel del annat som händer och inte händer i mitt liv framöver...