Jag trodde verkligen att jag hört mycket om vården, men uppenbarligen så har jag inte hört ens hälften än. Precis före jul tog jag kontakt med min vårdcentral, via 1177 för att förnya recept på några av mina mediciner.
Läkaren skulle förnya recept på tisdagen åt mig, men det dök aldrig upp något nytt recept och inte heller dyker det upp något nytt recept på onsdag förmiddag.
Här börjar det bli uppenbart för mig att vårdcentralen inte verkar bry sig om mig som patient, så jag börjar fundera på hur jag ska kunna få hjälp. Då nyårsafton närmade sig med stormsteg och jag bara hade tabletter (antidepresiva) som räckte till söndag kväll, så började paniken komma krypande.
Egenremiss skrev till psykiatein fixades enkelt, torsdag morgon blev det att googla fram nätläkare och förhoppningsvis få hjälp med receptförnyelse den vägen.
Fixat och klart, recept förnyades av en läkare online och senare ringde även en läkare från psykiatrin, som gav mig många bra rådnoch tips.
Funderade allvarligt på att byta vårdcentral, men har istället bestämt mig för att klaga på dem vis lämpligt tillfälle. Efter en veckas kamp om att få nytt recept på antidepresiva så ringer till sist läkaren, runt 17-snåret och det var nästan att jag bad läkare fara dit pepparen...
Efter mycket om och men, förklarande så skrev läkaren ut medicinen åt mig.
Tur för mig att jag är en sådan person som inte ger mig, jag tar reda på saker och söker hjälp när mina kunskaper inte räcker till.


Börjar undra hur svårt kan det vara att skriva ut recept åt en patient? Hur svårt kan det vara att kontakta patienten, om man som läkare har funderingar kring medicinen eller dosen som patienten tar?

Till er där utw som lever med någon form av psykiskt problem eller andra problem, ge inte upp när vården försöker krångla till det gällande medicinerig.
Fortsätt kämpa

Juldags kvällen och jag är nöjd med tillvaron som den är just nu, trots restriktioner och rekomendationer på grund av en jäkla pandemi.
Jag anser mig vara en som är lyckligt lottad, har ett jobb att gå till, familjen bor jag med bortsett från systern i Linköping. Men som tur var så kom syster med sambo på besök, vilket gjorde denna jul extra speciell.
Med rådande omständigheter i världen, får man ta vara av de små stunderna och njuta av allt som är både roligt och bra.
Vad gäller julklappar kan jag inte bli annat än nöjd, fick det jag önskade mest här i världen.
Nämligen ett sopset, färgen är ju inte min favorit men vad sjuttons gör det. Den gamla kommer att åka till återvinningsstionen, så fort jag får chansen att åka dit med massa skräp. Vad mer kan jag önska?
Det fins mängder av saker, men jag är nöjd på det stora hela med tillvaron här och nu.

Önskar er alla en god fortsättning, hälsa och fortsatt hopp om en bättre framtid.

Det är inte ofta jag ser fram emot julafton och att byta julklappar med familjen, men i år kändes det extra speciellt.

Vill önska er alla en fortsatt fin julhelg och en fin fortsättning.
Till er alla som sliter och kämpar inom vården, är jag evigt tacksam och jag gör allt i min makt för att underlätta era tuffa jobb.

God jul, önskar jag er alla

Det är inte mycket som är bättre än att vänta på att få hem, klockan går så otroligt sakta att det inte liknar någonting.
Det är bara att bita ihop och hoppas på klockan går lite fortare, när jag beger mig hemåt. Å andra sidan är det inte helt fel att sitta här och ta igen mig, hinner även med att läsa ett par sidor innan jag ska iväg till bussen hem.
Även min krånglande handled har varit snäll mot mig och inte krånglat, men det kanske har med stödet jag fick av arbetsteruapeten igår.

Eländes elände är vad som har tagit över min hjärna, får inte ihop en enda vettig mening över huvud taget.
Trots att det för stunden känns helt jäkla meningslöst med många saker, så finns det ändå några små ljusglimtar inallt mörker och elände.
Julen närmar sig med stormsteg och är endast 1 vecka bort, vilket känns hur konstigt som helst. Tiden bara rusar förbi och jag hänger inte riktigt med, men jag ser fram emot jul afton samt upplösningen av julkalendern Mirakel som visas i SVT1. Jag har kommit till insikten att det inte är så noga att veta vilken dag de ät, så länge jag har koll på klockan och när julkalendern är i tv. Sedan ser jag verkligen fram emot jul afton och besöket från Linköping, för jag villverkligeN veta vad för julklappar jag ska få. 

Pratade igår med vårdcentralen angående min handled, som varit problematisk den senaste tiden. Det blev inte att få träffa läkaren, utan istället rekomenderades jag att boka tid till arbetsterapeuten uppe på Älvsborgs Rehab Center. Sagt och gjort, ut på nätet ochMina vårdkontakter för att boka besök till arbetsterapeuten, hur smidigt som helst och jag kan välja vilkendera som passar mig bäst. 
Hade sådan tur att det fanns lediga tider under förmiddagen och jag fick träffa en trevlig tjej,som konstaterade att jag överansträngt min handled. Samt att det verkade som att jag åkt på en muskelinflammation i samma veva, handleds stöd i så stor utsträckning som möjligt och inflammationsdämpande. Strikt förbjudet för mig att göra den arbetsuppgift som är orsaken till problemen med handen, bara hoppas att handen blir bra till nästa vecka. 

Rastlös herr Triniti är hopplösheten själv, ska vara med överallt och ingenstans. 

Vart tar dagarna och veckorna vägen?
Snacka om att inte hänga med, men för att vara helt ärlig såhär jag till stor del stängt av vissa delar av hjärnan. Det är helt omöjligt att hänga med i allt som händerna om i världen, med Corona osv utan att få lusten att ge upp. Att ge upp är enligt mig inte ett alternativ, jag struntar i om världen så håller på att gå under eller vad nu det har tagit åt världen. Jag tar en dag i taget och den viktigaste tidpunkten på dygnet är 18.45, för då är det dags att ha tv:N igång och se på Mirakel, SVTs julkalender. Snacka om bra julkalender i år... 
I onsdags var jag på vårdcentralen för att kolla upp några leverfläckar, som jag tycker ha förändrats och börjat klia mer än tidigare. Visade sig att jag inte hade något att oroa mig för, då läkaren ansåg att det var snälla fläckar jag hade. Får vara glad över beskedet om att jag har snälla leverfläckar. 

Och som om detta inte räcker så blir det imorgon måndag blir det att återigen ringa vårdcentralen, men nu för att min handled inte alls bättre. Får hoppas jag får någon form av hjälp och det snabbt, så att jag slipper mer problem med krånglande handled framöver.