Förbaskade regnrusk utomhus... Har en sådan där dag, då det vore skönast att stanna kvar i sängen och täcket över huvudet. Vore så jäkla skönt att stanna hemma resten av veckan, fast så blir det troligtvis inte.

Istället blir det imorgon återigen bege sig till jobbet och försöka kämpa sig igenom dagen, för det kan bli hur bra eller hur dåligt som helst.
Nåja, vad är väl en bal på slottet... Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles? alldeles underbar. Som våran allas Askungen, lite så känner jag och därför får jag se hur morgondagen blir.

Är jag en gnällspik? Det måste jag nästan vara med tanke på hur mycket, som jag har klagat och ifrågasatt hos Västtrafik och kollektivtrafiken i Borås.
Mitt senaste klago-projekt hos Västtrafik, är nämligen min egen hållplats. Trots att jag har klagat hur mycket som helst, så verkar det inte som om de på Västtrafik har bråttom med att åtgärda problem. I vilket fall som helst så har jag gjort min del gällande denna hållplats, nämligen uppmärksammat Västtrafik på problemet med att hållplatsen inte syns ordentligt eller att bussföraren upptäcker den lite för sent. Jag har gjort min del av jobbet, nu återstår att se vad som händer och sker framöver. 

Det är riktigt segt att vänta, speciellt när man väntar på besked från läkaren gällande röntgenundersökning.
30 september var jag på Radiologen och jag hade hoppats på att kanske få besked som i fredags, om så bara notering i min journal.

Men jag får helt enkelt vänta och hoppas beked ges under kommande vecka, annars får jag ringa vårdcentralen och fråga vad de håller på med. Ska ju inte behöva vänta hur länge som helst...

Jag åker mycket buss under veckorna, 4 av 5 dagar tar jag även bussen hem. Och uppenbarligen är min hållplats, Götsered Affären, en sådan som är osynlig.
Jag har varit i kontakt med Västtrafik och lämnat både synpunkter samt klagomål, på att förarna inte ser hpllpkatsen och tvärnitar.

Skrev att man borde flytta på skylten som markerar hållplatsen, och detta var ett bra tag sedan.

Jag förstår att man har fullt upp med underhåll m.m, men nu har det gått alldeles för långt.
I torsdags åktjag med bussen som avgår 14.02 från Borås, lite sent upptäcker föraren skylten för min hållplats och gör en hyfsad inbromsning. Problemet uppstår när jag ska kliva av bussen och gör en missbedömning av underlaget, bussen har stannat så illa att det är precis jämte diket och det är inte mycket mark att sätta fötterna på. 

Som tur håller jag mig i bussen, för annars hade jag hamnat i diket med en bruten fot och servile jag verkligen inte. Istället blir det ett fel steg från min sida och en rejält styckad fot, men som tur är i oturen så kan jag sakta halta mig hem. Väl hemma blir det upp med fötterna på fotpallen och mobilen i högsta hugg, för att skriva och klaga på Västtrafik. 

Jag tänker inte ge mig innan Västtrafik och berörda parter ser till att hållplats skylten flyttas på, för det är knappast meningen att jag dom passagerare ska skada mig när jag kliver av bussen. Detta är inte första gången jag klagar på att förarna nästan missar hållplatsen, och förhoppningsvis sker det något inom min livstid.

Det pratas mycket om vården högt och lågt, personalen går på knäna och risken finns att den offentliga sjukvården kanske är i fara som vi känner den idag.

Men allt är inte dåligt med svensk sjukvård, för ibland och mellan varven går det undan när det gäller sjukvården. Skrev här om veckan en egenremiss till Kvinnokliniken (Gyn)på SÄS Borås, och redan i måndags kom svaret på den. 

Det är efter min kontakt med barnmorska (som rådfrågat läkare) som jag tog kontakt med Kvinnomottagningen och det tog inte lång tid att få en bedömning. I svaret fick jag veta att kvinnokliniken skickat vidare remissen till Aleris i Göteborg, pga långa köer och Corona.

Liten suck blev det över att jag måste bege mig till Göteborg, för att få igång utredning om inga problem.

Samtidigt som jag faktiskt blev mest glad, för att det gick snabbt för en bedömning på min egenremiss och att jag ska tillen mottagning jag redan varit på. Så jag kan verkligen inte klaga, för när det väl gäller så har det gått undan. Nu är det bara vänta på att jag ska få en kallelse från Aleris...

Väntrum ska kanske inte vara roliga, men Radiologens väntrum tog priset.
Kändes som jag satt i väntrummet för "passagen mellan liv och död", förstå mig rätt och den beskrivningen skulle kunna vara tagen uen bok av Stephen King eller Dean Koontz.

Nu har jag åtminstone fått handen röntgad i alla olika vinklar, återstår att se hur lång tid det tar innan läkaren på vårdcentralen hör av sig med besked.