Som jag väntat och väntat på morgondagen, 1a december och årets julkalender.
18.45 sitter jag i fotöljen och kanalen är självklart SVT1, för då börjar Mirakel...

Stundtals känns allt hopplöst och bara så förbaskat meningslöst, speciellt i dessa tider...
Men så kommer jag hem till herr Triniti, katten som är hund och tror sig bestämma allt här i huset. Det är inte lätt att ha en katt på 20 år + (människo år) och som fått för sig att det är han somm bestämmer och inte människan i det här huset.

Ny vecka, måndag igen och black week har redan dragit igång för fullt. Tråkigt nog har jag inte pengar förräns på torsdag och shoppa loss får jag snällt vänta med. Fast det är inget jag hänger läpp över, behöver inte vara först ut på rean högt och lågt.
Har fyllt veckan med andra meningsfulla saler, onsdag blir det besök på sjukhuset och Ge Blod för blodgivning.
På fredag blir det att besöka naprapaten, för en välbehövlig behandling av min rygg och nacke. Plus besök hos optikern för att kolla upp synen, då jag mellan varven vill använda mig av linser.
Fullt upp med andra ord och jag ska nog hinna med allt...

Stundtals känns det som om att jag gör saker och ting, på ren rutin utan att riktigt veta vad jag håller på.
Känner mig lite som figuren på bilden ovan, håret på ända, kaffekopp i handen och ändå är jag inte redo för dagen eller ens verkligheten. 

Men det är bara bita ihop, ta sig upp ur sängen och ge sig i kast med vad än dagen slänger mot en.

Oavsett vad så har jag kommit igång med att prova årets lussekatter, än så länge har bara provat från ICA Maxi och Coop. 

Kan bara konstatera att de lussekatter jag provat är helt okej, både med och utan russin. Men jag är av bestämd åsikt om att det måste finnas ännu godare lussekatt där ute.

Vilket jäkla skämt det är med kollektivtrafiken, speciellt Västtrafik och i Corona-tider....

Olyckor sker och inträffar och det är inget man kan styra över... Men detta är inte första gången sitter/står här på BoråsResecentrum pga att Västtrafik inte kan fixa fram ersättningsbuss, för att något oväntat inträffat. 

Inställda tåg ersätter man fort som satan från Västtrafik, men att ersätta buss det verkar inte kunna fixas. Hur länge ska man behöva stå ute i kylan, utan någon som helst information och ingenstans kan man få reda på något.

Äntligen måndag igen och för mig blev det tillbaka till rutiner, vilket är jobbet och som tur var fick jag mig en väldigt lugn start.
Efter ett par dagars sjukdom i förra veckan, kännner jag mig piggare men inte helt i form.
Vet inte vad det var för något skräp jag fått, men efter ett par dagar med mycker sömn och vila är åtminstone kroppen på banan igen. Återstår att se hur det blir med huvudet, för jag är fortfarande väldigt trött och seg. Bara gilla läget och hoppas att segheten släpper snart...
Å så blev det att åka buss hem och se mer folk, än vad jag gjort på ett par dagar.

Även den bäste kan åka på sig en smäll eller vurpa någon gång mellan varven, och så även jag den här gången.
Jag vet inte om det är en vanlig förkylning eller en mild variant av influensa, som jag åkt på men något är det och för att vara säker blir det hemma vistelse resten av veckan för min del.

Med tanke på vädret den senaste tiden, kanske det inte är så konstigt att jag känner mig hängig och seg samt orkeslös.

Jag har inte haft vare sig orken eller kraften att ge mig iväg till kyrkogården, för att tända ljus för dem som inte är kvar i livet.
Istället har jag ett tänt ljus i mitt hjärta och huvud, för dem som inte längre är med mig i fysisk form. Jag vet att det finns ett par själar som vakar över mig och några hat vägarna förbi mig med jämna mellanrum.

Bara för att vi förlorar någon, oavsett omständigheter så kommer se alltid att finnas med oss på något vis.