I onsdags träffade jag min nya handläggare från Arbetsförmedlingen, och för att vara helt ärlig var halvtimmen mötet tog helt bortkastad tid för min del. Ibland kan jag undra varför jag ska delta på dessa uppföljningar, för uppföljningarna på det stora hela ger mig inte ett skit. Undantaget är när det är uppföljningsmöte med både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, för då kan jag få information om olika saker från båda myndigheterna och de får höra hur jag vill lägga upp saker. 

Redan efter förra uppföljningsmöten med både Arbetsgförmedlingen och Försäkringskassan, lade jag upp en plan för hur jag ska kunna utöka min arbetstid m.m, vilket inte handledaren inte hade några större synpunkter på. 
Det övergår verkligen mitt förstånd, varför dessa "uppföljningar" måste ske i tid och otid under rådande omständigheter. Måste vara tråkigt för alla människor på Arbetsförmedlingen, som måste jobba hem ifrån mer eller hela tiden, men det är enligt mig ingen ursäkt för att bara slösa bort min tid. Vill jag eller handläggaren varandra något, kan vi ringa eller maila varandra. 
Vissa saker kommer jag aldrig förstå mig på och inte heller hur folk tänker...

Hoppsan vad tiden bars rusar iväg när jag inte tänker på det, redan tisdag kväll och jag vet inte vart dagarna tar vägen.
I vanlig ordning är det mängder av små och stora saker som snurrar i huvudet på mig, men det är inte lätt att få alla tankar å känslor sammanhängande. Hur som helst så rullar vardagen på i vanlig ordning, Covid-19 till trots och världen har inte gått under än så länge.
Min del av universum fortsätter allt, bara kämpa på i höstmörkret.

Äntligen har jag träffat fysioterapeten på Älvsborgs Rehab Center och äntligen känns det som om min rygg är tillbaka till fullo.

Nu blir det att med hjälp av olika övningar och rörelser komma igång med ryggen, sedan blir det att fortsätta för att inte bli dålig igen.

Ryggskott är diagnosen och i 1,5 vecka har jag gått utan att ha fått hjälp med smärtstillande.
Visst är världen helt jäkla underbar, men nu har jag äntligen träffat läkaren och fått tabletter mot smärtan. Eller tabletterna är snarare för orsaken till att jag har haft värk från helvetet, och jag känner mig verkligen på banan igen.
Tänkte påstå att jag är på topp igen, men det kanske är å ta i innan jag träffat fysioterapeten på torsdag och börjat träna ryggen igen.
Fin medicin det här, stunstals har jag ganska roligt för mig själv och det utan någon som helst orsak. Enligt mig räcker det att slippa smärtan från helvetet och vara en halvt, skröplig människa igen... Men det var en kamp att få en tid till läkaren och det för att jag inte fick en akuttid, men nU ska jag inte klaga. Nästa steg är att träffa fysioterapeuten och se vad denne kan hjälpa mig med.

Jag har verkligen försökt med allt eller nästan allt, när det gäller min rygg som värker som bara den.
Har prövat olika värktabletter, inte värktabletter och Tigerbalsam samt att vara igång och gå. Men det känns inte som om någonting hjälper, det har gått så långt att jag har lust att ge upp.
Ringde sjukgymnasten i tisdags för gidsbokning och fick en tid först nästa vecka, hurra... Har även pratat med vårdcentralen 2 gånger den här veckan, i hopp om att kanske kunna få träffa läkaren akut och kanske få smärtstillande.
Blev erbjuden en tid som igår 15.30 och just nu ångrar jag mig rejällt, att jag inte tog tiden och träffade min vanliga läkare. Problemet var att jag först skulle orka vara på jobbet, sen hem snabbt och vända för att åka tillbaka till stan.
Var knappt att jag orkade värma mat igår eftermiddag, när jag var hungrig och då ger jag mig inte ut med bussen.

Nu är det så illa att jag inte vet vart att ta vägen eller göra av mig själv. Det blev att gå hem tidigt från jobbet, för jag inte orkade och inte klarade av att fortsätta för dagen. Smärtan i ryggen håller på att ta livet av mig, så det blev att göra ett besök på akuten. 
Men på akuten hänvisar mig bara tillbaka till vårdcentralen, och nu blir det att ringa vårdcentralen för att se vad de kan hjälpa mig med. Som om de nu skulle bry sig om att erbjuda mig snabbare tid till läkaren.
Kanske kan jag få en tidigare tid, men akuttid kanske blir svårt att få. Det blir att bita ihop och hoppas på att jag kommer att överleva den här smärtan, på något sätt brukar saker och ting lösa sig.

Det finns många saker jag inte kan göra något åt eller påverka, hur mycket jag än skulle vilja det.
In i det längsta har jag försökt påverka saker och ting till det bättre på jobbet, men det helt för jäves då jag inte fått något som helat gehör från ansvariga arbetsledare. Detta har fått mig att känna uppgivenhet och hopplöshet, men samtidigt har jag kommit fram till en sak.
Jag tänker dra ner på tempot när det gäller att jobba, ska fasiken inte vara den som jobbar mest och hela tiden. Alla andra kan göra lite hur de vill, ta långa raster, göra maximalt minimalt och så även jag numera. 

Å andra sidan har jag nu en rygg som ställer till det för mig ordentligt, sedan i fredags har jag konstant smärta och det blir inte bättre oavsett vad jag än tar mig till. Värktabetter som är receptfria hjälper inte, tid till vårdcentralen har jag först om en vecka och så även till fysioteruapeten. Så nu är frågan, hur ska jag klara detta?
 

Äntligen normala öppentider på Stadsbiblioteket här i Borås, 10-19 och att biblioteket nu öppnar 10 på vardagarna räddade mig igår.
Gårdagen var halvt knepig, det började med att jag var på riktigt dåligt humör och det blev inte bättre att ryggen fick fnatt. Från ingenatana började min rygg att krampa stundtals och vid vissa rörelser låste sig ryggen totalt. Eftersom det var lugnt på jobbfronten och ryggen fick sig ett oförklarigt utbrott, bestämde jag mig för att gå hem tidigt. Passade på att ta svängen förbi biblioteket, så att jag har något att göra under helgen om jag inte kangöra mycket pga ryggen.