Bilden är en exakt kopia av hur jag under de senaste veckorna har kännt mig, jag drar i håret, allt snurrar runt galet fort och det är nästan som om jag blivit fullständigt galen.

Men som tur är så har det sakta men säkert börjat vända, som tur är och det hjälper att läsa spännande bok samt se på en väldigt intressant serie. 

De senaste dagarna har jag inte gjort mycket, större delen av helgen var rumpan parkerad framför tv:n.
Verkligen inte fel att låta både kroppen och psyket, sakta me n säkert börja återhämta sig. Då det har varit up och ner vända världen den senaste tiden, plus att någonstans efter vägen tappade jag bort mig själv.

Men nu när nästan hela påsken har passerat, det inte har varit några besök m.m så börja jag känna mig allt mer utvilad och återställd. Vilket är helt underbart, hela helgen har jag bara varit och gjort det som fallit mig in.

Igår var dagen då jag nådde mina gränser, vad gällde att behöva lyssna på folks gnällande och klagande om det här med corona-viruset. Efter mycket om och men kunde jag helt plötsligt inte hålla käft, förklarade för några att jag inte orkade höra dem prata mer om Corona-viruset. Berättade att även jag var rädd och orolig, men att det fanns gränser på hur mycket alla orkar höra om samma sak om och om igen. 

Då jag tagit upp saken med arbetsledarna, som i sin tur tagit upp situationen med några enskilt kom det fram att dessa några personer inte kunde visa respekt och hänsyn för andra. "Varför gick du till dem?" frågade man mig och jag hade svar på tal direkt. Frågade att vad skulle jag annars göra när jag inte visste hur att ta upp saken i arbetsrummet, till personen som ställde jag frågan "Skulle jag bli förbannad, gapa, och istället kanske kalla dig dig dum i huvudet eller hora?" 

Det är sällan jag blir arg eller ens förbannad, men efter att i flera timmar varje dag ha lyssnat på samma ältande och ifrågasättande fick jag helt enkelt nog. Pratade med arbetsledarna som inte verkade göra något åt saken eller fullständigt sket i det hela, var jag tvungen att på egen hand markera. Berättade precis hur jag kände och tyckte, men att jag inte satt på jobbet varje dag och beklagar mig. Inte heller gnällde jag över hur andra deltagare höll eller med vem man pratat med, så man fick höra min åsikt och jag visade tydligt att jag inte sket i saker. 

Känslor högt och lågt är verkligen ingen bra kombination med migrän, så efter utbrottet blev det förlig att snabbt städa undan det jag jobbat med och fort skynda mig iväg till resecentrum och bussen hem. Det var raka vägen hem och lägga sig och sova, för att förhoppningsvis råda bot på migränen. 

I onsdgs var det telefomnmöte med handläggarna från både arbetsförmedlingen ochb Försäkringskassan. Och det enda bra beskedet jag fick, var att man förlängde min placering på Compad ända till oktober. Vilket betyder att sommaren är räddad för mig och betydligt mindre stress den närmaste tiden, då jag vet hur planeringen ser ut framöver.

Vissa dagar önskar jag mig extrem rikedom och ett par tropiska öar i min ägo, så att jag kunde bo där delar av året och slippa resten av världen.
Vet inte vad som är fel på mig, men jag är konstant trött och hur mycket jag än sover/vilar så blir det inte bättre.
Var på blodcentralen på sjukhuset här i Borås, och där upptäckte man att jag hade lägre blodvärde än i vanliga fall. Jag fick lämna blod som jag skulle, och man tog även några prover för att göra extra kontroll.

Från sjukhuset och GeBlod bar det tillbaka till Compass, då jag skulle ha telefonmöte med handläggarna från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Strax efter 13.00 kom telefonmötet igång och jag var redigt trött i huvuvudet, eftersom jag varit igång längre än vanligt och lämnat blod. Men i vilket fall som helst så var det bättre att ha mötet via telefon, än att jag skulle behövt gå till en annan plats.

Som tur va så gick samtalet bättre än förväntat, jag behövde som tur inte säga mycket förutom att flika in några kommentarer här och där under samtalet. Detta eftersom handläggaren från förmedlingen och jag hade lite planer framåt klara sedan tidigare, men det kom ett väldigt bra besked. Jag får vara kvar på Compass och arbetsträna över sommaren, samtidigt som jag ska gå på informationsmöte borta på Jobb Borås. Efter det blir det en del samtal med handläggaren från förmedlingen och del skrivande olika papper, innan nästa steg i min arbetsträning kan dra igång.