Även hundar blir fikasugna ibland

Äntligen sovmorgon mitt i veckan och jag vaknar någon gång mellan 5 och 6, jäkligt irriterande för att vara helt ärlig. Efter att ha kollat vad nyheterna hade att säga, så lyckades jag faktiskt sova bort ytterligare 1,5 timme.
Verkligen hopplöst när jag ska vakna tidigt jämt och ständigt, gillar inte att vara morgonpigg längre. Får försöka omprogramera hjärnan på något vis...

Livet är helt jäkla underbart när det enda par fungerande glasögon jag har, går sönder med ett par månaders mellanrum. 

För drygt 3 månader sedan var jag ut för precis samma sak men då var felet över andra glaset, igår tyckte jag mig höra en liten smäll precis vid huvudet men tänkte inte mer på det. Det var först senare hemma som jag upptäckte vad det var för smäll jag hört, det var nämligen materialet i bågarna som gjorde något. 

Fråga mig inte hur detta hände, för jag vet fortfarande inte efter 2 gånger hur detta kan komma sig eller varför. Ringde Direkt Optik där glasögonen är köpta och förklarade läget, de ville så klart se glasögonen så det blev för pappa att köra dem till butiken. Visade sig att Direkt Optik haft väldiga problem med just denna sortens båge och återigen skickades mina glasögon på lagning. 

Så nu äR jag återigen utan glasögon... 

Vad fansiken är problemet? Jag ska inte behöva lämna in glasögonen med jämna mellanrum för lagning och detta utan något i ersättning. Som tur är för mig så har jag linser att använda mig av, när jag är på jobbet eller iväg på stan. När jag är hemma funkar mina över 4,5 år gamla glasögon, men det är så jäkla jobbigt och frustrerande att vara utan glasögonen som jag får ett halvår sedan köpte. Till våren blir det att inför skaffa nya glasögon och då blir det helt andra bågar, samt fler par.

Vissa dagar är sådana som man bara kan skratta åt, men mitt uppe i situationen så är det allt annat än roligt. Jag åker mycket buss, de flesta dagar både till stan och hem, och ibland kan det väl inträffa någon incident som att någon får åka med gratis eller motsvarande. Men att det ska hända två allvarligare saker på en och samma dag med bussarna som jag sitter på, och med två olika förare. Det slår även min lycka till otur här i livet...

Nedan följer beskrivning av båda händelserna, som jag skickade in dem till Västtrafik via nätet.

Din beskrivning av ärendet:
I Ekås var det nykterhetskontroll m.m, precis efrer hållplatsen Elfsborgsstugan blir bussen stoppad av polis. Polisen hade i speglarna sett föraren varna andra bilister för kommande poliskontroll, vid hållplatsen Ekås. Jag upplevde att föraren inte tog till sig informationen av polisen om orsakerna till varför de har dessa kontroller. När väl bussen började rulla igen, kändsa färden väldigt ryckig och osäker. Gas och broms om vartannat. Föraren borde verkligen tänkt på hur han framförde bussen efter att ha blivit stoppad av polisen. Hela sättet som föraren framförde bussen på, verkade vara stressad och som att föraren inte gjort något fel. Vore tacksam om någon pratade med föraren om att inte låta sådant samtal gå ut över hur denne kör och är i tafiken. Jag tyckte att föraren innan stoppet med polisen, körde utmärkt och lugnt så att jag somnade.

Din beskrivning av ärendet:
Synpunkt

Vid exempelvis olyckor oavsett orsak m.m måste förarna veta vem att kontakta och hur de ska agera. Jag var med på bussen idag som var ut för en olycka, där bussen drog sidan i en annan buss. Det jag upplevde var att föraren inte visste vart han skulle ta vägen eller göra, situationen blev kaotisk runt om bussen ddå denne blockerade nästan hela korsningen. Beröm till föraren

Föraren ska ha beröm för att han var noga på plats, tog uppgifter på andra fordonet. Plus för att han bad om hjälp med att läsa andra bilens nummerplåt, vid samtal med arbetsledare eller liknande.

1:a veckan avklarad med arbetsträning och behandling uppe på psyk, kanske är det inte så konstigt om jag känner mig fullständigt manglad. Det är nya saker varje dag, nya rutiner och allt annat när man från ingenstans helt plötsligt ändrar sin tillvaro.

Det blev att ändra om i schemat för hur jag ska jobba framöver, då jag i onsdags konstaterade att jag behöver den dagen ledig för återhämtning. Samt för att försöka få andra saker gjorda, som jag kanske inte orkar med övriga dagar under veckan.
Skönt att det äntligen är helg, äntligen har jag haft en natt med ordentlig sömn och det gjorde det svårt för mig att somna om när jag vaknade vid 6. 

Början på den här veckan har verkligen varit en chock, både för kroppn och huvudet då jag helt plötsligt är extremt morgonpigg. Varje morgon är jag hur pigg som helst mellan 05.00-05.30, och hur mycket jag än försöker så går det inte somna om för att sova en liten stund till. Vilket är helt hopplöst, då jag är van att sova betydligt längre och haft betydligt lättare att somna om.

Men detta är väl något jag helt enkelt få försöka överleva, då detta är första veckan som jag är i full gång med arbetsträning och gruppträffen i tisdags. Efter 2 veckors frånvaro från gruppbehandligenm pga en rejäl förkylning och daglig migrän, så var det skönt att vara tillbaka och träffa de andra deltagarna.

Har även pratat med min handledare på jobbet, för att ändra i schemat och hur många timmar jag jobbar per dag. Förhoppningsvis kan jag vila upp mig i helgen och att nästa vecka blir lättare, både fysiskt, psykiskt och på jobbet.

Jag fick verkligen en mjukstart på min arbetsträning på Compass, som startade i torsdags. Då var det endast en massa information och genomgång av olika rutiner, och inte konstigt om jag blev mosig i huvudet.
Fredagen blev lite bättre för då fick jag åtminstone lite jobb att greja med, uppdrag sprätta loss etiketter från utrustning som skulle vidare i världen. Tidskrävande och pilligt, men ett riktigt terapijobb där det inte går att bry sig om annat vilket kan vara skönt stundtals. 

Nästa vecka blir det att jobba 2 timmar varje dag, förutom tisdag då jag ska upp till psyk och gruppbehandlingen jag deltar i. Problemet är att jag den senaste tiden funderat på om jag ska fortsätta i gruoobehandlingen eller ej, men det får jag fortsätta fundera över och besluta om efter nästa veckas tillfälle. 
I och med att jag deltar i gruppbehandling inom psykiatrin, så behöver jsg så här i starten inte göra 10 timmar på Compass. Men om några veckor eller någon månad tänker jag vara uppe i 10 timmar/veckan och kanske ändrar jag lite i hur mitt schema ser ur.

2005 var jag av någon anledning på AVC som det hette på den tiden, idag är det Akutmottagningen.
I samband med det besöket var det läkare eller någon annan vårdpersonal, som av någon anledning skrev in en notering i min journaö. Noteringen "patient allergisk/överkänslig mot Cetricin", allergimedicin och denna notering som i alla år har ställt till det för mig.

Jag är allergisk mot både pollen och många födoämnen, så jag måste ta allergimedicin i princip året om för att slippa få massa jobbiga reaktioner på mat.
Som tur är nu så har jag en bra vårdcentral och en bra läkare, som skulle hjälpa mig att ordna upp hela den här röran.
Fick en läkartid till i morse och sköterskan såg till att jag fick träffa min vanliga läkare, för det var bäst jag fick träffa denne för en diskussion om saken. Berättade för läkaren som det var, att jag ätit Cetricin sedan 2010 och aldrig haft problem med just detta läkemedel.
Jag gillar min läkare skarpt, han tyckte detta var riktigt märkligt med att det fanns en notering som inte stämde i min journal. Läkaren skulle fixa med journalen, antagligen blir det en notering till med infon om att ovanstående notering inte gäller.

Försökte få hjälp av min förra vårdcentral Södra Torget, men där lyssnade man inte och verkade inte heller bry sig för 70 öre. Fick ta hjälp av Patientnämnden kring detta, men inte ens det gav resultat. Så tur för mig att jag för något år sedan faktiskt tog mig tiden att byta vårdcentral, för på Cityläkarna får jag både service och underbar personal. Där tar man sig tid att prata och lyssna på mig som patient, ännu bättre blir det då det finns ett samarbete mellan Cityläkarna och Älvsborgs Rehab Center. 

Var och varannan dag tänker jag på bloggen, samtidigt som det känns att jag inte har någonting att berätta om. Just nu är det bara så att det inte händer speciellt mycket i mitt liv, enligt mig så att säga.
För det mesta är jag bara hemma, pysslar med sådant som behöver fixas med ex disk, tvätt mm. Kanske inte det roligaste livet, men det är synd att klaga då jag åtminstone kan välja när jag vill ut och inte. Jag bestämmer själv när det är dags för en vända till stan, Cafe Viskan eller biblioteket.
Plus att jag går i behandling på min psykmottagnin, och de senaste dagarna har jag allt mer funderat kring den hät gruppbehandlingen. Saken är att jag har funderat på om jag ska fortsätta vara med i gruppen eller inte, och det är flera saker som fått mig att fundera.
Första är att det inte känns som att jag inte passar in i gruppen eller att gruppen inte passar mig, är det ens än logisk tanke?
Andra är att vid några enstaka stunder så känns det som att inte alla verkligen inte vill vara med i gruppen, de kommer bara för att de måste eller liknande. Dessa funderingar är verkligen störande, å andra sidan är de saker som jag faktiskt kan jobba vidare med i gruppen.

Nu när det vär är på pränt känns det redan mycket bättre, kanske är det så att jag ska vara den deltagren som är på en helt annann plats än de andra deltagarna.För de andra påminner mig om vart jag har varit och vad jag kämpat mig igenom, samtidigt kanske jag kan visa dem att man måste fortsätta kämpa.