Det känns som att jag har klarat av en boxningsmatch i tungvikt och förlorade på en knockout.
Vem min motståndare har varit eller är, har jag ingen aning om men jag har mina misstänkar. Till att börja med så var min motståndare ett föekylningsvirus, men nu när jag går in på vecka 3 som förkyld misstänker jag att det ligger mer bakom allt. För en dryg timme sedan pratade jag med min vårdcentral, där man såg till att jag kommer få träffa en läkare med mina funderingar kring om jag har har utmattningssymtom eller ej.

Saken är den att oftast blir jag bättre eller nästan helt frisk, efter 1 vecka hemma med massa värktabletter. Men nu är inte fallet sådant, utan jag fortsätter vara förkyld och det utan större förbättringar.
Jag har länge misstänkt att jag skulle "gå in i väggen", med tanke på hur jag har jobbat, slitit och mått sedan semestern i sommras. Saken har ju inte blivit bättre utav att jag fick gå från jobbet med fullt betalt och det var omedelbart, den händelsen har nog gjort att jag plötsligt blev sämre i mitt psykiska mående. Även den stressen måste haft inverkan på mig och gjort att jag sakta men säkert börjar inse, att något annat är fel med mig. Alltså förutom anledningarna till att jag bara jobbat 50% och de är ångest och panikproblematik, med allt vad det innebär.

Som sagt är livet verkligen inte lätt, oavsett vart i livet du befinner dig, oavsett om du har psykiska eller fysiska funktionshinder som sätter käppar i hjulen för dig. Det viktigaste just nu är ändå att jag har kontaktat min vårdcentral, pratat med en sköterska om mina funderingar och fått en tid hos läkaren för att fortsätta diskutera mina funderingar/priblem.

I vanliga fall när jag börjar skriva ett inlägt här på bloggen, får jag ihop ett utkast på 20 minuter. Men idag har det tagit mig drygt 2 timmar att komma igång med det här inlägget, har påbörjat skrivandet och sedan slängt det ett par gånger. Äntligen har jag kommit igång och orden bara spruttar ur mina fingrar. Äntligen känns det som att mitt flyt börjar vända igen, vissa dagar är segare än andra och komma igång med skrivandet är inte alltid det lättaste.

De senaste åren har jag följt SVT julkalendeR och inte missat ett enda avsnitt, skulle jag mot all förmodan missa ett avsnitt så ser jag till att kolla den på SVT play för att inte missa något.

Storm på lugna gatan är än så länge min absoluta favorit och jag jämför med julkalendern som sänts de senaste 4 åren.

Kalla mig galen eller vad som helst, men jag bara älskar årets upplaga av julkalendern och vem som helst oavsett åldern kan följa den. 

Till en början var jag skeptisk till Storm på Lugna gatan, men efter 2 avsnitt var jag frälst och efter 3 avsnitt bara älskar jag årets upplaga av julkalendern. Det kommer från mig som kvinna på 33 år, kanske har jag barnasinnet kvar eller så råkar jag helt enkelt gilla vissa barnprogram.