På sistone har jag haft lust att slita av mig håret, prova att sätta fingrarna i eluttaget osv...
Bilden nedan förklarar ganska bra hur jag känner mig, och mellan varven känner att jag ser ut som.

Att bo med 2 småbarn är verkligen inte det lättaste, speciellt om man jobbar och får vara barnvakt 3 dagar utan pauser.
Fast hjälpa syrran med ungarna är nog ändå inte det värsta, utan istället stämningen och energierna i min arbetsgrupp.

Jag har några kollegor som allt för länge, gjort som de själva vill och detta har fått fortsätta. Uppenbarligen för att cheferna inte känt till detta, men också för att gruppens teamledare och övriga kollegor inte säger ifrån. Efter att skolorna drog igång, så gick det någon vecka och jag började lägga märke till sakeroch det fick mig fundersam. Började notera saker i min kalender och börjat ha kontakt med cheferna, kring saker som jag lägger märker i arbetsgruppen.
Det kan vara att någon tar en längre rast än resten av gruppen, någon kanske skiter att utföra en eller flera uppgifter. Eller det som jag upplever är värst, lämnar arbetsplatsen och är borta 2-4 timmar under dagen.
Eftersom jag mellan varven informerar chefer om vad som händer i min arbetsgrupp, så har det helt plötsligt blivit oroligt bland kollegorna. Jag kan fundera vad som orsakar denna oro, men uppenbarligen så har min kontakt med cheferna hjälpt. 

Får helt wnkelt se vad som händer och sker framöver.