Vilken skillnad det är mellan olika arbetsplatser, och allt har med vilka kollegor man har i gruppen. 

Det spelar ingen roll om jag har en skitsag, värk i kroppen eller det bara är så jobbigt att vara på jobbet. Tiden bara springer förbi och vi jobbar tillsammans, hjälps åt när det behövs.

Jag höjer bara lite på ena ögonbrynet, nu när det gått ett par timmar sedan chefen ringde.

Varför måste det bli ett sådant, rent ut sagt, jävla rabalder om att jag som medarbetare vill ha kontakt med HR-avdelningen?
Jag är i en arbetsgrupp där det verkar vara olika regler för olika medarbetare, om vad man får och inte får göra under arbetstid.
Säg till exempel att jag tar långa raster, bestämmer för att gå och shoppa under arbetstid och inte sköta mina arbetsuppgifter. Då skulle jag garanterat få klagomål och samtal från chefen, som undrar vad jag håller på med m.m

Pratade med chefen en stund, fick sedan veta att jag skulle byta arbetplats från och med måndag.

Förvirrad? Det är bara förnamnet, men som tur är har jag en bra chef och som är lätt att prata med.
Så nu återstår att se om jag ska byta arbetsplatseller inte, från och med måndag. Om så är fallet blir åtminstone jag glad, eftersom jag är trött på hur saker och ting sköta i min nuvarande arbetsgrupp.
Det blir även att byta fackförbund, för uppenbarligen verkar alla känna alla i Alingsås.
En sak är säker och det är att jag tänker fortsätta kämpa, för en bra arbetsmiljö och att saker ska vara rättvisa. Men det verkar inte som att alla gillar detta, speciellt inte när chefer och driftledare har sina favoriter bland medarbetarna.
Oavsett hur det blir, så får jag vara glad över att ha ett jobb och jobb finns det gott om för lokalvårdare.

Att det skulle vara kallt var jag beredd på imorse, men att det skulle ligga 1-3 m.m snö på marken var jag inte beredd på.
Kliver ut genom ut genom ytterdörren och tänker "OMG", vad i sjuttons gubbar är detta?

Jag har inte bett om snö nu, även om det bara ett tunt lager. Var bara gå iväg till busshållplatsen och hoppas på att bussen skulle komma...
Vilket den gjorde och precis i tid, för ovanlighetens skull. För andra morgonen i rad, vaknar jag före larmet i mobilen började tjuta. Så även idag blir jag tidig till jobbet, å ena sidan är det akönt att komma iväg tidigt.
Känner inte för att sitta hemma och rulla tummarna, i 45 minuter innan det var dags att gå till senare bussen.

Efter förra veckans "kaos" på jobbet, var det skönt med en hyfsat lugn helg hemma med katterna. För ovanlighetens skull, kunde jag sova bort större delen av lördagen och delar av gårdagen.
Det blev att ta tjejerna på promenad, vid ett par tillfällen under helgen. Skönt för katterna att komma ut i det fina, men ack blåsiga vädret och jag fick en paus från gapande barn inomhus.

Förra veckan var verkligen kaos på jobbet, eftersom driftledaren inte vet hur man planerar ordentligt. Inte heller verkar personen veta hur man svarar på sms eller när man ringer, men det kommer snart bli ändring på det får jag hoppas.
Håller tummarna för att den här veckan blir lite lugnare för min del, annars kommer jag få ett riktigt psykbryt.

Det var ovant att vara den som sist gick upp ur sängen imorse, strax före 7 men så skönt att få sovmorgon. Åkte in till stan tidigare idag, för att hinna fina på Café Viskan och hämta reservation på biblioteket.

11.00 har jag uppföljning hos arbetsterapeuten, då det gått en tid sedan vi träffades för Stresskolan.
Skönt att ha en ledig dag och alla måsten, samt tjaffset som är i min arbetsgrupp. 

Kan det vara så svårt, att få bussarna att komma när de ska komma?
Detta är andra gången under hösten, som bussen inte kommer som den ska.

Varför sitter jag här och klagar över detta igen? Kanske ni tänker... Förklaringen är enkel, för att jag är beroende av kollektivtrafiken för att komma till och ifrån jobbet. Eftersom jag inte har bil och inte heller har råd med bil, plus att det är skönt för mig att ta bussen.
Fördelen för mig att åka buss är wnkel, jag hinner sova på väg till jobbet och jag hinner sova på vägen hem efter jobbet.

I vilket fall som helst, hade imorse hade jag ingen lust att gå upp ur aängen. Efter att det varit en tuff helg med barnpassning, såg jag fram emot att åka till jobbet men så var den förbaskade bussen försenad.
Till sist kom jag till jobbet med andan i halsen och fick göra en rivstart, men bra blev det i slutänden. Blev även klar före tiden jag hade var slut, vilket känns riktigt bra.
Nu sitter jag här i personalrummet, med kopp kaffe och en riktigt spännande bok.
Gömstället av Dean R. Koontz, som enligt mig är riktigt spännande.

Skönt att det äntligen är fredag lunch, fötterna värker efter en lång vecka med nya skor och mycket att göra på jobbet.
För ovanlighetens skull är det helt tomt i personalrummet och väldigt tyst, eftersom det är höstlov och de flesta tagit ledigt. Njuter en stund av tystnaden och bara få vara ifred, med en kopp kaffe.
Onsdag/torsdag fick jag vara på Utbildningens Hus och hjälpa kollegorna där, då de var kort om folk. Det är skönt att mellan varven byta arbetsplats, lära sig nya rutiner och träffa andra kollegor. Fast det var ändå skönt att få avsluta veckan, på min ordinarie arbetsplats och avsluta det som jag påbörjade i tisdags.

Snacka om att det är blåsigt värre utomhus, stundtals går det knappt att stå ordentligt i vinden. Och jag som ska hem med bussen, får se hur det blir med den saken. Bara hålla tummarna för att inga träd fallit omkull över vägen eller bilar, som hindrar trafiken.