Zelda blixten har hela sommaren gått utan sele och koppel, vilket inte har varit något problem. Tills här om dagen då jag tog ut både Zelda och Skrållan, jag vände ryggen till och helt plötsligt var Zelda försvunnen. 

När jag insåg att Zelda var borta, var det fort in med Skrållan för att sedan gå ut och leta efter Zelda rymlingen. 

Det slutade med att Zelda var försvunnen i runt 5-6 timmar, först när pappa var ute och letade kom hon fram.

Skrållan bus älskar att vara ute och undersöka, promenera sina egna vägar. Ibland är hon också försvunnen, men för att dyka upp lite senare. 

Det verkar vara mycket på gång inom Samhall och i Alingsås. Lindex är på gång att öppna sitt nya lager i Alingsås, dit ska det mycket personal från Samhall.

Äntligen har jag en arbetsplats, där jag ska vara tills vidare och städa. Högstadieskola där de flesta eleverna är i min längd, eller längre... Så när väl skolan började, så var det verkligen som om jag var tillbaka i högstadiet #backtooschool.
För det kändes verkligen som om jag var tillbaka i högstadiet själv, för ca 25 år sedan.
Efter sommarens storstäd på olika platser runt om i Alingsås, så är det väldigt skönt att vara på en plats. Efter 2-3 veckor, så börjar kunna rutinerna och vad som ska göras före/efter vissa tider. Inte det lättaste alla gånger att städa på en skola, där verksamheten är i full gång.

Sedan har jag till sist träffat min nya chef i fredags, när vi var inne på kontoret för APT.
Mötet handlade om vad Samhall står för, hur vi medarbetare ska vara osv. Samt information om en ny chef, som bara kommer att ha ansvar för medarbetarna. Sist men inte minst blev det även information om Lindex, som snart ska öppna sitt nya lager i Alingsås.
Men på grund av olika förseningar med olika tekniska lösningar, så har öppnandet av denna arbetsplats försenats. Det är inte lätt alltid med det tekniska, det är mycket som ska stämma och klaffa innan det går att köra igång på allvar.
Skönt att få ett ansikte på min nya chef, även om det sedan visade sig att jag redan träffat honom en gång.

Som vanligt är jag en riktigt klumpeduns, speciellt när det kommer till närkamp med betongpelare. Hade varit ute och slängt skräp, tänkte i samma veva ta en rökpaus och skulle över betonggrejerna som markerade parkering. Fastnar med vänster fot och håller på att ramla med ansiktet i asfalten...
Aj helvete, men jag lyckades hålla mig på fötterna med ett fint skrapärke på smalbenet.
Jag är bra på många saker, uppenbarligen även på att inte lyfta på fötterna ordentligt. Ska inte gnälla, fick ju något att gnälla över och det kunde varit mycket värre. Kunde ramlat på ansiktet eller brutit något, vilket hade sett komiskt ut...

Zelda busen är en expert på att försvinna och gömma sig, igår var det dags igen. Drygt 45-50 minuter gick jag runt och letade efter Zelda, både inne och ute. Inte heller hjälpte det heller att ringa pappa, som var iväg i stan och handlade. Drygt 40 minuter senare dök busen upp i närheten av växthuset, antagligen efter att ha hört pappa ropa på henne.
Snacka om hopplös buse, som tur så var Skrållan alltid i närheten och undrade varför jag ropade på Zelda.
Idag har båda bustjejerna skött sig exemplariskt, bortsett från korta stunder när de inte ville lyssna på mig. Uppenbarligen är jag tjatig människa, som inte låter dem härja fritt ute.