Den här veckan har verkligen varit en berg pch dalbana på ett personligt plan, 5 veckor har passerat och jag stortrivs på Erikshjälpen.
Men så kom jag till en punkt där det bara blev på tok för mycket för mig, nacken började värka efter att jag jobbat i fel läge för länge. Så i onsdags blev det att gå hem tidigt för vila och återhämtning, men smärtan i nacken var bara början på det jag kallar "sammanbrott."
Stod och pratade med kollega om hur arbetsbelastningen är, funkar och vad som borde göras. Mer vi pratade dessto mer blev jag frustrerad, för om inte arbetsledaren lyssnar på kollegan så varför skulle man då lyssna på mig?
Det var den stora frågan som fick mig att få mitt så kalladsammanbrott, nacken värkte utan helvete, jag kände både förbannad

och upprörd. Till dessa saker så kom panik och ångestttacken, vilken torsdag det blev.

Fast som tur är så arbetstränar jag på en bra arbetsplats, där man får vara precis som man vill och är.
Eftersom jag kände som jag gjorde, blev det att gå ut för frisk luft men inte bra för nacken eftersom det blåste ganska bra.
I vilket fall som helst så pratade jag och arbetsledaren om situationen, som jag upplevde den och vad som kunde hjälpa mig att orka fortsätta.

Istället för att jag ska packa beställningar i 4 timmar om dagen, så kommer jag att dela upp dagen mellan att packa och plocka beställningar ute på lagret. Tror att denna fördelning av min förmiddag på jobbet, kommer göra mycket och förhoppningsvis slipper jag allt för mycket problem med min nacke framöver.
Efter att ha pratat mearbetsledare och kollegor, så vet jag att en ökning av arbetstid inte är aktuellt på ett bra tag för mig. Vilket jag kommer ta upp på komande möte med både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Blir intressant å se hur det mötet kommer att gå, då jag kommer sitta själv med båda mina handläggare, men har känslan av att det kommer gå bra. 

Är jag den enda i världen som har svårt att köpa pressenter till andra personer?
Fast sedan jag började på Erikshjälpen, så har det blivit lite lättare att komma på saker jag kan ge i pressent.
Då jag jobbar med att packa och plocka vad olika personer beställt runt om i landet, så får jag olika tips av alla dessa människor. Här om veckan bestämde jag mig för att själv köpa en zebrarandig sjal och ett halsband till mamma, som får bli min mors dag pressent.
I förra veckan köpte jag ett armband till min syster, tänkte hon behöver lite uppmuntran efter allt slit med pluggande och jobb. Samt ett grattis till hennes nya jobb, som hon bara fixade så där uppe på Linköpings sjukhus.

Jag skulle inte orka leta i flertalet fysiska butiker på stan, osäker på vad jag faktiskt vill ge både mamma och syster.
Dessa saker köpte jag på secondhand.se Erikshjälpen E-butik.

Det här inlägget har jag länge gått och funderat över, men det är först nu jag kan få ihop tankar, känslooch bilderna som snurrat runt i huvudet på mig.

Har ni tänkt på en sak kring det här med Covid-19 och vad det är som rappoteras kring det?
Sedan i våras 2020 har jag hört om följande:
-Restriktioner
-Äldre och deras situation
-De som kan och kommer att jobba hem ifrån
-Gymnasieelever pluggar på distans och missar studentfriandet, flakåkning

Men någonstans i all rapportering kring Covid-19 och allt som följt, har man missat en stor grupp med människor.
Nämligen de människor precis som jag, deltar i någon form av arbetsmarknadspolitiskt program eller rehabiliteras tillbaka mot arbetsmarknaden. Plus alla vi som har någon form av psykisk diagnos, vars tillvaro ställts på ända pga inställda aktiviteter osv...

Jag som arbetstränar, lider av psykiska problem och har andra sjukdomar måste iväg varje dag till arbetsplatsen, för annars förlorar jag min ersättning pga "ogiltig frånvaro." Under den här pandemiN har jag stundtals känt mig väldigt diskriminerad, jag kan inte jobba hemifrån och jag kan inte heller stanna hemma pga mina allergier som gör att jag snörvlar, hostar och mina ögon rinner. Tror inte Försäkringskassan godkänner att jag stannar hemma allt för länge av den orsaken och min läkare sjukskriver mig garanterat inte längre perioder för att jag är allergisk. 

Men vad sjuttons gubbar, jag ska inte gnälla och beklaga mig längre. Det finns de som har det både tuffare och mycket jobbigare än mig, som inte är sjuk utan bara allergisk.

Det här med restriktioner högt och lågt tjattas det om överallt, vem orkar snart bry sig om vad som gäller? Jag håller mig till vanligt bondförnuft och folkvett, och med dessa saker anser jag mig klara mig ganska bra. Jag försöker hålla mitt avstånd, tvätta händer och handsprit, hemma när jag är sjuk osv. Men helt plötsligt så kommer det allt fler restriktioner, uppmaningar från regering och sakkunniga kring detta med pandemin... Så här här om dagen fick jag nog och bestämde mig för en sak, jag fortsätter på det vis jag gjort fram tills idag och håller tummarna för att jag ska hålla mig frisk. Men jag är fortfarande av samma åsikt som för ett halvår sedan eller ännu tidigare, regeringen och övriga myndigheter har gjort för lite, för sent och inte tagit något som helst ansvar.
Regeringen gör på tok för lite och på tok för sent, skärp er och ta erat jävla ansvar!

Det finns några grupper, som mina åsikter och tankar inte har med att göra. Vilket är följande:
All sjukvårdspersonal som sliter dygnet runt, utan ledighet eller kompensation.
Samt alla de som på något sätt drabbats av Covis-19, mina tankar går till er.

Den senaste tiden har jag inte skrivit mycket alls här på bloggen, mest har det blivit bilder och några få ord.
Istället för att sitta med mobilen jämt och ständigt, så har jag haft fullt upp med att avsluta några sjalar som jag hållt på att sticka. Just nu är jag igång med den sista av nästan klara sjalar, virkar en extra kant runt hela sjalen för ge den där extra piffen eller vad jag ska kalla den.
Å andra sidan har jag haft mycket som snurrar i huvudet på mig, om hur mitt uppföljningsmöte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen den 25 mars kommer att gå.
Sedan inväntar jag mitt besök på Öron-, näsa-, halsmottagningen den 31 mars, där jag ska kolla upp mina öron och hörsel riktigt ordentligt. Så jag har en del att se fram emot de kommande veckorna, samtidigt som min hjärna jobbat för fulltryck. Har funderat och grubblat länge kring det här med Covid-19 och hur Sverige valt att hantera denna pandemi, om detta håller jag på att finslipa ett inlägg.

I stan...

Till hemma hos mig...

Ibland kan det hända både mysko och knepiga saker, mig hände det dubbelt upp igår eftermiddag.
2 mail i min inkorg från Klarna, där man medelade mig om felaktiga återbetalningar från deras sida och att jag skulle ha returnera varor till 2 butiker som jg beställer online ifrån.
Bara det att dessa 2 mail kom med en minuts mellanrum fick mig att reagera, plus att man påstod att jag skulle retunerat produkter till dessa butiker.
Vilket aldrig har inträffat som jag känner till...
Tänkte att nu är det något mysko i görningen, så kontaktade Klarnas kundservice via hemsidan och där fick jag väldigt bra hjälp. Förklarade mitt ärende och fick veta att man skulle kolla mer noga på mitt ärende, om det har skett något fel. 

Fick för en stund sedan återigen mail från Klarna men denna gång med annan information, i ämnesraden "Vänligen bortse från tidigare mejl - felaktig information."

Ta med er en sak från detta inlägg, dubbelkolla allt och ingenting. Speciellt om ni är osäker och kontakta företaget eller butiken om det uppstår funderingar.

Ibland får jag fullständiga hjärnsläpp, kan vara om precis vad som helst och hända när som helst.
Mitt senaste hjärnsläpp uppdagades i lördags, när jag skulle dela mina mediciner för kommande 2 veckor. Plockar fram dosetter och mediciner, i tron om att jag skullha tillräckligt av alla mediciner hemma. Snacka om att jag tog fel på den fronten, men som tur var det trots allt inte jordens undergång.
Mina antidepressiva tabletter skulle bara räcka tills på onsdag morgon, började fundera på bästa lösning på denna uppkommna situation. Insåg att just där och då var ingen katastrof i närheten, jag skulle ju ändå ha till onsdags eftermiddag på mig att gå till apoteket för att hämta ut denna medicin.
Funderade på att beställa medicinen via nätet, men det var för osäkert. Jag bestämde att jag går direkeft efter jobbet, så efter att jag slutade idag blev att gå till närmaste apotek.
Som tur fanns medicinen på lager, så det hela slutade trots allt bra.