Det har varit helt underbart att bara vara hemma och slippa bege sig någonstans, men det bästa har varit att slippa åka bil över hucustaget. Kom hem i måndags 11.35 och det är först idag, 2 dygn senare som jag satte mig i en bil. Pappa hade ärenden till Bilteama och Citygross, så jag passade på att åka med och köpa mitt i veckan godis samt läsk. 

Som sagt är det riktigt skönt att vara hemma igen, å ena sidan var det skönt att komma ut och se om Borås stod kvar eller förändrats mycket under min resa. 

Imorgon blir det att köra mamma med sällskap till Landvetter, då de ska på semester till Island. Blir roligt att ta en sväng till Landvetter och se vad som förändrats runt flygplatsen, men det jag absolut inte ser fram emot är att behöva gå upp 3.15 på morgonen. Har nämligen fått nog av att gå upp tidigt på morgonen, å andra sidan så har jag tränat på tidig uppstigning under 1 veckas tid och därför borde det inte vara något som helst problem.

Äntligen är jag i Värtahamnen Stockholm, även om det är någon sekund eller minut innan jag får åka av färjan så känns det otroligt skönt att äntligen att vara tillbaka i Stockholm.
Resan med färjan har gått långt över förväntan, med vissa små undantag som jag får återkomma till senare.

Även idag blev det att gå upp tidigare än ottan, 2.30 ungefär var det bara för mig att kliva upp och klä på mig då jag på inga viss kunde somna om. Får ju ändå chansen att sova senare och det är lika bra att ta vara på lugnet som råde här på färjan. Började med att ta en promenad bland de allmänna utrymmena, innan jag satte mig utanför Buffén i väntan på att frukosten skulle börja. Frukosten startade 05.00 och jag bänkade mig i ett fönster utanför vid 03.30 i sällskap av min bok, som jag fick läst i en hel del. Som tur är jag ju van vid att vänta och nu väntar ett par timmars bilfärd innan jag med sällskap är framme i Borås. 

Äntligen närmar jag mig Sverige och svenskt vatten, och jag ser verkligen fram emot att äntligen få fast land under fötterna igen...

Igår kväll var riktigt spännande, då vi skulle köpa glass från glassbilen som stannar vid korsningen in till stugan.
Fick sällskap av pappas kusin J som även han skulle köpa glass, var riktigt spännande att stå där och vänta på glassbilen. Det var länge sedan jag köpte glass från en glassbil hemma i Sverige, så att få chansen att handla glass så här i Finland fick mig att känna mig som ett litet barn på nytt.

Nu är jag och mitt sällskap på väg söderut mot Åbo och färjan mot Sverig. Ska bli otroligt skönt att komma hem, äntligen imorgon kväll sova i en riktig säng. Använda riktig dusch, gå på ordentlig toa och få ge katterna godis igen... Saker som jag i vanliga fall tar för självklart, men som jag nu har saknat mycket i ett par dagar.
Jag skriver mer senare under dagen...

Fansiken vilken jävla hemlängtan jag har, skulle göra mycket för att få bege mig mot färjan i Åbo. Fast jag ska nog stå ut även idag, för imorgon bär det av mot Åbo, färjan och hemåt...
På det stora hela har semestern varit bra, men nu har jag fått nog av semester här uppe i norr och Finland. Ibland är det bara då och som tur är, så har jag ledigt även nästa vecka och det gör att jag har tid att återhämta mig efter den här resan. Plus att jag får möjligheten att anpassa mig till att prata mer svenska än vad jag gjort den här veckan. Inte lätt när man växlar mellan finska och svenska, och för det mesta pratar finska mest hela tiden.
I onsdags blev jag tilltalad som fru, av en bekant till min farfar och det fick mig att dö av skratt. Lyckades svara att min pappa stod jämte farfar, men det var en artig man som tilltalade mig och uppenbarligen har jag uponått den ärbara åldern av Fru. Verkligen inte lätt att vara mig, speciellt inte när jag måste fråga flera gånger om dagen om vad vissa ord på finska ord betyder då jag inte förstår språket så bra.
I vilket fall som helst så skriver jag mer om resan i början nästa vecka, på återseende.

Äntligen har jag satt tänderna i Det som inte dödar oss, av David Lagercrantz.
Wow vilken bladvändare från försts sidan, detta är en bok som verkligen inte går att lägga ifrån sig. Är glad att jag sparade denna bok till resan upp till Haparanda, så att jag har något spännande att läsa.

[Bild]

Sitter här i köket och filosoferar över livet i största allmänhet, skönt att äntligen ha lite tyst och lugnt omkring mig.

Helt otrolig vad en persons pratande och grejande kan driva mig till vansinne, pratande tar aldrig slut och sedan alla saker som ska vissas. Ännu värre är alla saker som man försöker ge mig, trots att jag sagt att jag inte vill ha sakerna och inte heller har plats för prylarna. För varför ska jag ta emot saker, som jag ändå inte vill ha och bara skulle skicka vidare om jag tog emot dem. Det är bara onödigt att ta emot sakerna och det får mig att undra över en sak, om man nu vill ge bort alla dessa saker. Varför lämnar man inte bara sakerna till någon loppis eller lämnar in det till något ställe som håller på med välgörenhet? 

Det blev en roadtrpp upp till Över Torneå idag på förmiddagen, upp åkte vi på svenska sidan och ner till Torneå/Haparanda på finska sidan.
Det är verkligen skillnad på vilken sida av gränsen man åker på, för på svenska sidan är det vägarbeten högt och lågt. Medans på finska sidan är alla söndagsbilister och pensionärer ute i trafiken, vilket får mig vansinnig mellan varven...