Det blev en söndagsutflykt till Ikea Kållered, kan ju bara säga att det var ovanligt lugnt med folk. Även om det är mer stök och stim här i resturangen, då det verkar som alla barn med familjer samlas här i resturangen.

Nu blir det matpaus och det kan vara bra med mat, för att jag ska orka fortsätta rundan här på Ikea.

Träna har aldrig varit något för mig, oavsett sort eller form av träning. Å andra sidan har jag nu fått både veckans träningspass och mer än nog av den berömda vardagsmotionen, då jag var ute och skottade en del av parkeringen.

I Borås snöade det mer eller mindre hela förmiddagen, medan jag var på jobbet fast det smälte bort ganska fort. Eller hamnade på backen som slask och det är inte heller speciellt roligt att behöva gå i.
Kan ganska snabbt konstatera att jag har mer snö här uppe på höjderna, än vad det är snö nere i Borås... Suck, vill verkligen att våren ska komma.

Är det fortfarande någon som behöver mer träning? Då är det bara komma hem till mig och fortsätta skottningen.

Jag har inte glömt bort vare sig bloggen eller er som ibland kollar in här, och läser vad jag skriver om.

Idag blev det att för första gången i mitt liv, att prova på ansiktsmask och den kom ända ifrån Sydkorea.
Till en början kändes det riktigt konstigt och lite kittligt, men ju längre masken var på dessto bättre kändes det. Ärligt talat måste jag se ut som ett monster med masken på, men vad den gjorde gott för mitt ansikte.
Nu känns mitt ansikte 30 år yngre, jag kommer garanterat använda ansiktsmasker fler gång.

Just nu ser jag fram emot våren och det varmare vädret, som kommer med våren och sommaren. Fast vad finns det att klaga över, så länge det inte är metervis med snö och halvt omöjligt att ta sig fram samt tiotalet minusgrader.
Idag är just en riktigt ruskig och tråkig dag, som helst ägnas i sängen men så blev det inte för min del. Jag bestämde mig för att trotsa rusket utomhus, bege mig till stan och hämta ett paket. När jag ändå var i stan fick det även bli en sväng till centrum och ett besök på Café Viskan, nu när jag sitter här i sällskap av mina prylar och gott att drick till är jag glad över att jag trots allt kom iväg. För ibland behöver jag en dag då jag bara tänker på mig själv och inte bryr mig om vardagens alla måsten, plus att jag just nu håller på med en väldigt spännande bok.

För stunden håller jag på och läser Kolbarnet, som är skriven av Monica Kristensen och syns på bilden nedan. Handlingen i boken utspelar sig på Svalbard och ger verkligen en inblick i hur det är att bo på en stor ö, långt norrut där det är mörkt stor del av året. Ju längre jag har kommit i boken och dess handlingen, desto mer sugen är jag på att någon gång få besöka Svalbard och uppleva allt vad detta ställe har att erbjuda en turist som mig. 

Äntligen har jag nästa omgång böcker hemma, från loppisen förra veckan och även betalt för dem.

Det blev ytterligare 8 böcker och sammanlagt fick jag 14 böcker för 28 kronor, vilket innebär ett pris på 2 kronor boken om man slår ut det hela. Så jag är väldigt nöjd med mina fynd på loppisen, när väl böckerna är lästa så blir det att de får åka tillbaka till jobbet så de kan säljas igen.

Jag är inte mycket för att springa på loppisar högt och lågt, än mindre intresse har jag för auktioner.
Men det har sina fördelar och charm med att gå på loppisar, som den bokälskare jag är kan jag med jämna mellanrum göra stora fynd. 6 pocketböcker för 18 kronor, det är banne mig ett stort fynd och ja, nya böcker är inte billiga.

Enda loppisen jag nummera går på är Stiftelsen Vitrysslands loppis, en av orsakerna är ju att jag jobbar där. Men också för att jag nästan alltid hittar böcker att köpa, samtidigt som jag vet att inyäckterna från loppisen går till bättre behövande både i Litauen och i Vitryssland.
Som sagt så var det loppis i torsdags på jobbet och mamma lyckades få med mig dit en sväng, och tur var väl det. För jag lyckades hitta 6 böcker och dessa kostade mig 18 kronor. Tänk er det priset för en bokälskare som mig, jag var i princip i bokälskarnas himmel. 

#härdansarviinte
Jag måste börja med att applådera männen som kom ut på scen, enbart iförd handduk runt midjan.

Ni ska alla ha ett stort tack, för både skratt och tårarna.

Det är med stor glädje som jag gick ut från Stadsteatern igår kväll, efter att ha sett denna otroligt och underbara föreställning. 

Jag har inte mina rötter så högt uppe som i Tornedalen, men jag kände igen mig i mycket av det männen berättade om på scen. Oavsett om det handlade om deras upplevelser i skolan eller det här med att filosofera i bastun. För mig är inte semester i Finland ingen semester om jag inte åtminstone två kvällar suttit i bastun och filosoferar om någonting. Samtidigt gav dessa män mig en inblick i mitt arv från Finland och hur det kommer sig att jag är som jag är.

Äntligen har jag varit på Kirurmottagningen, för att träffa läkaren där och få en bedömning av jobba saker (hemorojder) på olämpligt ställe. Självklart var jag nervös och konstigt vore om jag inte varit nervös, men som tur är fick jag träffa en väldigt trevlig äldre läkare.
Jag tänker inte gå in på detaljer, men kan säga så här mycket, det kändes, klämdes och undersöktes väldigt noga där bak på mig. Trodde jag skulle känna mig mer obekväm än jag kände mig, det var ju inte direkt bekvämt. Trots det obekväma i situationen, gick undersökningen bra och jag lyssnade på vad läkaren sa hela tiden nyfiken som jag trots allt är. Nu blir det bara å vänta på att jag kommer få en kallelse till operation, för att åtgärda mina små problem baktill. Och det kan nog ta ett tag innan jag får den kallelsen med tanke på att det är viss väntetid till planerade operationer.