Drar en lättnadens suck och njuter av att helgen äntligen är här, efter en seg förmiddag på jobbet.
Segt var det av den enkla anledningen att förmiddagen ägnades åt att städa på jobbet, vilket å andra sidan behövdes göras. Dammsugare, golvmoppar och trasor drogs fram för att få det ordentligt snyggt bland alla bord. Även några lådor packades klart för att få dem ur vägen, jag hade även tid för att gå igenom påbörjade lådor och tejpa ihop dessa. Fanns även tid för att bara rulla tummarna och göra ingenting, vilket inte jag klarar långa stunder. Så istället passade jag på att klippa till nya lappar, för att senare fixa dem så man vet vad lådorna innehåller.

Förutom att förmiddagen var seg och stundtals var långtråkig, hann jag även med att tjatta med kollegorna på ett sätt som inte annars alltid hinns med. Att hinna umgås och bara bara vara tillsammans med kollegorna, tycker jag gav mig väldigt mycket. För det var som att jag kunde lära känna dem ännu bättre. 
Fick även beskedet att en kollega skulle sluta, denne var bara inne för samtal med cheferna och hämta hänglås från sitt skåp. Under tiden denne kollega var på jobbet hann jag få höra både det ena och det andra, många av sakerna jag fick höra var av sådan sort som jag helst hade varit fortsatt ovetande om. Men som tur är har jag en förmåga att mellan varven att låta information gå in genom ena örat och ut genom det andra örat, i detta fall för att det egentligen inte hade med mig att göra och för att det var sådant som jag inte ville veta.