Igår var dagen då jag nådde mina gränser, vad gällde att behöva lyssna på folks gnällande och klagande om det här med corona-viruset. Efter mycket om och men kunde jag helt plötsligt inte hålla käft, förklarade för några att jag inte orkade höra dem prata mer om Corona-viruset. Berättade att även jag var rädd och orolig, men att det fanns gränser på hur mycket alla orkar höra om samma sak om och om igen. 

Då jag tagit upp saken med arbetsledarna, som i sin tur tagit upp situationen med några enskilt kom det fram att dessa några personer inte kunde visa respekt och hänsyn för andra. "Varför gick du till dem?" frågade man mig och jag hade svar på tal direkt. Frågade att vad skulle jag annars göra när jag inte visste hur att ta upp saken i arbetsrummet, till personen som ställde jag frågan "Skulle jag bli förbannad, gapa, och istället kanske kalla dig dig dum i huvudet eller hora?" 

Det är sällan jag blir arg eller ens förbannad, men efter att i flera timmar varje dag ha lyssnat på samma ältande och ifrågasättande fick jag helt enkelt nog. Pratade med arbetsledarna som inte verkade göra något åt saken eller fullständigt sket i det hela, var jag tvungen att på egen hand markera. Berättade precis hur jag kände och tyckte, men att jag inte satt på jobbet varje dag och beklagar mig. Inte heller gnällde jag över hur andra deltagare höll eller med vem man pratat med, så man fick höra min åsikt och jag visade tydligt att jag inte sket i saker. 

Känslor högt och lågt är verkligen ingen bra kombination med migrän, så efter utbrottet blev det förlig att snabbt städa undan det jag jobbat med och fort skynda mig iväg till resecentrum och bussen hem. Det var raka vägen hem och lägga sig och sova, för att förhoppningsvis råda bot på migränen. 

I onsdgs var det telefomnmöte med handläggarna från både arbetsförmedlingen ochb Försäkringskassan. Och det enda bra beskedet jag fick, var att man förlängde min placering på Compad ända till oktober. Vilket betyder att sommaren är räddad för mig och betydligt mindre stress den närmaste tiden, då jag vet hur planeringen ser ut framöver.