Jag har inte haft vare sig orken eller kraften att ge mig iväg till kyrkogården, för att tända ljus för dem som inte är kvar i livet.
Istället har jag ett tänt ljus i mitt hjärta och huvud, för dem som inte längre är med mig i fysisk form. Jag vet att det finns ett par själar som vakar över mig och några hat vägarna förbi mig med jämna mellanrum.

Bara för att vi förlorar någon, oavsett omständigheter så kommer se alltid att finnas med oss på något vis.