Jag får flytta någonstans där jag slipper snön, denhär skiten ställer bara till med problem. Speciellt när jag ska till och från bussen, för vägen jag bor efter är livsfarlig att gå på när det är halt ute.
För jag är ju lite av en expert på att halka och speciellt under vintersäsonger, bara för mig att leta fram brodarna. Har ingen lust att hamna på akuten med brutet ben eller arm, räcker med en axel och stela knän som krånglar i kylan.

Ska inte klaga allt för mycket, nu när min axel "äntligen" är på bättringsväg. Det har blivit besök hos sjukgymnasten och fler lär det bli, för att kolla hur det går och om jag ska byta övningar.
Funderade på att be läkaren på vårdcentralen om kortisonsprutor för axeln, medan jag var sjukskriven.
Efter att ha rådfrågat min läkare om saken, valde jag att avvakta och fortsätta med övningar från sjukgymnast samt värktabletter. Fast skulle detta inte hjälpa, så finns ju fortfarande kortisonsprutorna kvar och säkert annat att göra.

Samtidigt känns det ganska bra att vara tillbaka på jobbet, för just den sociala biten och skippa vara hemma hrla tiden.
Fast jag är fundersam hur det blir framåt, vad ska jag göra om jag inte får en anställning på Samhall? Kan ju inte fortsätta arbetsträna bara gör sakens skull, näpp jag får hitta på något annat. 

Ibland är det bra att arbetsträna eller ha praktik, för det gör att jag kan få möjlighet att gå på informationsmöten och göra olika studiebesök. Var igår på Arbetsförmedlingen och fick information om arbetsmarknadsutbildningar, blev nyfiken direkt då det var utbildning mot svetsare och CNC. Skrev upp mig för att göra studiebesök nästa vecka, perfekt eftersom jag då kommer iväg från jobbet en stund. Samtidigt som jag får motion och frisk luft i en smäll, måste ju ha vissa fördelar av att arbetsträna och slita.