Kan ju inte påstå att jag haft en bra dag och det är trots lite grus i maskineriet, men vad gör det. 

Hade tid hos naprapaten precis efter lunch, välbehövligt på många sätt och vis.
Passade även på att ta en promenad i centrala Borås och lunch på Cafe Viskan, när jag ändå hade tid och en liten gnutta ork efter jobbet i sommarvärmen. 

Vem har önskat den här jäkla värmen? Det är helt otroligt, kan bara konstatera att jag inte är gjord för den här värmen. 

Resten av helgen tänker jag hålla mig inne, i sällskap av Själsfränden.

Efter igår hade det varit trevligt med en hyfsat lugn dag på jobbet, men den förhoppningen grusades precis vid frukost.

Besked om att jag skulle iväg till ny arbetsplats och jobba resten av dagen, precis vad jag inte behövde efter gårddagens hjärnsläpp.

Redan där började ångesten komma, paniken var inte långt bort. Inom 1 timme hade jag en fullständig panikattack (länge sedan sist) och undrar vart jag ska ta vägen. Men som tur var, så fanns det människor som hjälpte mig genom att finnas där.

Från ingenstans ringde chefen upp och kolla läget, bad mig att vänta där jag var så hon kunde komma och prata med mig. Mitt upp i en ångest och panikattack, utan dess like så blev det plötsligt mycket bättre. Blev ett bra samtal med chefen ute på parkeringen, vi diskuterade saker och kom fram till annat. 

Istället för att vänta nästan 1 timme på nästa buss, blev det en promenad till Sjöbo Torg och där ifrån en tur med bussen.

Jag har inga ord som beskriver vissa av dagens händelser, men jag är åtminstone stolt över mig själv.

Den här veckan har det varit dåligt med jobb inne för min arbetsgrupp, containrar har kommit på fel dagar eller väldigt sent på dagen.
I måndags satt jag mellan 7.45-11.00, rätt upp och ner utan något att göra. Medan idag skulle jag plötsligt iväg till Drem (lagerjobb), helt plötsligt och från ingenstans. 
Blev riktigt sur och förbannad, sa till arbetsledaren att "Ursäkta, de kan inte bara omplacera mig hur som helst" m.m utan att vara arg mot honom.

Tänkte att vill man skicka iväg mig hur som helst och utan förvarning, får man ta den diskussionen med mig personligen.
Har sagt till om att jag vill ha lite förvarning, om sådana här saker som att byta arbetsplats för att jag ska slippa massa ångest, panikattacker osv. Men det verkar inte ha gått fram ordentligt till berörd chef, så jag parkerade mig i matsalen och tog lång frukost.
Strax före 10 var jag ensam kvar, då grabbarna var iväg på annat och jag bestämde mig att att gå hem. Kunde gå precis hur som helst, men jag gjorde det som jag tyckte var bäst för mig själv och för att markera att jag inte kan slängas runt hur som helst.
Självklart kan jag tänka mig att jobba på andra ställen också, om det är dåligt med jobb på Prognosgatan (Speed). Enda jag kräver är att få en förvarning på måndagen eller fredagen, om att kommande vecka kan bli så att jag får jobba på andra ställen.

Det jag inte gillade var hur personerna som bestämmer på kontoret, tror att det bara skicka iväg folk hur som helst. Ännu värre är att de på kontoret inte kommunicerar med varandra över huvudtaget, och detta är inte första gången...

Hur som helst så är det onsdag kväll och jag önskar er alla en god natt.

Tänk om jag kunde göra som herr Triniti, sova hela dagarna, äta när jag känner för det och gå ut ibland...

Förvånande så var det inte något större fel på min hand, utan snarare det gamla vanliga. Smärtan och domningarna jag haft på sistone, visade sig vara symtom på att nerverna förbi armbågen vsrit i kläm. Kunde även vara så att ledbanden runt handleden var en aning töjda, riktigt skönt att äntligen veta vad problemet är. 

Så det är bara fortsätta träna handen, använda handledsstödet när jag är på jobbet och hoppas att inga fler problem ska uppstå fram över. 

Jag trodde aldrig att en del av mina besvär med smärtan och domningarna i handen, kunde komma från armbågen. Så nu blir det att komma igång med att träna upp styrkan i handen och använda handledstödet, enbart på jobbet. 

Avslutar med ett boktips.

Efter en längre tids problem med min höger hand, är det äntligen dags att träffa läkaren här på sjukan i Skene.
Blir intressant att se vad läkaren gör för bedömning, får hålla tummarna att oavsett vad problemet är så går det att åtgärda.

Igår blev det att hälsa på i Mantorp, hos syster med familj i det nya huset. Jag fann mig fort tillrätta ute på altanen och satt där större delen av dagen...