Det känns äntligen som att jag kan andas igen, och det är plötsligt roligt att vara på jobbet.
Trappstäd är kanske inte världens roligaste men ett jobb, som måste göras och äntligen känns det bra att gå till jobbet. 

I måndags förra veckan fick jag byta arbetsgrupp, efter en längre tids problem med måendet och några samta med chefen. Det blev för mig att istället utgå från Åsboholmsgatan och hänga med i en av bilgrupperna. Vilket innebär olika stadsdelar varje dag med nya trappor, bäst av allt är ändå alla nya människor som jag träffar varje dag.

Sedan i höstas har jag kämpat med mitt svajande mående, pga dålig arbetsmiljö och stress. Så äntligen få en chef som vågar ta tag i saker och röra om i grytan, kändes riktigt bra. 

Nu är jag inne på min 2:a vecka i bilgruppen och det känns hur bra som helst, tänk vad lite miljöombyte kan göra.

Inte lätt att heta Zelda, helt slutkörd efter att ha haft besök från Mantorp hela helgen.
Efter en ordentlig omgång med bus, hade jag en utslagen liten katt liggandes på golvet.