Tillbaka på jobbet och jag har fått en rejäl mjukstart, efter att ha varit hemma med ont i axeln de senaste 2 veckorna.
Ska inte klaga över att börja med möte hos chefen 7.30 igår morse, för genomgång av ny information samt kort snack. Sedan blev det en ovanligt kort dag på jobbet idag, effektivt jobbat och gå hem redan 11.00
Snacka om att hinna med mycket efter jobbet, när jag är hemma redan 12.30 istället för 15.30 Har hunnit med en tupplur på 1 timme, diska och ta kaffe med en spännande bok. 
Sedan blir det 1,5 timmes information på Arbetsförmedlingen imorgon, om olika utbildningar. Ibland gäller det att passa på när chansen kommer och man får göra annat mellan varven, tänker att blir jag inte kvar på Samhall kanske jag hoppar på en utbildning istället. Aldrig fel att lära sig nya saker och om det kan hjälpa mig närmare jobb, möjligheter får man ta vara på.

Vem har sagt att livet ska vara lätt? Det måste vara för mycket begärt om att få information och relevant sådan, när det kommer till olika myndigheter.

Jag har aldrig påstått att jag är frisk i huvudet, men jag har åtminstone lite innanför pannbenet att använda mig av.
Men det gäller uppenbarligen inte Arbetsförmedlingen, på det stora hela liksom...
För stundtals verkar det som att det inte finns någon som helst kommunikation alls inom denna myndighet. Och inte heller kan man kommunicera något till mig som arbetssökande och som behöver deras hjälp...

Fick igår veta att jag hade ny handläggare hos Arbetsförmedlingen och chansen till fast anställning hos Samhall hade plötsligt minskat, eftersom deras behov av personal inte var lika stort längre.
Varför ens prata om fastanställning, när risken finns att jag kanske ändå inte har någon direkt chans att få en anställning.
Å ena sidan var ju inte dörren helt stängd för mig, då det fortfarande finns några tjänster hos Samhall att tillsätta. Saken är bara den att X antal tjänster och för många personer som kan vara kandidater till dessa.

Det kändes som om att jag blivit överkörd av en ångvält flera gånger om, för till vilken nytta har jag arbetstränat och kommit upp i 75% (6 timmar om dagen). Helt jäkla meningslöst, mer än 6 månader och jag kämpat, skött mig och visat att jag vill/kan jobba. Så kommer det en käftsmäll från myndigheter, vars jobb är att hjälpa arbetslösa människor som mig.

Och så helt plötsligt från ingenstans, får jag äntligen något positivt besked.
Jag var nämligen inställd på att beslut för min arbetsträning på Samhall, skulle ta slut nu på onsdag den 16 november. Fick idag besked från min chef om att det inte alls var i november utan i december, som mitt beslut går gällande arbetsträning hos Samhall.

Oavsett om det är skärgården och Sandhamn, eller Åre med snötäckta fjäll i bakgrunden så lyckas Viveca Sten att fånga mitt intresse.

Äntligen har jag tid att fixa och greja med mina projekt, som bara samlat damm i garderoben. Nämligen alla färdig stickade sjalar, som jag behövde fästa trådar på och klippa bort ändar.
Plus att jag haft ork över till att städa, ja inte har jag storstädat. Fast det fick bli att damma kvickt och sedan dra fram dammsugaren, eftersom det var allt för länge sedan.
Ibland kanske det är bra att vara hemma, med en axel som krånglar oavsett vad jag har för mig. Medelade bara att jag var hemma med ont i axeln, så ingen skulle undra vart jag var.

Vilken start på veckan, stundtals kändes det som om jag var den enda som jobbade. Kände mig som en trafikpolis, fast utan visselpipa och bilar omkring mig.
Saken blev ju inte bättre av min axel värkte och krånglade i vanlig ordning, men som tur jobbade jag bara fram till lunchen 12.30
Skulle nämligen iväg med min jobbiga axel till fysioterapeten och få denna kollad, visade sig att det var samma problem som tidigare.
Rotator cuff-syndrom som det fint heter, blir intressant å se om sjukgymnastik hjälper med värktabletter.
Som tur har jag en tid hos läkaren på vårdcentralen, på måndag förmiddag. Håller tummarna för att få någon sorts hjälp, men det visar sig på måndag.

Åka till Ullared en fredag eftermiddag direkt efter jobbet, gör man på vinst och förlust.
Som tur var det inte överfullt inne i varuhuset, men de personer som fanns där... Stundtals önskade jag att jag haft med mig en hagelbössa, megafon eller en tutta med extremt högt ljud för att folk parkerade mitt i gångarna. Eller så gick man 2-3 personer i bredd och vek inte en millimeter, för att släppa fram någon annan.
Stundtals är jag garanterat inte mycket bättre, men jag försöker se till att andra kan komma runt eller åtminstone förbi mig om jag står illa till.

Jag åkte ner utan större plan på vad jag skulle köpa, undantaget några småsaker till min systerson. Hälften av det jag betalade var pressenter till systersonen eller mina föräldrar. Hittade de sista 2 julklapparna, så nu är allt klappat och klart för i år. Hade även turen att hitta en snygg dagbokkalender för nästa år, för 50 kronor och det rena rama fyndet.

Jag vet inte vad som hänt med mig och min hjärna, men det känns som om min hjärna har stängt ner till viss del.
Har inte glömt bort er, mina bloggbesökare...
Jag har massa tankar som jag vill blogga om, men när det väl kommer till kritan så rinner det ut i sanden. Å andra sidan har de senaste veckorna varit tuffa, då jag väntar på svar som aldrig vill komma och en axel som har boxingsmatcher med värk dygnet runt.

Men det här med att vänta på besked från cheferna om att få byta arbetsplats, det kan få vem som helst att bli knäpp.
Förstår att det inte bara är att flytta medarbetare hur som helst mellan olika arbetsplatser, men någon måtta får det väl vara tycker jag.
3 veckor har gått sedan jag tog upp detta med min områdeschef första gången, hon skulle kolla på saken och återkomma till mig. Fast jag misstänker att hon har så mycket att göra, så min förfrågan om flytt till annan arbetsplats fallit i glömska.
Som tur var så mailade jag min andra chef igår med samma fråga, då jag behövde fråga om några andra saker rörande mig och min arbetstid.
Förklarade att min axel har börjat krångla och att jag fram över kan ha svårt att vara på Speed, vilket är orsaken till att jag vill byta arbetsplats.

Som det inte räcker med rena struntvädret ute och jag inte har lust att lämna sängen, så har även min axel börjat krångla ordentligt igen. Vet inte vad jag höll på med förra veckan, men det var på tok för mycket tunga lådor för att jag och min axel skulle fixa det. I vanlig ordning bet jag ihop och kämpade på, fram tills i torsdags. Slutade med att jag blev tvungen att stanna hemma på fredagen, för att jag hade sådan värk i axeln.
Så nu knaprar jag värktabletter högt och lågt, bokat tid hos fysioterapet igen och ska försöka få tag på vårdcentralen för att boka tid hos läkaren.

En av anledningarna till att jag vill byta arbetsplats, är just att jag ofta har ont i axeln eller handleden. Plus att jobbet jag har på Speed är väldigt tungt, vilket uppenbarligen inte är bra för vare sig min hand eller axel.
Saken blir ju inte bättre av att jag är kortast i gruppen, och mellan varven är det jag som får dra det tyngre lasset pga att vissa inte har alla skruvar på plats.
Finns mängder av små saker som bidragit till att jag vill byta arbetsplats och arbetsgrupp, som den sociala biten och gemenskapen.

Väldigt fin bild på min systerson, kom med posten idag och hans inbjudan till dop.
Kan en bebis på drygt 2 månader skicka inbjudningar?
XDet var min först tanke när jag tittade på kortet, snacka om härdsmälta hos mig...

Herr Triniti som nyligen fyllde 21 år, är inte van vid barn och har aldrig träffat ett spädbarn under hela sitt liv. 

Igår blev plötsligt dags för ett speciellt möte, Triniti 21 år möte William 7,5 vecka.