Återigen var det dags att besöka vårdcentralen, den här gången gäller det ett utalag som inte har gett med sig. Ibland är det rent sagt ut hopplöst, när saker inte bara går över av sig själv och att man måste testa massa saker som inte hjälper över huvudtaget.
För jävligt är det när Försäkringskassan plötsligt ändrar utbetalningsdag för sjukpenningen, jag skulle fått det idag men helt plötsligt är det ändrat tills imorgon. Vilket gör att jag måste ändra mina planer för resten av dagen, men som tur överlever jag nog. Planerna jag hade för idag, får jag flytta till på tisdag och som tur är så har jag ledigt från ABC den dagen.

Livet är en dans på rosor säger man ibland, att leva med ångest och andra psykiska problem gör att livet många gånger är allt annat än en dans på rosor. Det har jag många egna erfarenheter av, då jag gång efter gång gått in i väggen och gjort otaliga (ibland oförlåtliga) misstag, men jag har lärt mig så många saker efter vägen och många intressanta människor har jag mött under resans gång.

Att leva med pyskisk ohälsa är inte lätt och för många är det en kamp varje dag, för min del har det blivit lättare att både hantera min ångest och att leva med den. Jag har lärt mig att hantera ångestfyllda situationer och hur jag ska möta andra människor, som kan och ofta säger saker som leder till att ångesten dras igång igen. Sedan har jag inte den bästa ekonomin och mängder av skulder får jag dras med, men jag kämpar åtminstone för att bli av med mina skulder och jag försöker varje månad göra rätt för mig ekonomiskt. Vilket i slutänden leder till att jag inte har så mycket pengar över, när räkningar är betalda, mediciner är köpta och busskortet är laddat för ytterligare en månad samt övriga utgifter som jag har är betalda. I slutet av månaden kan det vara dåligt med pengar och då har jag oftast inte råd med några extra utgifter, men vad ska jag göra när jag behöver den där medicinen och det är drygt 1 vecka kvar tills jag får pengar? Den enkla vägen och självklara vägen är ju att be någon om hjälp med att betala för den här medicinen som behövs, sedan finns det andra alternativ som är både dåliga och fel. Samt att dessa alternativ har fler dåliga konsekvenser som följer med, jag kämpar varje dag för att aldrig igen ta fel och dumma beslut. Men även jag som försöker och kämpar med detta kan göra fel, är det inte mänskligt att göra fel? 

Jag använder mig själv i detta inlägg då jag har varit i sådana här situationer, när man fylls av ångest och man inte tänker eller bryr sig om vad som faktiskt är rätt och fel. Det hände mig ärligt talat här om veckan och för det hade jag ordentligt med dåligt samvete och självklart kom ångesten, så fort jag tänkte på mitt dåliga beslut. Sedan kom möjligheten då jag kunde ställa allt till rätta, så gott det nu går när jag gjort något fel. Så nu när jag tänker tillbaka på det jag gjorde fel, ser jag plötsligt saker som jag inte tänkte på tidigare när jag var mitt uppe i situationen. Nämligen att jag har chansen att diskutera med mig själv och stoppa att sådant här händer igen, på ett väldigt tidigt stadium. 

Jag gjorde ett val som gav dåliga konsekvenser, det för att jag sket i vad som är rätt och fel samt att jag visste jag skulle få dåligt samvete. Nu i efterhand när jag ser på det inträffade, är det tydligt att jag lät min ångest ta allt för stor plats och det faktum att jag inte bad om hjälp. För jag hade möjligheten att be om hjälp men problemet var att jag var för stolt för att be om hjälp och jag tyckte det var skämigt att be om hjälpen. 

Hur som helst så går livet vidare och jag drar lärdomar av nämnda händelser, man blir aldrig för gammal för att lära sig nya saker.

Jag ville verkligen inte gå till tandläkaren på en akuttid, men så blev jag ändå illa tvungen. Mitt i aktiviteterna innan kaffet blev det att runga för å boka en akuttid, som tur är fick jag komma före lunch och skönt är det å slippa vänta i stan. Fick träffa en väldigt trevlig tandläkare som var ordentlig i sin undersökning och rengöring, sa att det verkligen behövdes dra ut visdomstanden i och med att jag nu har sådana problem med den. Kändes bra att ha gått till tandläkaren och det känns ännu bättre, då jag fick pencillin utskrivet med. Åker en sväng till apoteket på sjukhuset, för att hämta ut medicinen och sedan blir det att bege mig hemåt. Ibland tycker jag det är helt okej att ta 1 timme senare buss hem, speciellt nu när jag har haft ett väldigt viktigt ärende att uträtta. Blir att fortsätta med värktabletter framöver och det för att hålla smärtan i schack.

Jag förstår inte vad problemet är med Folktandvården Södra Torget, pratade med dem igår igen och försökte få min tid tidigarelagd. Men det gick inte över huvudtaget, kunde få en tid den 25 april om jag ville och det verkar som att Folktandvården älskar att låta patienter lider. Kunde få komma in på en akuttid och få visdomstanden spolad, men jag undrade till vilken nytta. Varför ska jag gå till tandläkaren, betala ännu mer när de ändå inte åtgärdar det urpsrungliga problemet som är en tand som behöver dras ut? Blev jäkligt förbannad då jag upplevde det som att man inte bryr sig om hur jobbigt detta är för mig, nu har jag även blivit tvungen att börja med värktabketter. Det bara för att jag ska stå ut med värken, som ändå inte släpper helt med tabletter även om smärtan lindras och blir mer uthärdlig. Får helt enkelt hoppas och hålla tummarna för att käkkirugen på sjukhuset hör av sig, så jag slipper vänta. Fast än så länge har jag inte hört något från dem, skönt är ändå att de har fått min remiss och att den processen är startad hos dem.

Ska prata med grabben om det här och se vad de har att säga, kanske har de tips och idéer.

Verkligen inte lätt för busscauffören idag, speciellt inte när det kommer en pensionär som försöker åka på ett utgånget kort och som inte ens gällde inom Borås. Ännu värre blev det av att pensionären försökte skynda på apparaterna och ta sitt betalkort samt kvitto, innan allt var klart. Kan inte heller vara lätt att va pensionär, men det gäller att hålla ordning på sina kort och veta vart man ska vända sig om kortet är för gammalt.
Då var första tillfället för den här veckan på ABC avklarat, bara 2 kvar att överleva. Men det borde inte vara något problem, om det går som idag då det ändå var relativt lugnt. Får hålla tummarna och hoppas att sjukhustandvården hör av sig inom kort, så jag får komma dit snabbt och att jag slipper vänta 1 månad på att gå till min vanliga tandläkare. Återstår att se hur det blir med den saken, problemet är att Folktandvården inte verkar bry sig om att jag ska gå med en jäkla tandvärk i 1 månad. Fick remissbekräftelse med posten och nu återstår det att se om jag får komma dit, eller om jag absolut måste gå till Folktandvården. Problemet är att jag stundtals har väldigt ont i käken pga av visdomstanden, men vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Vill ju inte gå till tandläkaren och betala massa, bara för att få om det ens funkar med att de rensar runt tanden. Då min tandläkare i förra veckan ansåg att tanden inte behövdes dras ut, men han verkar ju skita i att jag som patient inte fixar den här jävla smärtan. Får se de närmaste dagarna om jag kan ha turen att få tid upp till käkkirurgen på sjukhuset, om jag får en tid till dem inom 2-3 veckor skulle jag vara väldigt glad. Hur som helst så följer fortsättning om min förbannade visdomstand. 

Då var det återigen dags för en ny vecka här på ABC, eller som det numera heter Vuxensykiatriska rehabiliteringsmottagningen. Blir intressant att se vad för uppgifter jag kommer att ha den här veckan, då jag var trotsig och gjorde annat i fredags förmiddag. Plus att det börjar en ny kille i gruppen idag, som jag faktiskt hann träffa i torsdags. Får se hur gruppen kommer att se ut idag med tanke på att det var en som slutade i fredags, förhoppningsvis slipper jag vara mentor mina sista veckor här på ABC och att jag kan få lite andra uppgifter. Som är utöver de vanliga uppgifterna som vi har i gruppen, men det lär jag få vetskap om när vi drar igång för dagen.

Jag har aldrig varit med om att Folktandvården varit så här dryga och hopplösa på att hjälpa mig som patient, ringde dem idag igen. Den här gången verkade det som att det jag sa och ville gick fram, och självklart blev jag erbjuden en akuttid "för att avhjälpa det akuta". Men jag vill inte ha en akuttid och bli av med smärtan för en dag eller två, jag vill få tanden utdragen och blev lovad att tandläkaren skulle ringa upp mig. Blir intressant att se vad tandläkaren säger och tänker, om denne under dagen ringer upp mig. Förhoppningsvis får jag en tid för att dra ut visdomstanden som det handlar om, och kan man inte göra det på folktandvården får man se till att remittera mig dit man kan utföra detta. Mer om detta får det bli när jag själv vet mer om saken, tur för mig är att jag är hemma och kan ringa sådana här helt idiotiska samtal.

Nu på eftermiddagen ringde Folktandvården tillbaka och meddelade tid för utdragning av tand, känns så skönt att äntligen få ut den sista visdomstanden. Har även fått mina linser med posten, har nu linser så jag klarar mig 3 månader framåt och det visade sig bli en riktigt bra dag. Saker och ting kan ju inte bli bättre nu när jag både har tid till tandläkaren och fått mina linser, verkar som att det ibland gäller att vara ihärdig och inte ge sig i första taget.

Det var någon vecka sedan jag kollade på Det okända, men ikväll är det åter dags att se reprisen av Det okända. Tur för mig är det verkligen då veckans avsnitt är riktigt spännande, det är förutom spöken även djur från andra sidan på besök. Vilket gör detta avsnitt extra spännande och det i kombination med ett bra medium, Vendela som i detta nu hjälper djuren över till rätt sida.

För övrigt finns det inte mycket att säga om den här helgen, det blev inget besök på Stadsparksbadet. Istället blev det att köra lite träning här hemma, när jag storstädade mitt golv med golvmoppen och behövde flytta omkring så gott som alla möbler. Det var ganska skönt att slippa badhuset och allt stimm då jag den senaste tiden haft väldigt ont i kroppen, antagligen efter min förkylning. Fast det kan finnas andra orsaker till att jag har och har haft ont, både i höft och ryggen. Men nu ska jag inte beklaga mig över en värkande kropp, det jag verkligen kan beklaga är det svenska bidraget till Eurovison Song Contest. Hur i helvete kan man välja Frans och hans låt? Kan ju redan nu konstatera att det troligen inte kommer gå så bra i årets upplaga av denna sångtävling, får hålla tummar och tår att jag inte har fel på den fronten.