Våren har kommit smygande, även om det blåser kallt om öronen. Trots kylande vind var det riktigt skönt att komma ut på stan,

Det går inte att ha tråkigt när man träffar en 7 månaders kille, som kan springa snabbare än Bolt i sin gå-stol.

Rallykillen fick roa sig med moster och mormor i vardagsrummet, medan mamma, pappa och morfar renoverade på övervåningen.

Ser verkligen fram emot att vara ledig ett tag, men å andra sidan vore det skönt att få veta när nästa möte blir.
Bäst av allt vore att få veta om jag har en chans till anställning eller ej, men det beskedet lär dröja. Precis som med allt annat som har med Arbetsförmedling, jag har slutat förvånas över segheten hos denna myndighet.

Hur som helst blir det skönt med "semester", efter de senaste veckornas slit.
Vissa dagar har det varit så mycket well papp, så att det svämmar över.

Dessa dagar har varit riktigt jobbiga, men värst har de dagar varit när kollegan varit på rast/paus större delen av dagen. Till sist blev jag så trött på att "nästan ensam" sköta jobbet själv och mailade chefen, där jag förklarade läget och bifogade sammanställning över kollegans raster under en längre tid.
Chefen tackade för informationen och skulle ta ett samtal med kollegan, får hoppas på det bästa.

Ännu en orsak till att jag ser fram emot ledigheten, är allt tjaffs och bråk som varit inne i returen.
En Returare fick i fredags nog och ryter ifrån, efter att flera personer börjat tjaffsa och tror sig veta bäst mot arbetsledaren.

Trots att det regnar och blåser som bara tusan, så blev det trots allt en månda utan allt för många överraskningar.

Hade i eftermiddags möte med min närmaste chef och handläggare från Arbetsförmedlingen, det blev lite avstämning om vad jag gjort och hur mycket jag klarar av att jobba.
Nu sitter jag här igen och rullar tummarna igen, med bara 3 arbetsdagar kvar, och inte den blekaste om jag har ens minsta chans till anställning eller ej.

Den stora frågan är nu: Hur länge blir det att gå hemma denna gången?
Skulle jag inte få en anställning, så känns det senaste året helt jäkla bortkastad. Kämpat, slitit och ställt upp, konstaterat att jag har en paj axel och en handled som lever rövare mellan varven.
Å andra sidan har det funnits några bra saker, jag har bevisat för mig själv och för andra att.även jag duger.
Största pluset är ändå att jag tappat i vikt och byggt muskler, samt bevisat att även korta tjejer kan samma saker som killarna.
Ser fram emot fredag, då det blir skönt med sovmorgon och slippa gå iväg tidigt på morgonen.

Grattis till alla kvinnor, tjejer och flickor runt om i världen! Grattis till alla som kämpar för en bättre värld, på Internationella Kvinnodagen!

Finns mycket att vara stolt över, speciellt som kvinna. Tänk bara så långt vi har kommit runt om i samhället, även om det finns mycket kvar att förbättra och förändra.
Det bjöds på fika dgen till ära på jobbet, så det fick bli en bulle till kaffet. Firar att jag lyckades med körkortet för, ja noga räknat, 18 år sedan och det efter mycket kämpande.
Får mig att inse saker, allt som jag tar för självklart som körkort, studier/utbildning och mycket mer, var inte självklart förr.

Redan mars och torsdag till råga på allt, kan ju inte bli bättre när man bjuds på tårta.

Med ont både här och där i kroppen, ser jag fram emot ett besök hos Erik. Naprapat i Borås som hjälpt mig många gånger, med både nacke/axlar och ryggen.

Tänk vad livet vore lättare, om jag varit ett orakel eller spådam. Hade varit skönt för att veta hur veckan skulle blivit, efter att chefen frågat om jag kunde testa 8 timmars dagar.

Sms:et kom när jag satt med katterna på altanen, kände direkt att mitt humör sjönk som en sten i vatten. Senare på kvällen kom första omgången med migrän, som är så underbar och sedan tröttheten.
Hela veckan har jag känt mig som en zombie, jag har gått till jobbet, pratat med kollegor och stundtals kunnat skratta.
Som om det inte räckte med migrän och extrem trötthet, så har det även förekommit en del ångest. Ångesten har inte alltid visat sitt fula tryne, men den har krupit under skinnet på mig. Så till den milda grad att jag även varit på extremt dåligt humör och inte orkat med vissa personer.

Äntligen fredag, dåligt humör från helvetet, så vill kollega prata med mig. Lyssnade vad kollegan hade att säga och undrade "från vilket universum hon kom från."
Jag skulle tänka på hur långa raster jag tog, se till att ha koll så det inte svämmade över med well papp. Istället blev det en påminelse om rasterna, sedan var det en utläggning om att jag och kollegan bråkade och inte kom överrens.
Hujeda mig, vilken människa...
Frågade kollegan om vi inte kom överrens och inte delade upp jobbet, denna var lika fundersam.
Slutade med att vi fick ringa chefen och få en förklaring, samt informera om att chefen fick prata med kollegan som pratat med mig.
Blev även att skicka iväg till min andra chef, som ville att jag skulle testa 8 timmars arbetsdag. Förklarade läget och hur jag mått under veckan, att jag inte fixar 8 timmar nu.

Det är inte lätt att vara människa, över huvudtaget.
Som tur är...
Så är det åtminstone fredag

Hur svårt kan det vara att sköta sitt jobb?
Uppenbarligen har jag och kollegan haft olika arbetsuppgifter, trots att vi båda ska ta hand om wellpappen.

I tisdags runt 12 tröttnade jag på att ensam behöva ta hand om wellpappen, då kollegan antingen satt med mobilen, sov någonstans eller tömmde diskmaskinerna.
Efter mycket om och men, hittade jag kollegan och denna fick komma för att hjälpa mig. Fast det var inte uppskattat att jag sagt till kollegan, för uppenbarligen hade denne fått en härdsmälta och ställt/slängt bingarna så illa att de låg åt alla håll.
Fick en stund senare chans att prata med vår arbetsledare, som lovade att prata med kollegan.

Det enda jag ville var att kollegan skulle hjälpa till och ha koll, sen struntar jag om kollegan tar 5-10 raster under dagen. Bara jobbet blir gjort och det sköts ordentligt....

Nästa härdsmälta skedde i igår förmiddag, jag "städade" bort massa wellpapp från en kollegas bord. Jag gjorde detta för att vara snäll, men också för att det skulle snyggt och prydligt ut när kollegorna jobbar.
Visade sig att detta inte var uppskattat, vid senare tillfälle träffade jag kollegan och denna gav mig en redig omgång. Fick veta vad jag var för person och i samma andetag, skulle kollegan blanda in annan person som inte hade med saken att göra.
Det var höjda röster och jag sa vissa saker, kanske inte var så lämpliga. Men vad ska jag göra, är ju bara mönniska och ibland säger man saker i stundens hetta. Får vara glad över det inte var jag som höjde rösten och ställde till en scen, tur att det inte var fler personer i närheten eller besökare.
Skrev ett sms till chefen en stund senare, efter att ha pratat med personen som blev inblandad i städsituationen.
Jag kunde ha låtit bli att städa dennes bord, efter att ha pratat med chefen nu på morgonen tog jag chansen att även prata med kollegan. För att "reda ut" saker och ting, mer kan ju inte jag göra.

Vilken vecka alltså och det är bara torsdag, fötterna värker och det är jobbdag även imorgon.