Herr Triniti kan få för sig precis vad som helst, klättra upp på köksbordet fast jag sitter precis jämte.
Eller så drar han igång med sina opera och det är i klass med Pavaroti (opera stjärnan), vilket kan skrämma slag på vem som helst.

Vissa dagar har varit så långa, klokan har knappt rört på sig. Men så kollar jag ut genom köksfönstret...

Piff och Puff är på besök, så roligt att se dem igen.

Jag vet inte vad det har flugit i mig, men de sista dagarna har jag varit extremt sega och hopplösa. Det blir inte bättre av att jag går hemma och drar fötterna efter mig, men det ska upenbarligen bli ändring på.
Fick i tisdags eftermiddag besked om att jag har en ny handläggare på Arbetsförmedlingen, vilket känns riktigt bra. Jag får chansen att komma igång med att arbetsträna på Samhall under en tid, för att visa vad jag går för och vad jag kan tänkas behöva hjälp med. Ser fram emot att komma igång med arbetsträning igen, senare har jag fortfarande chansen till utvecklingstjänst hos Samhall. Plötsligt och när man minst anar det, så börjar saker å ting hända runt en.
Igår hade jag även telefonmöte med min socialsekreterare, var trött på att bara sitta hemma och vips blev det tidig avfärd till stan och biblioteket. Kände inte för att sitta hemma och vänta på att telefonen skulle ringa, för att sedan skynda iväg till bussen och göra ärenden till biblioteket. 

Så det blev lite annorlunda dag för mig igår, samtidigt som det gav mig energi. 

Ensam kan jag inte rädda hela världen, men som blodgivare kan jag alltid hjälpa en annan människa

Jag kanske varit sysslolös för länge, eller så har jag något skit i kroppen som vägrar släppa och det trots att jag inte känner mig sjuk. Å andra sidan så är det inte så himla lätt att veta nu för tiden, om man är sjuk eller frisk eftersom man kan vara helt symtomfri.
Den senaste tiden blir det att ta varje dag som den kommer och försöka få något gjort, om så bara få en enda sak gjord som att starta diskmaskinen eller tvättmaskinen.
Fast idag har varit en riktigt seg måndag, halva dagen har gått till att sova och åter sova. Fattar inte att jag kan sova så extremt mycket, men i perioder är det bara som att tröttheten slår ut mig.

Men som tur är det en ny dag imorgon, då hoppas jag ha mer ork och jag behöver fixa med saker i stan.

Ibland får man sig en chock bara genom att titta ut genom köksfönstret, herr Triniti skulle även ut och jaga iväg inräktaren.
Fåglar och ekorrar bryr sig katten inte direkt om, men allt annat ska uppenbarligen inte befinna sig på hans "mark" (tomten).

19.45 och 23 dagar till tillbringar jag framför tv:n i sällskap av familjen Knyckertz.

Livet vore lite mer underbar om jag kunde varit kvar i sängen med täcket över huvudet, men helt ärligt...
Får vara glad över att jag tog mig i kragen och kom iväg i kylan, för om det kommer snöa imrgon så har jag inte lust att springa ärenden på stan.
Började förmiddagen med att vara för tidig till vårdcentralen, för att lämna prover och jag hade tur att kunna komma in tidigare.
Sedan blev det att svänga förbi Apoteket och hämta mediciner, samt hämta beställt paket från Hobbii.
Istället för att åka direkt hem efter att fixat med alla måsten på stan, så passar jag på att pausa på Café Viskan och helt plötsligt tickar tiden på lite snabbare än om jag vore hemma.
Trots den sega starten på denna morgon, så blev den här måndagen bättre än förväntat.