Varje dag är det något nytt om antingen Donald Trump, eller svenska politiker som inte kan följa sina egna råd och rekomendationer i medierna.
Efter de senaste veckornas rapportering kring svenska metoden att hanterna Corona pandemin och politiker, samt tjänstemän som gör allt förutom att följa råd och rekomendationer så har jag kommit fram till ett par saker.
Första är att den så kallade svenska metoden inte har funkat över huvudtaget, det pratades om att man skulle skydda de äldre och sköra. Hur har det gått? 

Andra är att vården lovordas och hyllas... Men sen då? Vårdpersonalens semestrar sköts upp och/eller delades, inte har de haft några ordentliga möjligheter till någon som helst återhämtning. Sedan ska de som med sina egna liv som insats, i första linjen i kriget mot Corona nu behöva jobba ännu längre pass och fortfarande med lika dåliga löner som tidigare. 

Tredje är de så kallade politikerna och högt uppsatta tjänstemän, folkvalda människor. Ena dagen hålls det presskonferens i tv, där vi uppmanas att inte besöka shoppingcentrum, affärer som absolut inte inte är nödvändiga. Träffa minimalt med nya människor, res inte någonstans och undvik kollektivtrafiken. 

Våran statsminister har befunnit sig i ett shoppingcentrum för att besöka 1 butik, precis före jul. Var det ett nödvändigt besök i detta shoppingcentrum? Jag som vanlig svensk och medborgare får ju inte göra sådana besök, vem ger då statsministern den rätten...

Sedan var det chefen för MSB som flög till Kanarieöarna, för att fira jul med sin dotter och ska även ha besökt en klubb med främmande människor. 

Hur i helvete kan en flygresa till Kanarieöarna vara en NÖDVÄNDIG resa? Kan någon förklara detta för mig, att högt uppsatta tjänstemän och politiker kan göra som de vill och fullständigt ignorera restriktioner och rekomendationer. Medan resten av världen gör allt i sin makt för att undvika att bli sjuk, smitta osv...

Avsätt samtliga politiker, utan vidare lön och ersättningar. Ska fansiken kännas att de gjort fel och de ska fansiken lära sig hur det är att vara en vanlig medborgare. 

Jag skäms över att vara svensk och bo i Sverige, fy faan för dessa människor...

Det är säkert många där ute som kommer att ha åsikter om vad jag skrivit om och delat med mig av i detta inlägg, men kom ihåg att jag är inte perfekt och jag är bara en vanlig människa. 

En vanlig människa med fel och brister, precis som alla andra.

Äntligen är det 2021 och förhoppningsvis kan världen återgå, till något som liknar en "normal" vardag för de flesta av oss.
De sista månaderna av 2020 vet jag inte vad som hänt i världen eller vad jag haft för mig, men på något sätt har jag genomlidit vardagen. Det är som att jag gått i någon form av töcken, eller så har min hjärna bara stängt ner en del av sinnesintrycken för att jag ska orka fortsätta kämpa på.

Som sagt så är det 2021 och jag har en bra känsla, gällande det här året. Jämför man med 2020, så måste det på något sätt bli bättre och det kan garanterat inte bli sämre.
Jag har äntligen under all ledighet fått tillbaka inspiratipnen för att fortsätta brodera tavlor, samt lusten att läsa har hittat tillbaka till mig
Nu håller jag på med en dansk författare vid namn Jens Henrik Jensen, och serien om Oxen som är krigsveteran.
Kan starkt rekomendera både författaren och serien, där jag har kommit en bit in i 2:a delen.

Det känns riktigt bra att det äntligen är 2021, nytt år med otroligt många möjligheter...
Önskar er alla en underbar fortsättning på detta år, nu är det bara att blicka framåt och hoppas påndet absolut bästa som finns. Nämligen ett bättre 2021.

Jag trodde verkligen att jag hört mycket om vården, men uppenbarligen så har jag inte hört ens hälften än. Precis före jul tog jag kontakt med min vårdcentral, via 1177 för att förnya recept på några av mina mediciner.
Läkaren skulle förnya recept på tisdagen åt mig, men det dök aldrig upp något nytt recept och inte heller dyker det upp något nytt recept på onsdag förmiddag.
Här börjar det bli uppenbart för mig att vårdcentralen inte verkar bry sig om mig som patient, så jag börjar fundera på hur jag ska kunna få hjälp. Då nyårsafton närmade sig med stormsteg och jag bara hade tabletter (antidepresiva) som räckte till söndag kväll, så började paniken komma krypande.
Egenremiss skrev till psykiatein fixades enkelt, torsdag morgon blev det att googla fram nätläkare och förhoppningsvis få hjälp med receptförnyelse den vägen.
Fixat och klart, recept förnyades av en läkare online och senare ringde även en läkare från psykiatrin, som gav mig många bra rådnoch tips.
Funderade allvarligt på att byta vårdcentral, men har istället bestämt mig för att klaga på dem vis lämpligt tillfälle. Efter en veckas kamp om att få nytt recept på antidepresiva så ringer till sist läkaren, runt 17-snåret och det var nästan att jag bad läkare fara dit pepparen...
Efter mycket om och men, förklarande så skrev läkaren ut medicinen åt mig.
Tur för mig att jag är en sådan person som inte ger mig, jag tar reda på saker och söker hjälp när mina kunskaper inte räcker till.


Börjar undra hur svårt kan det vara att skriva ut recept åt en patient? Hur svårt kan det vara att kontakta patienten, om man som läkare har funderingar kring medicinen eller dosen som patienten tar?

Till er där utw som lever med någon form av psykiskt problem eller andra problem, ge inte upp när vården försöker krångla till det gällande medicinerig.
Fortsätt kämpa

Juldags kvällen och jag är nöjd med tillvaron som den är just nu, trots restriktioner och rekomendationer på grund av en jäkla pandemi.
Jag anser mig vara en som är lyckligt lottad, har ett jobb att gå till, familjen bor jag med bortsett från systern i Linköping. Men som tur var så kom syster med sambo på besök, vilket gjorde denna jul extra speciell.
Med rådande omständigheter i världen, får man ta vara av de små stunderna och njuta av allt som är både roligt och bra.
Vad gäller julklappar kan jag inte bli annat än nöjd, fick det jag önskade mest här i världen.
Nämligen ett sopset, färgen är ju inte min favorit men vad sjuttons gör det. Den gamla kommer att åka till återvinningsstionen, så fort jag får chansen att åka dit med massa skräp. Vad mer kan jag önska?
Det fins mängder av saker, men jag är nöjd på det stora hela med tillvaron här och nu.

Önskar er alla en god fortsättning, hälsa och fortsatt hopp om en bättre framtid.

Det är inte ofta jag ser fram emot julafton och att byta julklappar med familjen, men i år kändes det extra speciellt.

Vill önska er alla en fortsatt fin julhelg och en fin fortsättning.
Till er alla som sliter och kämpar inom vården, är jag evigt tacksam och jag gör allt i min makt för att underlätta era tuffa jobb.

God jul, önskar jag er alla

Det är inte mycket som är bättre än att vänta på att få hem, klockan går så otroligt sakta att det inte liknar någonting.
Det är bara att bita ihop och hoppas på klockan går lite fortare, när jag beger mig hemåt. Å andra sidan är det inte helt fel att sitta här och ta igen mig, hinner även med att läsa ett par sidor innan jag ska iväg till bussen hem.
Även min krånglande handled har varit snäll mot mig och inte krånglat, men det kanske har med stödet jag fick av arbetsteruapeten igår.