Eländes elände är vad som har tagit över min hjärna, får inte ihop en enda vettig mening över huvud taget.
Trots att det för stunden känns helt jäkla meningslöst med många saker, så finns det ändå några små ljusglimtar inallt mörker och elände.
Julen närmar sig med stormsteg och är endast 1 vecka bort, vilket känns hur konstigt som helst. Tiden bara rusar förbi och jag hänger inte riktigt med, men jag ser fram emot jul afton samt upplösningen av julkalendern Mirakel som visas i SVT1. Jag har kommit till insikten att det inte är så noga att veta vilken dag de ät, så länge jag har koll på klockan och när julkalendern är i tv. Sedan ser jag verkligen fram emot jul afton och besöket från Linköping, för jag villverkligeN veta vad för julklappar jag ska få. 

Pratade igår med vårdcentralen angående min handled, som varit problematisk den senaste tiden. Det blev inte att få träffa läkaren, utan istället rekomenderades jag att boka tid till arbetsterapeuten uppe på Älvsborgs Rehab Center. Sagt och gjort, ut på nätet ochMina vårdkontakter för att boka besök till arbetsterapeuten, hur smidigt som helst och jag kan välja vilkendera som passar mig bäst. 
Hade sådan tur att det fanns lediga tider under förmiddagen och jag fick träffa en trevlig tjej,som konstaterade att jag överansträngt min handled. Samt att det verkade som att jag åkt på en muskelinflammation i samma veva, handleds stöd i så stor utsträckning som möjligt och inflammationsdämpande. Strikt förbjudet för mig att göra den arbetsuppgift som är orsaken till problemen med handen, bara hoppas att handen blir bra till nästa vecka. 

Rastlös herr Triniti är hopplösheten själv, ska vara med överallt och ingenstans. 

Vart tar dagarna och veckorna vägen?
Snacka om att inte hänga med, men för att vara helt ärlig såhär jag till stor del stängt av vissa delar av hjärnan. Det är helt omöjligt att hänga med i allt som händerna om i världen, med Corona osv utan att få lusten att ge upp. Att ge upp är enligt mig inte ett alternativ, jag struntar i om världen så håller på att gå under eller vad nu det har tagit åt världen. Jag tar en dag i taget och den viktigaste tidpunkten på dygnet är 18.45, för då är det dags att ha tv:N igång och se på Mirakel, SVTs julkalender. Snacka om bra julkalender i år... 
I onsdags var jag på vårdcentralen för att kolla upp några leverfläckar, som jag tycker ha förändrats och börjat klia mer än tidigare. Visade sig att jag inte hade något att oroa mig för, då läkaren ansåg att det var snälla fläckar jag hade. Får vara glad över beskedet om att jag har snälla leverfläckar. 

Och som om detta inte räcker så blir det imorgon måndag blir det att återigen ringa vårdcentralen, men nu för att min handled inte alls bättre. Får hoppas jag får någon form av hjälp och det snabbt, så att jag slipper mer problem med krånglande handled framöver. 

Jag är sedan några år tillbaka blodgivare och för mig, är detta ett enkelt sätt att kunna hjälpa någon annan människa.
Så här om veckan var jag på blodcentralen, Ge Blod i Borås och lämnde mitt bidrag. I dessa tider som nu råder känns det extra viktigt för mig att göra allt jag kan, för att hjälpa en annan människa.
I lördags fick jag ett sms från Ge Blod, som verkligen fick mig att uppskatta alla de små sakerna här i livet. Jag kunde hjälpa en annan människa och det får mig att känna tacksamhet.

Idag är en sådan där dag då jag har lust att göra som björnarna gör, nämligen gå i ide.
Beger mig till jobbet när det är mörkt ute och när jag åker hem, då är det rema skitvädret i Borås. Snöblandat regn fick humöret att sjunka till ännu lägre nivåer, väl av bussen fick jag en liten chock.
Stora snöflingor faller från himlen och får marken att bli vit, men sjuttons vad tråkigt att gå i.
Har jag inte gnällt tillräckligt nu?
Det har jag faktiskt, för väl hemma och inomhus är det gansks trevligt med snöfallet utomhus. Nöjd för att vara helt ärlig, jag har tagit mig igenom ännu en dag och det är inte många timmar kvar av dagen.
Men innan jag är redo att säga god natt, tacka för idag m.m så har jag årets julkalender kvar att se fram emot.

Som jag väntat och väntat på morgondagen, 1a december och årets julkalender.
18.45 sitter jag i fotöljen och kanalen är självklart SVT1, för då börjar Mirakel...

Stundtals känns allt hopplöst och bara så förbaskat meningslöst, speciellt i dessa tider...
Men så kommer jag hem till herr Triniti, katten som är hund och tror sig bestämma allt här i huset. Det är inte lätt att ha en katt på 20 år + (människo år) och som fått för sig att det är han somm bestämmer och inte människan i det här huset.

Ny vecka, måndag igen och black week har redan dragit igång för fullt. Tråkigt nog har jag inte pengar förräns på torsdag och shoppa loss får jag snällt vänta med. Fast det är inget jag hänger läpp över, behöver inte vara först ut på rean högt och lågt.
Har fyllt veckan med andra meningsfulla saler, onsdag blir det besök på sjukhuset och Ge Blod för blodgivning.
På fredag blir det att besöka naprapaten, för en välbehövlig behandling av min rygg och nacke. Plus besök hos optikern för att kolla upp synen, då jag mellan varven vill använda mig av linser.
Fullt upp med andra ord och jag ska nog hinna med allt...

Stundtals känns det som om att jag gör saker och ting, på ren rutin utan att riktigt veta vad jag håller på.
Känner mig lite som figuren på bilden ovan, håret på ända, kaffekopp i handen och ändå är jag inte redo för dagen eller ens verkligheten. 

Men det är bara bita ihop, ta sig upp ur sängen och ge sig i kast med vad än dagen slänger mot en.

Oavsett vad så har jag kommit igång med att prova årets lussekatter, än så länge har bara provat från ICA Maxi och Coop. 

Kan bara konstatera att de lussekatter jag provat är helt okej, både med och utan russin. Men jag är av bestämd åsikt om att det måste finnas ännu godare lussekatt där ute.

Vilket jäkla skämt det är med kollektivtrafiken, speciellt Västtrafik och i Corona-tider....

Olyckor sker och inträffar och det är inget man kan styra över... Men detta är inte första gången sitter/står här på BoråsResecentrum pga att Västtrafik inte kan fixa fram ersättningsbuss, för att något oväntat inträffat. 

Inställda tåg ersätter man fort som satan från Västtrafik, men att ersätta buss det verkar inte kunna fixas. Hur länge ska man behöva stå ute i kylan, utan någon som helst information och ingenstans kan man få reda på något.