Början på den här veckan har verkligen varit en chock, både för kroppn och huvudet då jag helt plötsligt är extremt morgonpigg. Varje morgon är jag hur pigg som helst mellan 05.00-05.30, och hur mycket jag än försöker så går det inte somna om för att sova en liten stund till. Vilket är helt hopplöst, då jag är van att sova betydligt längre och haft betydligt lättare att somna om.

Men detta är väl något jag helt enkelt få försöka överleva, då detta är första veckan som jag är i full gång med arbetsträning och gruppträffen i tisdags. Efter 2 veckors frånvaro från gruppbehandligenm pga en rejäl förkylning och daglig migrän, så var det skönt att vara tillbaka och träffa de andra deltagarna.

Har även pratat med min handledare på jobbet, för att ändra i schemat och hur många timmar jag jobbar per dag. Förhoppningsvis kan jag vila upp mig i helgen och att nästa vecka blir lättare, både fysiskt, psykiskt och på jobbet.

Jag fick verkligen en mjukstart på min arbetsträning på Compass, som startade i torsdags. Då var det endast en massa information och genomgång av olika rutiner, och inte konstigt om jag blev mosig i huvudet.
Fredagen blev lite bättre för då fick jag åtminstone lite jobb att greja med, uppdrag sprätta loss etiketter från utrustning som skulle vidare i världen. Tidskrävande och pilligt, men ett riktigt terapijobb där det inte går att bry sig om annat vilket kan vara skönt stundtals. 

Nästa vecka blir det att jobba 2 timmar varje dag, förutom tisdag då jag ska upp till psyk och gruppbehandlingen jag deltar i. Problemet är att jag den senaste tiden funderat på om jag ska fortsätta i gruoobehandlingen eller ej, men det får jag fortsätta fundera över och besluta om efter nästa veckas tillfälle. 
I och med att jag deltar i gruppbehandling inom psykiatrin, så behöver jsg så här i starten inte göra 10 timmar på Compass. Men om några veckor eller någon månad tänker jag vara uppe i 10 timmar/veckan och kanske ändrar jag lite i hur mitt schema ser ur.

2005 var jag av någon anledning på AVC som det hette på den tiden, idag är det Akutmottagningen.
I samband med det besöket var det läkare eller någon annan vårdpersonal, som av någon anledning skrev in en notering i min journaö. Noteringen "patient allergisk/överkänslig mot Cetricin", allergimedicin och denna notering som i alla år har ställt till det för mig.

Jag är allergisk mot både pollen och många födoämnen, så jag måste ta allergimedicin i princip året om för att slippa få massa jobbiga reaktioner på mat.
Som tur är nu så har jag en bra vårdcentral och en bra läkare, som skulle hjälpa mig att ordna upp hela den här röran.
Fick en läkartid till i morse och sköterskan såg till att jag fick träffa min vanliga läkare, för det var bäst jag fick träffa denne för en diskussion om saken. Berättade för läkaren som det var, att jag ätit Cetricin sedan 2010 och aldrig haft problem med just detta läkemedel.
Jag gillar min läkare skarpt, han tyckte detta var riktigt märkligt med att det fanns en notering som inte stämde i min journal. Läkaren skulle fixa med journalen, antagligen blir det en notering till med infon om att ovanstående notering inte gäller.

Försökte få hjälp av min förra vårdcentral Södra Torget, men där lyssnade man inte och verkade inte heller bry sig för 70 öre. Fick ta hjälp av Patientnämnden kring detta, men inte ens det gav resultat. Så tur för mig att jag för något år sedan faktiskt tog mig tiden att byta vårdcentral, för på Cityläkarna får jag både service och underbar personal. Där tar man sig tid att prata och lyssna på mig som patient, ännu bättre blir det då det finns ett samarbete mellan Cityläkarna och Älvsborgs Rehab Center. 

Var och varannan dag tänker jag på bloggen, samtidigt som det känns att jag inte har någonting att berätta om. Just nu är det bara så att det inte händer speciellt mycket i mitt liv, enligt mig så att säga.
För det mesta är jag bara hemma, pysslar med sådant som behöver fixas med ex disk, tvätt mm. Kanske inte det roligaste livet, men det är synd att klaga då jag åtminstone kan välja när jag vill ut och inte. Jag bestämmer själv när det är dags för en vända till stan, Cafe Viskan eller biblioteket.
Plus att jag går i behandling på min psykmottagnin, och de senaste dagarna har jag allt mer funderat kring den hät gruppbehandlingen. Saken är att jag har funderat på om jag ska fortsätta vara med i gruppen eller inte, och det är flera saker som fått mig att fundera.
Första är att det inte känns som att jag inte passar in i gruppen eller att gruppen inte passar mig, är det ens än logisk tanke?
Andra är att vid några enstaka stunder så känns det som att inte alla verkligen inte vill vara med i gruppen, de kommer bara för att de måste eller liknande. Dessa funderingar är verkligen störande, å andra sidan är de saker som jag faktiskt kan jobba vidare med i gruppen.

Nu när det vär är på pränt känns det redan mycket bättre, kanske är det så att jag ska vara den deltagren som är på en helt annann plats än de andra deltagarna.För de andra påminner mig om vart jag har varit och vad jag kämpat mig igenom, samtidigt kanske jag kan visa dem att man måste fortsätta kämpa.

Huvudvärk är bara så jobbigt, ännu värre blir det när huvudvärken håller i sig vara dag och aldrig släpper taget. För att vara helt ärlig så har jag för stunden, extrem lust att dra en stekpannan i huvudet på mig, och det bara för en jäkla huvudvärk som aldrig släpper.
Hade ju varit bra om jag tagit mig i kragen och åkt in till vårdcentralen, men seg som jag är idag så får det snällt vänta tills imorgon. Istället för att träffa läkare idag 15.40, får jag förhoppningsvis en tid hos läkaren imorgon istället och ibland gäller det att bara saker ha sin gång. 

Mitt upp i mitt ganska tråkiga liv, så ska jag inom kort börja arbetsträna på SV Compass, här i Borås. Ser fram emot att komma igång med någon form av sysselsättning igen och få en mer normal, vardag som de flesta andra här i världen. Får helt enkelt se vad som händer och sker på ett ställe som Compass och vart jag hamnar efter det. 

Å ena sidan saknar jag sommaren och det faktum att jag slapp behöva så mycket kläder, så fort jag skulle in till stan. Samtidigt är det ganska skönt att hösten sakta har kommit, känns bättre att vara inne och ha seriemaraton eller läsa massa spännande böcker i köket.

Jag älskar böcker och skulle jag köpa böcker, får det vara på loppisar eller en specifik ny bok kan jag tänka mig att köpa direkt när den släpps i handeln. Bortsett från böckerna som jag köper begagnade eller nya, så blir det ibland att jag lånar hem böcker från biblioteket. Precis som jag gjort med boken nedan, Som Nitroglycerin och detta är en bok som jag starkt kan rekommendera till alla läsintresserade som vill ha både spänning och äventyr...

Vilken jäkla dag det blev, som det inte räckte med förmiddagens motorväg av olika känslor så gör mobilen saken inte bättre för mig. Mobilen har en förmåga att stunstals få mig väldigt irriterad och/eller frustrerad, då den lever sitt eget liv och plötsligt bara hänger upp sig. Med det sagt eller snarare skrivit, så hoppas jag det kan ta och börja vända nu. Känner att det vore bra om jag började varva ner, andas lugnare och inte vill dra hammaren i telefonjäveln.

De 3 senaste tisdagarna med idag inräknat så har jag deltagit i en grupp som handlar om känslor tankar, samt hur dessa påverkar mig och hur jag beter mig. Det är lättre sagt än gjort att prata om sina känslor och tankar, samt förstå sig på hur man många styrs av dem. Dagens tillfälle satte verkligen mig på prov, av många olika anledningar.
Det började med stress över glömt betalkort hemma, till att gå över på irritation och frustation över andra människor. Sedan blev det istället den osynliga ångesten som gjorde sig påmind, som tryck över bröstwt och krypningar under huden. Senare kom både ilskan och frustrationen över allt och ingenting här i världen. 

Om Unified protokol på nok.se

Unified protocol är en banbrytande psykologisk behandlingsform som utgår från det som är gemensamt för olika tillstånd istället för det diagnosspecifika. Upplägget tillvaratar forskningsrön som visar att många psykiatriska diagnoser överlappar varandra vad gäller uppkomst samt sårbarhets- och vidmakthållandefaktorer.

Behandlingsprogrammet syftar till att hjälpa personer med de flesta typer av ångestsyndrom och depression, liksom relaterade tillstånd som präglas av känslomässiga svårigheter. En stor fördel är att det kan användas oavsett om personen lider av en eller flera diagnoser. Innehållet bygger på kognitiv beteendeterapi (KBT) och boken ger lättfattlig och detaljerad information om hur varje session ska genomföras. Målet är att hjälpa klienten att bättre hantera känslomässigt obehag, genom att förstå och reglera sina känsloupplevelser och att lära sig agera ändamålsenligt.

Rambo Last Blood är för alla oss som älskar John Rambo och Sylvester Stallon, men även för alla andra som vill se en väldigt bra film.
Rmbo Last Blood är en film som måste ses och upplevas, det går inte att beskriva den här filmen genom ord. Det jag kan säga om filmen är följande: familj, kärlek och respekt. Hämnden är ljuv, säger man men jag vet inte om så är fallet för John Rambo...