Just nu känns det som att det är kaos i huvudet på mig, för det skulle inte förvåna mig om jag glömt hälften av allt som ska göras och packas. Imorgon bitti runt 5 åker jag och pappa norrut med ett stopp i Linköping, där det blir kort besök hos syster med sambon. Sedan bär det av hela vägen upp till farfar och Haparanda, blir roligt att göra morgondagens roadtripp på svensk sidan av Östersjön för en gångs skull.

Så nu är det fullt ös med städning och senare i eftermiddag blir det att packa det absolut sista,som ska behövas med på resan. Jag hoppas och håller tummarna för att allt är ner packat, och skulle jag mot all förmodan glömt något går det alltid att köpa i Haparanda.

Igår var det återigen dags att lasta bil till Vitryssland på jobbet, den hör gången bestämde jag mig för att hjälpa grabbarna då vi var så lite folk på jobbet som kunde hjälpa till. Samanlagt var vi 7 personer allt som allt, det gick hur bra som helst men jag var ju inte alls beredd på vilken träningsvärk man kunde få.
Min uppgift blev att hjälpa kollegoena med att lasta lådor på säckakärror, vilket är ett av de lättare jobben enligt mig. För då slipper jag vara ute på släppet och stuva lådorna på höjden, kände att kollegorna hade ett bättre öga för det.
Jag visste att det var tungt att lasta bil till Litauen och Vitryssland, men ärligt talat så trodde jag inte det var så här tungt. Igår vid 10-tiden hade jag redig träningsvärk i armar och axlar, trodde inte det kunde bli värre.

Ack vad jag tog fel, imorse fick jag för mig attjag var döende då jag knappt kom ur sängen. Ska sluta klaga över träningsvärk efter att ha hjälpt till med lastning av bil, det var nära att jag höll på att ringa kollegan och be denna köra mig till akuten. För jag har aldrig varit med om att träningsvärk kan vara så här jävla jobbig, förhoppningsvis och jag håller verkligen tummarna för att nästa gång inte alls blir lika jobbigt.

Vilken vecka det har varit, om jag hade kunnat skulle jag vrida klockan framåt så att jag redan imorgon skulle på semester. Men jag får snällt ge mig till tåls och snällt vänta tills på fredag, då min efterlängtade semester tar vid och som jag längtar. Nästa vecka kan bli riktigt seg men jag hoppas verkligen att veckan går fort, för jag vill verkligen iväg på semester och bara släppa allt som har varit med jobbet.

Fick besked om att syster med sambo väntar tillökning i familjen, inte barn som tur är för min del. Utan 2 kattungar som just nu bor på katthem i Linköping, har sett bild på kattungarnas bror och jag är nästan svartsjuk. Vill också ha kattunge, men så länge gubbarna (katterna) lever kommer det inte bli några nya katter och kanske är det lika bra det. 

I måndags var jag äntligen hos sjukgymnasten och det var inte så farligt som jag fått för mig. Började med en undersökning av mitt krånglande högerknä, sedan pratade vi fram och tillbaka om hur jag bäst skulle gå till väga. 

Fick med mig ett papper med övningar hem, som jag ska göra 2 gånger om dagen och som tur är så är övningarna väldigt enkla att utföra. Till min fördel som hatar allt vad gympa och liknande heter, återbesök bokades till efter att jag kommit hem från Finland och semestern. 

Igår kunde jag återigen ställa frågan "Varför är det alltid jag som drabbas?", efter några år med den frågan och nya händelser så har jag fortfarande inte kommit närmare svaret.

Igår vid 10.30 tiden uppstod en så kallad situation på jobbet, mellan mig och en kollega. Kollegan grejade med det denna inte skulle greja med (skor), jag fråga varföf inte personen gjorde det denna skulle göra och istället störde oss som packade skorna.
Plötsligt från ingenstans händer det saker runt omkring oss, som jag inte hinner uppfatta och jag ber kollegan ge mig skorna denna höll i. Jag hör mina kollegor ropa/skrika till från alla olika håll och heltbplötsligt får jag slängd samma par skor jag bett om, rätt i bröstet och det var med ganska ordentlig kraft.
Vet inte vad som hände eller varför, jag är fortfarande överraskad av hela situationen fast det nu gått över ett dygn sedan det inträffade. Jag vet inte riktigt vad och hur saker hände, utan jag vet bara vad kollegorna i efterhand berättade för mig.
Hur som helst lyckades jag under händelsen hålla mig "iskall" som kollegan uttryckte saken, när det väl var över var jag så chokad att jag gick med skorna till kontoret för att prata med chefen. Det mesta som hände direkt efter att allt som hände, låter jag vara osagt, då jag inte har koll på allt. Det enda jag vet är att kollegan fick gå hem, på order av chefen och om kollegan fick sluta för gott eller ej får jag låta vara osagt då jag inte hört något om det från chefen. Sen vet jag inte heller hur cheferna kommer gå vidare med det här i kontakt med olika myndigheter m.m Jag kommer i alla fall att under veckan fylla i blanketter till Försäkringskassan och anmäla arbetsskada, då jag faktiskt skadades på arbetet.

Det är inte okej att få något kastat på sig när man är på jobbet, spelar ingen som helst roll vad det är somkastas eller vad som orsakade situationen....

Varför ska jag alltid drabbas av konstiga saker och situationer?

Hoppsan, redan fredag eftermiddag och jag har fullständigt glömt bort att blogga under hela veckan. Eller rättare sagt, jag har haft hur mycket som helst att blogga om men aldrig fått tummen ur baken och faktiskt kommit igång med skrivandet.
I vanlig ordning är det mycket som snurrar runt i huvudet på mig, och jag vet inte riktigt hur jag ska få ordning på oredan men ska göra ett försök. Ibland är det inte alltid lätt men i vissa fall kan det hjälpa mig att skriva här på bloggen och jag hoppas att det även hjälper idag.
Den senaste tiden har mitt höger knä krånglat som bara tusan och jag har ingen anning om vad som är fel,

efter mycket om och men kontaktade jag sjukgymnast för att boka tid. Fick en tid på måndag förmiddag 11.00, så det blir att smita en stund från jobbet och förhoppningsvis har inte cheferna något emot det. Ser verkligen fram emot att träffa sjukgymnasten och se vad denne kan hitta på för att hjälpa mig, kan inte sjukgymnasten hjälpa mig finns det säkert någon inom läkarkåren som kan hjälpa mig. Rapport om detta kommer i början av nästa vecka... 
Den senaste tiden har det varit fullt upp på jobbet, några av kollegorna har redan gått på semester och 1 kollega har slutat för att istället börjat på ett annat ställe. Själv har jag drygt 2 veckor kvar till semestern och ser verkligen fram emot det, känner att jag är stort behov av semester nu och kan nästan inte bärga mig innan det är dags för mina 2 veckors ledighet.

Förhoppningsvis blir det lugnare och mindre stress när alla har varit på sina semestrar och förhoppningsvis varvat ner, för stressnivån på jobbet är förbi atmosfären och långt ut i rymden. Fråga mig inte varför eller hur det kommer sig, för jag har ingen aning om vad som händer och sker inne på kontoret. Det enda jag vet är att mina chefer har fullt upp med olika saker, de har massa att tänka på och ibland är det någon "idiot" som får för sig att inte sköta sitt jobb och får ett utbrott. Vilket kan leda till att någon i slutänden exploderar...

Jag har hållt mig till mina skor och packat dessa, har jag inte haft skor har jag sett till att hålla mig sysselsatt med något annat och det bara för att få tiden att gå. Ser ju inte bra ut om jag står och bara rullar tummarna i flera timmar, då jag inte har skor att packa.

Ännu en gång hade jag möjlighet att gå på loppis och även denna gång hittade jag lite böcker...
Har nu så mycket böcker i bokhyllan, så jag klarar mig i ett par månader tid med läsning innan det är dags att köpa nya böcker.

Är det verkligen meningen att jag skom passagerare, ska behöva bli sittandes i över 1 timme på grund av att en jävla buss går sönder? Finns det ingen som helst planering eller kommunikation inom Västtrafik?

Politikerna vill att man ska åka mer kollektivt och låta bilen stå, men kollektivtrafiken har mage att ta ut högre och högre priser för sina biljetter. Men vad får jag för dessa pengar? Inte ett jävla skit om jag ska vara ärlig, idag blev jag sittandes på Borås Resecentrum i över 1 timme pga att man inte kunde få fram en jävla ersättningsbuss. Efter jobbet tar jag 13.02 bussen från Borås mot Alingsås och någon minsta försening kan jag köpa och acceptera. 

Men att behöva sitta i närmare 1 timme i den här jävla värmen, är verkligen inte okej enligt mig. Föraren av bussen ska ha en stor applåd, då han kom 13.15 till hållplatsen för att informera om att bussen var trasig och att han försökte få tag på ersättningsbuss.

Skärpning Västtrafik!! För att ni inte har bättre beredskap, inte hjälper passagerare som fastnar på detta sätt och för att det inte finns någon som helst möjlighet att få tag på information. Jag tänkte på att ringa Västtrafiks kundtjänst, men var ganska trött, överhettad och jäkligt sur över att inte ha kommit iväg som jag skulle. 

Finns det inte någon beredskap för sådana här händelser? Väl hemma blev det att surfa in på Västtrafiks hemsida och lämna in mina synpunkter på det inträffade, plus att jag lämnade in min begäran för försenings ersättning. Den lilla summa jag kommer att få ut för att jag blev över 1 timme försenad eller en ursäkt från Västtrafiks sida, räcker inte långt. Då de ändå inte gör någonting för att förbättra för oss passagerare, medan de har mage att ta ut mer och mer för att jag ska åka kollektivt.

Jag vet inte om jag har lust att skratta eller gråta, över värmeböljan som råder över Borås med omnejd. Det är ingen hemlighet att jag inte är någon soldyrkare och älskar all värme över +20 grader gör jag inte heller, just nu sitter jag här på Café Viskan om jag ska förbanna värmen som råder. Jag har bara en önskan om vädret just nu och det är att lite svalare tempraturer ska komma in över landet, samt ett par dagars regn vore inte helt fel.
Trots värmen så blev det att bege sig till stan för att först besöka naprapaten Erik, för att få hjälp med en krånglande nacke. Varje gång jag har varit hos Erik, känner jag mig som en ny männisla och ingenting kan stoppa mig. Hur trevligt det än är att besöka naprapaten, så hoppas jag nu klara mig över sommaren innan det är dags för nästa besök.

Jag förstår inte hur folk tänker nör det sätter sig på bussarna, då specifikt på bussarna som går utamför stan...

Igår när jag klev på bussen vid Byttorpsklint efter att ha handlat på Netteo efter jobbet, satt det 3 kvinnor och tog upp 6 säten. En av kvinnorna satt ensam på ett dubbelsäte, men kunde lät ha satt sig vid en av de två andra kvinnorna. Detta var första gången jag varit med om något liknande, och jag förstår inte varför man måste ta upp så jävla mycket plats. Det är bara så jävla störande att vissa tror sig ha rätten att bra ut sig hur som helst och inte tar någon hänsyn till andra som ska med bussen.

Kanske var jag överkänslig igår med tanke på värmen och behövt jobba hela förmiddagen, men någon form av sunt förnuft tycker jag ändå att folk borde ha. Men uppenbarligen förstår inte vissa människor vad sunt förunt är och hur man visar någon som helst hänsyn till alla andra som ska med samma fordon.

Hur som helst så tänker jag nu fortsätta njuta av denna underbara sommardag och hoppas att vädret snart ändra. 

Värmeböljan som hållt i sig en evighet, fick idag på eftermiddagen äntligen ett avbrutt slut...
Mörka moln kom smygandes från västkusten, och med dessa mörka moln kom det välbehövliga regnet och den efterlängtade åskan. Åtminstone här på landet var jag bor, strax norr om Borås och jag erkänner att jag blev väldigt glad när jag upptäckte att det regnade utanför mitt fönster. Även om åskan och regnet verkar ha försvunnit för nu, så hoppas jag åtminstone att det kommer mer regn under natten. Om inte annat så får jag vara glad över det som kom, för plötsligt känns det underbart att vara ute och inomhus känns det inte alls lika olidligt varmt.

Idag har varit en sådan där extremt lugn dag för min del på jobbet, det har inte kommit in mycket skor från återvinningsstationerna och det har gjort att jag kunnat göra lite andra saker på jobbet. När jag inte haft några skor att packa, så har jag antingen tagit det lite lugnt eller packat kläder. Då jag har känt att det inte går att bara stå rätt upp och ner utan att ha något att göra, plus att jag inte velat störa cheferna med frågan om de har något för mig att göra. Tänker att det är bättre att jag tar en säck med kläder och packar det istället, då cheferna har haft fullt med allt annat som de behöver ta hand om.