Livet är bra komiskt ibland, tyckte jag kände igen läkarens namn... Visade sig att det var samma läkare, som för 4 år sedan opererade min rumpa efter en längre tids problematik. 

Efter lång väntan och mycket funderande, fick jag äntligen tid till Kirurgmottagningen i Skene för att göra en kontroll av viss del av min rumpa.

Så idag var det återigen dags att göra sjukhusbesök och träffa en kirurg, men denna gång nere i Skene pga långa köer.

Jag skickade in en egenremiss i början av året, eftersom jag upptäckt saker som inte kändes riktigt rätt med min bakdel och ville få detta kontrollerat.

Det är fansiken att jag skulle gå och bli dålig igår på jobbet, men vad kan jag göra?
Så det var bara för mig att snällt stanna hemma idag, för att orka med nästa veckas alla strapatser.

Som tur har jag några spännande böcker att läsa och serier finns det mängder att se på med, bara kämpa på och hoppas jag blir bättre till nästa vecka. Vill inte gärna stölla in besöket hos läkaren, nu när jag äntligen har fått en tid för det 

Jag älskar att läsa böcker, har alltid med bok i väskan när jag ska iväg. Oavsett om jag hinner läsa under dagen eller inte, så följer boken med och det gör att jag slipper ha allt för långtråkigt mellan varven.
Har precis tagit mig an Pojken från Skogen av Harlan Coben, som verkar riktigt spännande.
Tipsar om några andra bra böcker, som jag nyss läst klart i samma veva.

Dagarna och veckorna bara svischar förbi, nästan utan att jag hinner med.
Vad kan jag säga? De senaste dagarna har det snurrat runt en massa funderingar i huvudet på mig, men när det väl kommer till kritan... Ja då har liksom orken försvunnit och likaså inspirationen, men nu fick jag ta mig själv i kragen. 

Trots bristen pånork och inspiration, kämpar jag på med arbetsträningen på Speed. 

Lördag kväll och jag är helt slutkörd efter en intensiv vecka, på nya jobbet där jag arbetstränar. Extremt trött men nöjd över att jag fixade det och bara konstatera att jag trots allt trivs, verkar som jag trots allt hamnat på ett bra ställe. 
Bortsett från alla blåmärken som jag lyckats få på benen, magen och armarna. Fråga mig inte hur jag lyckats med detta, för jag har ingen aning i vanlig ordning. 
Får se hur det blir framöver,  förhoppningsvis är inte varje vecka lika tung som denna vecka har varit. Eller så vänjer jag mig liksom vid jobbet och plötsligt är det betydligt lättare...

Till sist var jag igång med arbetstträningen igen och jag är på Speed i Viared (Borås). Äntligen är jag igång med något igen, fast jag får erkänna att det har varit 3 tuffa dagar.
Jobbet att tömma containrarsom är fyllda med lådor, är verkligen inte det lättaste och det känns verkligen i kroppen. Som tur är för mig, så har jag en bra grupp med grabbar och de hjälper till när jag behöver.

Jag visste att det skulle bli tufft och att jag skulle åka på träningsvärk, men men... Erkänner att jag inte var bered på att jag skulle drabbas av träningsvärk från helvetet, fast än är jag igång och har inte gett upp.
Det ska nog bli "karl" av mig med, eller ursäkta ordvalet, det ska nog bli människa av mig med. Har under dessa dagar insett att jag kan ta i och utföra tunga jobb, och det spelar ingen som helst roll att jag är kvinna.
Kanske har jag hittat hem till vilken branch jag ska vara i, under resten av mitt arbetsliv.

Uppenbarligen är det inte lätt att vara katt och herre i huset, med tanke på att människorna uppenbarligen är både långsamma och tröga vissa dagar. 

Fast vifta med tassen och göra sånt man inte får, det vet herr Triniti mycket om och är riktigt duktig på.