Jag åker mycket buss under veckorna, 4 av 5 dagar tar jag även bussen hem. Och uppenbarligen är min hållplats, Götsered Affären, en sådan som är osynlig.
Jag har varit i kontakt med Västtrafik och lämnat både synpunkter samt klagomål, på att förarna inte ser hpllpkatsen och tvärnitar.

Skrev att man borde flytta på skylten som markerar hållplatsen, och detta var ett bra tag sedan.

Jag förstår att man har fullt upp med underhåll m.m, men nu har det gått alldeles för långt.
I torsdags åktjag med bussen som avgår 14.02 från Borås, lite sent upptäcker föraren skylten för min hållplats och gör en hyfsad inbromsning. Problemet uppstår när jag ska kliva av bussen och gör en missbedömning av underlaget, bussen har stannat så illa att det är precis jämte diket och det är inte mycket mark att sätta fötterna på. 

Som tur håller jag mig i bussen, för annars hade jag hamnat i diket med en bruten fot och servile jag verkligen inte. Istället blir det ett fel steg från min sida och en rejält styckad fot, men som tur är i oturen så kan jag sakta halta mig hem. Väl hemma blir det upp med fötterna på fotpallen och mobilen i högsta hugg, för att skriva och klaga på Västtrafik. 

Jag tänker inte ge mig innan Västtrafik och berörda parter ser till att hållplats skylten flyttas på, för det är knappast meningen att jag dom passagerare ska skada mig när jag kliver av bussen. Detta är inte första gången jag klagar på att förarna nästan missar hållplatsen, och förhoppningsvis sker det något inom min livstid.

Det pratas mycket om vården högt och lågt, personalen går på knäna och risken finns att den offentliga sjukvården kanske är i fara som vi känner den idag.

Men allt är inte dåligt med svensk sjukvård, för ibland och mellan varven går det undan när det gäller sjukvården. Skrev här om veckan en egenremiss till Kvinnokliniken (Gyn)på SÄS Borås, och redan i måndags kom svaret på den. 

Det är efter min kontakt med barnmorska (som rådfrågat läkare) som jag tog kontakt med Kvinnomottagningen och det tog inte lång tid att få en bedömning. I svaret fick jag veta att kvinnokliniken skickat vidare remissen till Aleris i Göteborg, pga långa köer och Corona.

Liten suck blev det över att jag måste bege mig till Göteborg, för att få igång utredning om inga problem.

Samtidigt som jag faktiskt blev mest glad, för att det gick snabbt för en bedömning på min egenremiss och att jag ska tillen mottagning jag redan varit på. Så jag kan verkligen inte klaga, för när det väl gäller så har det gått undan. Nu är det bara vänta på att jag ska få en kallelse från Aleris...

Väntrum ska kanske inte vara roliga, men Radiologens väntrum tog priset.
Kändes som jag satt i väntrummet för "passagen mellan liv och död", förstå mig rätt och den beskrivningen skulle kunna vara tagen uen bok av Stephen King eller Dean Koontz.

Nu har jag åtminstone fått handen röntgad i alla olika vinklar, återstår att se hur lång tid det tar innan läkaren på vårdcentralen hör av sig med besked. 

Hösten har verkligen kommit för att stanna, löven skiftar färg och det är riktigt skönt att ta en promenad. Trots att det är riktigt gråmulet och regnet hänger i luften, så är det riktigt skönt att komma ut, efter en förmiddag utan dess like och där jag stundtals trott att jag höll på att hamna på Hispan. 

Den senaste tiden har jag haft mycket kontakt med vårdcentralen, väntat på att få röntga min handled (som driver mig till vansinne) och en del kontakt med barnmorskemottagningen av olika anledningar. Så efter förra veckans alla vändor med telefonsamtal och besök hos barnmorskan, så har mina ansträngningar börjat få utdelning. Fick just svar från gynekologmottagningen på min egenremiss, den har lagts till läkaren för bedömning och eventuell tidsbokning. 
Så efter mycket muttrande över vården i allmänhet och speciellt över min vårdcentral den sista tiden, så känns det som om min tur kanske kan börja vända ochbörja skina mot mig igen.

För att avsluta den här dagen bättre, så blir det även ett besök hos naprapaten och jag hopps han kan hjälpa mig med min ömma rygg. 

Min hjärna är fullständigt mos, känns som om jag haft en virvelvind eller jordfräs runt i huvudet.

Jag är förvånad över att jag fortfarande är så pigg som jag är just nu och har lite ork kvar, även om den är på upphällning.
Den här veckan har bestått av många olika saker, högt och lågt. Både jobbmässigt och privat, främst då kontakt med vården.

Ringde arnmorskemottagningen, för att förnya recept och boka tid för att ordna med saker som byte av p-stav (preventivmedel). 

Att få kontakt med barnmorska var inget problem och samtalet gick galant, men sedan drog cirkusen igång. Det blev lite konsultation mellan barnmorska och läkare, jag fick rådet att ta kontakt med Kvinnokliniken (Gynekologmottagen) på SÄS. Anledningen till kontakt med Kvinnokliniken är enkel, jag behöver få vissa delar av min kropp utredd och förhoppningsvis är det inget större fel på mig. 

Snabba besked från det hållet, bara för mig att kontakta Kvinnokliniken på SÄS genom att skriva en egen remiss och hoppas på snabbt svar.

Så nu sitter jag här, gäspandes och bara hoppas att jag snabbt får svar.

Det är inte ofta jag har problem med Västtrafik, men när det väl börjar krångla så krånglar det bara utav helvete...
Bussar som är 1-3 minuter försenade köper jag, det kan hända vad som helst. Men att en buss inte kommer?
Jag slutar 13.30, tar bussen 13.41 och byter buss vid 13.50 för att åka med sista bussen 14.02, linje 550 mot Alingsås.
Skulle jag mot förmodan missa bussen som går 13.50 från Södra Torget, kan jag alltid ta den som går 13.58 och ändå hinna med bussen som avgår 14.02 mot Alingsås.
Av någon jävla anledning kom aldrig bussen 13.41, vilket fick mig jävligt sur. För det innebär att jag nu sitter på Resecentrum (Borås) och måste vänta till nästa buss som avgår 15.02

Man antar att kollektivtrafiken bara ska funka och när det inte funkar, ja då blir säkert många med mig irriterade. Kanske inte hela världen tänker någon av er där ute, och i vanliga fall skulle jag inte bli allför sur över en sådan här sak.
Men jag har haft en riktigt dålig dag, mitt humör har varit i botten och vänt flera gånger om under dagen. Och så händer detta att en jävla buss inte kommer, inte något man blir glad över...

Rena bagatellen om jag åkt med en buss som har avgångs tid 2 gånger i timmen, men det är betydligt värre när man blir. strandsatt 1 timme.

Hemma blir det att klaga hos Västtrafik, samt söka förseningsersättning. Förhoppningsvis blir det inga problem med det, återstår att se hur det går med den saken.

Fansiken, det känns som att det var igår...
Jag minns exakt vart på skolan jag befann mig, minns fortfarande bilderna som visades på nyheterna.
Ground Zero finns numera med på min Bucket list, detta är verkligen en plats att besöka.

20 år... Jag kommer aldrig glömma.
Never forgett