Vart ifrån kommer all denna förbaskade snön?

Tänkte att jag skulle ta mig en sväng till Netto och handla lite, det slutade med att jag fick stå halvt ute på 180:an vid busshållplatsen. Till och med plogbilarna verkar ha svårt att få undan all snö, då kan jag tänka mig att jag får problem hemma runt parkeringen.

Som synes var busskuren inplogad, men det är inte hella värden. Då det visade sig vara sämre plogat inne i Borås, och bussförarna verkar uppenbarligen inte kunna stanna nära trottoarerna pga av all snö. Bussen stannade vid hållplatsen Byttorpsklint, ca 30-40 cm ifrån trottoaren och nedanför en jävla stor vattenpöl.

Antingen är det bussförarna som inte kan köra buss i vinterväglag, eller så är det Borås Stads personal som inte kan röja undan all snö ordentligt.

I vilket fall som helst så lyckades jag efter en del hoppande och långa kliv ta mig över gatan, och in på Netto för min handling. Nu ska jag väl inte klaga, tänker ni säkert då det finns desom har det värre. Japp det stämmer, men lite får man väl önska att snöröjningen i Borås Stad kunde skötas bättre.

Jag har aldrig varit en person som gillar att träna på ett gym eller ge mig ut på en löptur, å anddra sidan att ta en promenad eller simma ett par hundra meter på badhuset är helt okej. 

Den senaste veckan har jag inte behövt ta mig speciellt långt, för att få min dagliga motion. Utan det har räckt att jag går utanför ytterdörren och tagit tag i snöskyffeln för att sätta igång med att skotta snö, kan säga att för mig har detta räckt. Från att mest bara tagit kortare promenader den senaste månaden, så har jag plötsligt kommit igång med mitt nya träningsprogram, förhoppningsvis kommer jag orka fortsätta med skottningen igenom hela vintern.

Helt plötsligt och utan anledningen fick jag här om dagen ett paket, som visade sig innehålla en ny telefon. Som tur är visade det sig vara en Sony, så jag slipper lära mig nya menyer och liknande. I vilket fall som helst blir det ändå en del fixande med nya telefonen, för att ställa in alla signaler, fixa med hur allt ska vara och så behöver beställa nytt sim-kort. Alltid är det något när man skaffar sig en ny telefon, men som tur är fick jag denna i present. 

Lars Kepler har verkligen förmågan att trollbinda en som läsare och i denna nya bok, Lazarus är jag som läsare fast från första sidan.... Var beredd på spänning, action och en fartfylld resa.

Detta är en bok man inte gärna lägger ifrån sig, för man vill hela tiden veta vad som händer på nästa sida.

Vilken start på veckan det blev, i söndags snöade det rejällt och snöandet bara fortsatte under måndagen. Så jag fick mig en rejäl träningsomgång mitt på dagen, då jag gick ut för att skotta rent parkeringen.
Att tro att skotta rent en parkering är lätt, är att missta sig ordentligt. Skottade lite runt i trädgården så att herr Triniti kunde ta sig ut och göra det en katt gör ute, men det blev att ta en paus mellan passen med skottningen.
Även idag blir det att skotta under eftermiddagen, men det får bli under eftermiddagen. Då jag tog en sväng till stan, kände att jag inte bara kan sitta hemma och uggla. Mellan varven är det bra att komma ut på stan, se andra människor och bara röra på sig.

Då jag inte är speciellt ofta på stan nu för tiden, så är det alltid något som är förändrat. Min vanliga plats här på Café Viskan är tillfälligt borta, pga renovering av en toalett. Fast jag hittade mig en bra plats i ett hörn, så jag kan blicka åt olika håll och samtidigt se vad det är för folk som kommer och går. Enda störningen med renoveringen, är oljudet som hantverkarna för och det är inte allt för farligt.

I förra veckan mailade jag Kronofogden, för att se om de kunde hjälpa mig med min skulder. Då jag nu under ett par månader kommer ha betydligt mindre inkomster, kan de inte heller dra lika mycket från min sjukersättning som sjukskriven.
Här om dagen fick jag äntligen svar från myndigheten, det blir för mig att lämna nya inkomstuppgifter. Vilket inte ska ta allt för lång stund att göra, helt otroligt att man kan fixa med sådana här saker på nötet nu för tiden. Bara sätta igång med det när jag väl är hemma igen, så att jag får det fixat.

Snart har januari passerat och det sägs att denna månad är årets fattigaste, men för mig stämmer det inte.
Februari kommer inte vara lätt för mig ekonomiskt, men jag tänker inte låta ont om pengar hindra mig från att göra saker. Det kommer att bli besök både på Café Viskan och i stan, kommer även att bege mig till Göta Bibliotek. Där har jag inte varit på länge och det bästa är ändå att besök på biblioteket, endast kostar mig energi och tid.
I och med att jag kommer vara extremt fattig under februari, så blir det att vända på varenda krona och öre som jag har kvar tills nästa lön.
Det gäller bara att ha koll vad pengarna behöver räcka till och sedan läga upp en plan för pengarna som blir över. Kanske inte det roligaste att göra, men detta gör att jag 2 veckor innan lön inte står helt utan pengar.

Har även kontaktat Kronofogden, för att se om det går att göra något åt hur mycket de drar min lön/sjukpenning varje månad. Det är så att jag för ett par år sedan drog på mig väldigt mycket skulder, vilket jag idag ångrar. Å andra sidan är jag numera glad över att kunna betala av en del varje månad, och att en del av mina skulder har minskat eller betalts bort helt. 

Oavsett hur mycket eller lite pengar jag kommer att ha, sådana jag nog kunna göra både det ena och andra. Gäller bara att vara uppfinningsrik och se allt från den ljusa sidan. 

Idag är en sådan där dag då jag helst av allt hade varit kvar i sängen och inte behövt göra någonting alls, men dessa dagar är sällsynta. Istället var det bara att komma upp och ge sig ut i friska luften, för det sägs vara bra med frisk luft och en promenad.
Promenader och frisk luft i all ära, men nu är jag extremt trött på kylan, halkan och allt som hör vintern till. Problemet är att vintern precis har börjat och våren lär ju inte komma innan någon gång i mars eller april... Så det blir att bita ihop och försöka kämpa sig vidare, oavsett vad. Får helt enkelt hoppas på att mitt usla humör släpper inom kort, för just nu är allt bara så jäkla grått och dystert.
Suck, att bara tänka så gör ju inte saker och ting något bättre utan snarare till det sämre. Livet är bra roligt, för helt plötsligt när jag tänker mer positiva tankar och tänker på sådant som är positivt så känns allt så mycket bättre. Tänk vad en liten tanke kan påverka mig som människa.

Oavsett vad jag önskat att den här dagen skulle ha varit, så är jag ändå glad över att jag kom upp ur sängen och kom ut på en promenad. För utan det så hade jag inte tagit mig in till stan och Café Viskan, här har jag nu suttit ett tag och bara varit.
I vanlig ordning sitter jag i mitt vanliga hörn, läser, spelar Candy Crush Saga, bloggar och filosoferar över livet i största allmänhet. Det har blivit som ett litet kontor för mig vid detta bord, för ibland blir jag så inspirerad och full av energi när jag suttit här ett tag.
Katastrof i huvudet på mig, för jag har så mycket jag skulle vilja blogga om. Men jag vet inte i vilken ordning jag ska ta det, eller ens om vissa saker är något att skriva om.
Igår eftermiddag ringde min gamla kontaktperson från psykiatrin och ville boka en tid för samtal med mig, vilket kändes riktigt bra.
Trodde det skulle ta längre tid innan jag hörde något från psykiatrin, då läkaren på vårdcentralen skickade en remiss till dem i början av förra veckan. Som tur är så behövde jag inte vänta alls lång tid, jag bokade in ett beaök uppe på psyk nästa tisdag förmiddag. Då jag ändå inte hade några större planer för kommande vecka och helt ärligt, så ser jag fram emot att genomföra detta besök. Förhoppningsvis kan psykiatrin hjälpa mig mer än vad vårdcentralen kan göra, nästa vecka får jag veta mer om vad som komma skall och vad som sedan kommer hända framöver. 

Avslutningsvis vill jag ge er alla ett boktips, Jakthundarna. Handlar om polisen, försvunna flickor och felaktigt hanterad bevis, samt att försöka lägga skulden på någon annan.

Äntligen fredag och solen skiner, vilket lyser upp tillvaron extra mycket nu när kylan, halkan och mörkret råder.
Jag har fått en längre sjukskrivning och väntar på remiss svar från öppenvårds psykiatrin, äntligen kan jag slappna av och varva ner ordentligt. Sedan i mitten av december har mitt mående växlat upp och ner, i och med längre sjukskrivning kan jag äntligen börja fokusera på att sakta börja må bättre.
Att jobba på mitt mående är inte det lättaste, men jag tänker inte ge upp nu. Börjar dagen med att komma upp ur sängen och försöka göra något varje dag, om så bara ta en promenad ute oavsett vädret. Andra dagar har jag mer ork och som igår, fixade jag både med disk, tvätt och dammsugning. Allt sker inte under samma timme, samtidigt som det är skönt att göra saker och ting. När sedan är gjort, kan jag sätta mig ner i köket med kaffe eller vid mitt skrivbord med handarbetet och känna mig stolt. För att jag faktiskt har gjort saker under dagen och fortfarande har lite ork kvar. Vissa dagar har jag mer ork och kraft, dessa dagar gäller det att passa på att göra mycket. Medan andra dagar kan vara så dåliga, att jag knappt kommer upp ur sängen.

Nu sitter jag här på Café Viskan och njuter av livet, av att människor runt mig och samtidigt som jag är glad att jag fortfarande lever.
Har även hunnit med att svänga förbi Apoteket, för att hämta ut mediciner. 

Tiden går allt för fort, kom just på att jag inte har bloggat på några dagar och nu är det verkligen på tiden.
I lördags var jag och min mamma på Borås Stadsteater, för att se Kvinnorna i gammelbastun. 4 kvinnor från Tornedalen träffas för att städa i bestun, och under föreställningen fick jag ta del av dessa kvinnors fantastiska berättelser. Stundtals kändes det som om de pratade till mig direkt eller om min historia, då jag har rötter uppe i norra Finland.

I måndags var jag på vårdcentralen för att träffa min läkare, skulle ta upp 100 % sjukskrivning med henne och det för att jag inte fixar att börja jobba ännu. Läkaren valde att sjukskriva mig tom 30/3 på 100 %, samt skicka en remiss till ÖVM Borås och det är efter mitt samtycke. Då jag har kommit till insikten om att jag behöver mer hjälp med mitt psykiska mående, än vad vårdcentralen faktiskt kan erbjuda mig. Det gäller verkligen att veta vad som är bäst för en själv och just nu är psykiatrin den som är bäst lämpad att hjälpa mig.

Förhoppningsvis kan jag börja må bättre under vården och få mer hjälp från psykiatrin, så att jag förhoppningsvis under året kan återgå till någon form av sysselsättning/arbete under året. Men allt har sin tid och plats, nu blir det att vänta på att återigen bli patient inom psykiatrin.