Ena stunden var jag för nykter och nu är jag halft för fullt för att ha någon som helst ordning på mina tankar, fast vad gör det...
Jag vill gratulera mina underbara och söta kollegor som har fyllt eller ska fylla år den här veckan.
Jag är tacksam och stolt över att så underbara kollegor som jag har, är även tacksam över att få vara på en så bra arbetsplats som jag trots allt är på.
Efter många tuffa och jävligt jobbiga år, med många dumma beslut och dåliga val har jag äntligen hamnat på ett ställe där jag känner mig hemma. Samtidigt som jag känner mig så nöjd med att det jag gör på jobbet kommer någon annan till nytta, speciellt på andra sidan Östersjön. Då vi som jobbar på Stiftelsen Vitrydsland skickar allt vi sorterar och packar, till Vitrysslands och Litauens behövande. Jag kan med stolthet i hjärtat säga att jag har hamnat på rätt ställe, vid rätt tidpunkt i mitt liv.

Mitt i veckan och äntligen ledig dag mitt i veckan, utan massa måsten och krav från alla håll.
Då jag inte hade något inplanerat för den här dagen, passar jag på att ta mig in till stan för att fixa några ärenden och sedan sätta mig här på Café Viskan.

Imorgon blir det att besöka läkaren på vårdcentralen, för att få min sjukskrivning på 50% förlängd. Måste antagligen träffa läkaren för jag nyligen blev remitterad från vuxenpsykiatrin till primärvården, och ska jag vara helt ärlig är jag väldigt nervös inför detta läkarbesök imorgon. Å andra sidan är det kanske inte så konstigt att jag är nervös inför detta besök, då jag har haft min vård uppdelad på psykiatrin och primärvården i ganska många år. Samtidigt så känner jag mig ganska lugn eftersom jag vet vad jag behöver säga och förmedla till läkaren, om denna undrar eller ifrågasätter någonting. Fast varför skulle jag inte få min sjukskrivning förlängd? 

Håller just nu på och läser en väldigt spännande bok, Skyldig som synden.