Jag har in i det längsta försökt att låta bli att oroa mig, tänkt att det bara är ångest och stress. Fast det går inte att tänka så hur länge som helst, för tänk om det är något allvarligare som ligger bakom? Dessa tankar fick mig imorse att ringa 112 och be om hjälp, jag hade sedan igår kväll ont i bröstet och kunde inte finna en enda orsak.
Ambulans till akuten och som uppenbart, var det inte något superfarligt eller dödligt men man kan aldrig vara nog försiktig. Efter både prover och EKG, undersökt av läkaren så fick jag lugnande besked att mina bröstamörtor hade med magen att göra.
Var det inte värre? Skulle nog många tänka och även jag i vissa fall, men jag trodde ärligt att det kanske kunde ha med väl dold ångest att göra.

Ärligt talat är det skönt att sitta vid köksbordet hemma igen, efter förmiddagens strappats till och på sjukhuset.
Helt ärligt var det jobbigt att behöva ringa efter ambulans, men vad sjuttons ska jag göra?
Fick åtminstone reda på att det vat magen sombvar boven bakom dramat, lättnadens suck... För att magen skulle vara hela eller del av problemet kan jag leva, så skönt att träffa en läkare som såg alla möjliga orsaker till mina besvär. 

Skönt att vara hemma så jag kan varva ner ochklart om inför morgondagens besök på psyk.