Vet i sjuttons vad som är fel på mig, har ingen koll på vilken dag det är och glömmer bort saker med jämna mellanrum.
Det är som att jag går på autopilot och hjärnan har stängt ner, så att bara de absolut nösvändigaste funktionerna är igång.
Kanske inte konstigt att jag är extra trött nu, när pollensäsongen slagit till med full kraft och sedan allt som händer i världen. Det känns som att de senaste månadernas stress och ovisshet har hunnit ikapp mig, jag har de senaste dagarna knappt haft någon som helst ork extra när jag väl kommer hem.

Igår skickade jag in en egenremiss till ortopedimottagningen här i Borås, och förhoppningsvis får jag under året komma dit och träffa en ortoped som kanske kan komma på vad problemet är.
Knä knäppte hela dagen och gjorde ont, börjar undra vad som är fel och det är fansiken dags att kolla upp detta ordentligt. Förhoppningsvis får jag hjälp, men jag är medveten om att det kommer ta tid innan man kallar mig upp till ortopedimottagningen. 

Rehabkordinatorn har jag också hunnit prata med i telefon, som tur är för mig så ringde hon upp mig. Hon ville kolla hur det gick för mig med arbetsträningen och allt runt omkring det, plus att hon fixade så att min sjukskrivning skulle förlängas om den behövde det.

Får vara glad över att kontakt med psykiatrin och allt vad de kan hjälpa mig med, för utom dem vet jag inte vart jag befunnit mig idag.